Richard Hansen
Forts. fr. nr. 2
Vi skall nu se litet på den andre ledaren, som israeliterna hade. Här korn Josua. Det var en stor stad framför dem. Den hade murar så höga att ingen människa kunde klättra över dem. De kunde inte komma in. Men Gud sade till Josua, att folket skulle marschera runt murarna i sju dagar och på den sjunde dagen då de hade marscherat sju gånger sade inte Gud till Josua att gå och sparka ned dörren. Nej, han sade: ”Blås i brasunerna och bjud folket att höja segerrop”. Och då Guds folk gjorde så, då rasade alla murarna ner. Då kunde de gå bortom, på den andra sidan. Det var inte en mur, som var så hög eller byggd så stark att inte Gud var mäktig att bryta ner den.
David var med i de största strider, som israeliterna hade i sin tid. Då det såg ut som om slutet hade kommit för dem då sade Gud: ”David, när du hör suset i bakaträdens toppar, då skall du gå på, David, ty då skall du veta, att Herren din Gud Går framför dig”. Och när David hörde suset i tråden och förstod att kraften var där, då förstod han även och visste, att nu var Gud där och han följde Herren. Då vann han också seger. Ty det var Gud, som kämpade för sitt folk. Vålsignad vare Gud till evig tid. Så visst som du känner det och så visst som du hör, att Guds Ande verkar, då är det på tid att också du börjar röra dig framåt i Gud, ty Gud går framför dig.
Då Herren Jesus var på jorden i lekamlig skepnad sade han: ”Månne Människosonen när han kommer igen skall finna tro här på jorden?” Skall han finna troende på jorden då? Det är en skam, ja en synd, att så många människor kalla sig kristna men är långt ifrån troende. Det är så många, som har tro på församlingar och kyrkosamfund. Men det är så få, som har tro på Herren Jesus Kristus. Det är en sak att tro, och en annan att tro på Jesus Kristus. Men det, som verkligen gäller är, att det finns ett folk, som tror Honom. Bibeln säger att t. o. m. djävulen och demonerna tror på Gud. Vi ser, att de onda andarna bekände att Jesus Kristus är Herre. Men hur många är det, som vill peka på det, som Jesus Kristus gjorde och säga: ”Tro på det”. Sanna troende det är de, som gör efter Guds ord. Amen! Då vi läser Guds ord, ser vi stora löften i profeten Joels bok, där står det: ”Fröjda dig du land och var glad, ty stora ting har Herren tagit sig för”. Och vidare: ”Jag skall förnya jorden och ge dig gottgörelse för de skador, som gråsgnagarna har fördärvat. Jag skall giva dig vete, olja och vin i överflöd”. Detta är inte vad jag säger, utan vad Gud säger. På samma ställe säger Gud: ”Jag skall giva dig både särlaregn och vårregn”. Det är ett tecken på att Gud skall utgjuta sin Ande över sina barn. Amen! Ty han sade: ”På den dagen vill jag utgjuta min Ande över allt kött”. Välsignad vare Gud till evig tid. Och i fortsättningen säger han: ”Mina söner och döttrar skola profetera och unga män skola se syner och gamla män skola hava drömmar”. Halleluja! Han säger också att det skall visa sig tecken och under i Sion de sista dagarna. Då Gud talade dessa ord, såg han den dagen i fullbordan. Så säkert som Gud lever så skall hans 0rd gå i fullbordan. Jesu undran om han skulle finna tro, när han kommer tillbaka är berättigad, ty vid samma tid skall det vara ett stort avfall. Det har väl aldrig varit en tid sådan som den i vilken vi nu lever, då det finns så många icke troende. Nu talar jag icke om, att det finns otoro bland de ofrälsta, men jag talar om alla dessa icke troende, som finnas i kyrkor och samfund. Det är otro. Det var därför Jesus sadt, att i de sista dagarna skall drottningen av Saba resa sig upp till dom över eder, hon skall stå upp och döma eder för eder otro. Ty hon kom ifrån världens ände för att höra om Salomos visdom, och hon trodde. Men det är en, som är mycket större än Salomo och han är här och du vill inte tro. Jesus sade vidare att på den dagen skall Nineves män stå upp och döma dig för din otros skull. Ty när Jona förkunnade ordet så trodde de och omvände sig. Men det är en, som är mycket större än Jona som är här och du vill ändå inte tro.
Detta är Guds ord. Det är densamme Ande, som vittnar med detta ord. Det är samma ord och samma Ande, som blir förkunnat för denna generation. Och varenda en, som hör detta skall på domens dag kallas fram och avlägga räkenskap för vad den har hört.
Herren skall komma en dag för att hämta sin församling, som skall vara utan fläck och skrynka. Många människor tror, att Jesus skall komma och väcka dem upp även om de endast sitter där passiva. Men bibeln säger inte det. Bibeln säger, att han kommer för att hämta dem, som väntar efter honom. Vi ser en förebild av detta i det tempel, som Salom0 byggde. Det var den underbaraste byggnad, som kunde byggas med människohänder. Det var det mest präktiga och det mest vackra byggnadsverk, ty det var en symbol på församlingen. Gud gav i Davids händer planerna angående templets byggnad. Men Gud bjöd inte David att bygga templet. Han gav honom endast planerna och ritningarna. David köpte och samlade allt material, som skulle behövas för att bygga det. Och innan han gick från jorden för att vara med Herren gav han åt Salomo ritningen och planerna för att Salomo skulle fortsätta med att bygga. När så drottningen av Saba kom för att se på byggnadsverket sade hon: ”Jag har aldrig sett något så vackert. Inte ens i Egypten har jag sett något dylikt. Det finns inget i hela världen som är så vackert som denna byggnad”. Detta var ju inget att undra på, templet var ju efter Guds plan. Gud gav detta ord till David: ”Du skall inte höra ett enda hammarslag”. Stenarna skulle hämtas uthuggna och timret skulle huggas ute i ödemarken. När det så skulle sättas tillsammans skulle varenda del passa ihop. Amen!
Se på Guds församling! Gud gav planen på byggnadsverket till Herren Jesus Kristus, och då han dog på korset betalade han materialet. När han sedan fortsatte in i härligheten gav han den Helige Ande till uppgift: Bygg min församling! Amen! Det är inte säkert att du hör några hammarslag, vi är levande stenar varenda en av oss. Jesus Kristus är hörnstenen. Vad var det han talade om? Jo, det var om sin församling, och Gud verkar med sin Ande genom länderna i dag, han hugger ut timmer och lagar själv till stenar till fasaden. Du skall få se, i dessa dagar, att hela församlingen skall komma tillsammans och då skall varenda sten passa in.
Detta är inget människoverk. Det är ingen människa, som skall bygga denna församling. Men det är denna församling, som Jesus talade med Petrus om, och det är om den han sade: ”Jag vill bygga min församling på denna klippa och dödsrikets portar skall inte få makt över henne”. Det är ingen församling byggd av människa, utan en av Gud skapad församling. Amen!
I denna tid, liksom det varit genom alla århundraden, ser vi att Guds Ande använder och har använt olika redskap för att föra sitt folk vidare framåt. Från begynnelsen ser vi grunden till att Guds Ande leder sitt folk tillbaka till sig. Det är därför att helvetets makter har fört bort Guds församling från det ursprungliga. Allt sedan har Gud varit verksam för att föra sitt folk tillbaka till sig. Amen!
Här har vi Mose, som förde sitt folk ut ur Egypten. Josua ledde dem över Jordan. Kristus förde dem till den andra sidan av korset. Och i dag ser vi, att
Guds Ande skall föra sitt folk tillbaka till Gud och till härlighetens härlighet. Välsignat vare
Herrens namn! Gud har börjat verket, och Gud har Välsignat sitt verk. Han välsignade det, inte i går, och han välsignade det, inte i förrgår eller förra året, men han välsignade det den dagen han gav löftet, då han gav löftet till Adam och Eva i Edens lustgård. Och det Gud har välsignat, det är Välsignat. Därför kan du vara viss på den välsignelse, som du får själv i dag.
Vi ser av ett exempel ur Bibeln att Guds folk var ute i ödemarken och så kom den gamle Satan en dag till konung Balak och gav besked om, att han ville ha tag på profeten Biliam för att denne skulle gå ut och förbanna Guds folk. När så Biliam kom ut där och skulle börja att förbanna Guds folk, då kom Gud fram på scenen. Halleluja! Gud måste t. o. m. tala till profeten genom en åsna, och just så har det varit ofta. Gud har fått tala till många predikanter och till många människor genom olika redskap, eller låt oss säga åsnor. Det har varit människor, som försökt att stänga för Guds välsignelser. Det är människor, som försökt stoppa väckelser. Men Biliam fann, då han kom ut, att Gud hade välsignat dem i alla dessa fyrtio år, och han såg bara välsignelse. Då sade han: ”Hur kan jag förbanna det som Gud har välsignat?” Och så välsignade han dem. Så är det också med Guds väckelse i dag. Det är Guds Ande, som verkar, och Gud har välsignat det. Och ingen människa kan förbanna det verket. Det är någonting mer hos Gud i dag. Och i dessa dagar skall Gud verka igenom ett folk, som är villigt att ta vara på hans ord. Vi skall läsa det, och vi skall också tro det. Guds ord är ingen bok, som vi skall diskutera om eller argumentera med. Nej, det är en bok, som du skall tro på. Och när Gud talar till sitt folk skall inte folket ställa frågor till Gud: när och hur, utan göra som det är sagt: ”Så säger Herren”. Ty Gud sade, att när fienden kommer över dig som en flod, då skall Herren resa upp ett banér mot fienden. En annan översättning säger att han skall resa upp en stor armé. Guds folk skall vara ett folk, som verkligen tror på Gud. Det är inte säkert att det syns så. Men då Gud gav profeten Hesekiel synen om dalen, som var full av torra ben, då talade han om de sista dagarna. Och Gud sade till profeten: ”Se ut över detta, kan dessa benen bliva vid liv?” Och profeten tänkte, hur kan dessa ben få liv? De är ju uttorkade allesammans. Men då Gud började att verka på dessa ben med sin Ande, då var det något som började att ske. Då kom ben tillsammans med ben, och de började att resa sig upp så det stod en mäktig armé inför Gud. Halleluja! Det var ett folk, som hade blivit levandegjort genom Guds Helige Ande.
Gud skall resa upp det folket. Trots att många människor har blivit välsignade av Gud, och sett stora Väckelser, så skall det likväl bliva en sådan dag, säger Gud i sitt ord, som det var där ute i ödemarken. Gud väntade i fyrtio år, men det kom en dag då Gud sade att de skulle gå över och gå Vidare. Och de, som inte ville tro dog i ödemarken. Gud måste resa upp ett nytt folk, och detta folk trodde på Gud. De var inte rädda för kämparna utan fortsatte att marschera framåt till det land, Gud hade lovat dem.
Forts. i nästa nummer