fbpx

Strömmar i ödemarken

Predikan av Michael Hafsahl

Då flyttade Isak därifrån och slog sig ner i Gerars dalgång och bodde där. Isak grävde på nytt fram de vattenbrunnar som hade grävts på hans far Abrahams tid men fyllts igen av filisteerna efter Abrahams död. Och han gav dem samma namn som hans far hade gett dem. När Isaks tjänare grävde i dalen, fann de en källa med rinnande vatten (1 Mos 26:17-18).

Den senaste tiden har jag haft två böneämnen, två önskemål som jag har bett Herren om. Det första har varit det här: Herre, ge oss väckelse! Jag tror att det är det primära behovet för Guds folk idag. I Psalm 120:5-6 står det:

Ve mig som bor i Mesheks land, som lever bland Kedars hyddor! Länge nog har min själ bott bland dem som hatar frid.

Vi har väntat länge nog, Herre. Det har varit torrt tillräckligt länge. Nu vill vi ha strömmar i ödemarken, strömmar från höjden. Vi vill ha kraft i överflöd. Jag har haft den brinnande längtan: Väckelse, Herre! Ännu en gång, Herre! O, att du rev isär himmelen och kom till oss, Herre. Samtidigt så vet jag inte om det finns någon mer nådatid kvar. Kanske är vi så långt in på natten att det snart är dags för en sista soluppgång. Kanske har tiden så långt passerat att det inte längre är dags för väckelse, utan dags för uppryckelse.

Det har lett mig fram till mitt andra böneämne. Herre, om det inte är tid för väckelse, så kom och hämta din brud. Låt oss höra befallningen ljuda, låt oss höra rösten av ärkeängeln och en Guds basun. Låt oss se de döda i Kristus uppstå och låt oss som lever och är kvar, tillsammans med dem lyftas upp bland skyar, upp i luften i detta sista underbara exodus, ut ur världen, ut ur tiden och in i evigheten för att möta vår Herre och Mästare, och låt oss sedan för alltid få vara med honom.

Jag vet inte tiden, timmen eller ögonblicket. Det vet bara vår himmelske Far. Jag kan se tidens tecken, jag kan förstå att dagen är nära och jag förstår att bruden måste vara redo, att vi måste ha brinnande lampor, för mitt i natten kommer ropet att höras: Se, Brudgummen kommer! Gå ut och möt honom! Så vet jag att när Anden säger: Kom! Och bruden säger: Kom! Och då de två kom-ropen synkroniseras här i tiden, kommer evigheten att ta över. Det är vårt eviga hopp. Det är vår framtid.

Så jag har haft två viktiga böneämnen: Herre, länge nog har vi levt som främlingar. Vi har levt tillräckligt länge i en värld som hatar frid. Herre, låt oss få vårt rättmätiga arv. Låt oss få hednafolken till arvedel. Låt oss än en gång få uppleva kraften i Golgataverket – i försoningen, så genomgripande och så förvandlande! Eller ta oss hem.

Är det en riktig bön? Tror du att det är en längtan och en bön som är efter Guds hjärta? Hur är tiden vi lever i? Den är på alla sätt lik den tiden som Isak levde i. Jag tycker att jag hör protesterna. Inte bara från världen, utan också från kristenheten. Det kan du inte tro. Vad menar du egentligen? Du måste förstå att vi lever i en väldigt speciell tid, med väldigt speciella utmaningar. Ingenting är som det någon gång har varit förut. Allting är annorlunda. Jag ska svara på det så småningom, men låt mig först ta dig med in i historien om Isak en liten stund. Ty när vi möter Isak här i Första Moseboken 26, så möter vi en Isak i trubbel, en Isak i svårigheter.

Vi kanske kan vara överens om att status är detsamma för oss idag. Sannolikt är det så att församlingen, också i Sverige i stor utsträckning, ständigt minskar i storlek och intresse. Om du ser på skillnaden från hundra år sedan till idag, så är det markant hur många som kommer på möten och sammankomster, hur många som blir frälsta, hur många missionärer vi skickar ut, hur ofta någon är ute på gatan i aktiv evangelisation för att nå människor. Det är torka.

Isak drabbades också av torka. Kapitel 26 börjar så här: ”Det blev hungersnöd igen.”

Men trots den torkan så hade Gud låtit Isak växa i makt och rikedom, så att han till slut blev ombedd av filistéernas kung Abimelek att flytta bort. – Du är alldeles för mäktig för oss Isak, du måste flytta. Isak mötte avund, motstånd och när vi kommer in i den här situationen för Isak befinner han sig i en svår situation. Vi läste: ”Han slog sig ner i Gerars dalgång.” I samma ögonblick som han kommer dit ställs han inför ett behov, och det är behovet av vatten. Han har sig själv, sin familj, sina tjänare, sin boskap, sina får, allt vad det är att tänka på, och han har det stora, alltomfattande behovet, det är jag-måste-ha-nu-behovet – behovet av vatten. Det är absolut nödvändigt för att upprätthålla liv. Vi måste ha vatten, och vi behöver det nu.

Isak behövde inte i första hand ett vackert område där han kunde slå upp sitt tält, en plats med fin utsikt när han gick ut och upp på morgonen. Han var inte i första hand ute efter underhållning. Han brydde sig inte om närhet till affärer och skolor, närhet till en kollektiv knutpunkt för att komma ut och resa. Det han behövde var något absolut nödvändigt. Utan det här kan livet inte upprätthållas. Han var tvungen att få tag på vatten. Jag säger det och understryker det här: Det är den situationen våra länder befinner sig i idag, ett desperat behov av levande vatten, strömmar av levande vatten. Det är bråttom. Det är något som håller på att dö och ska livet upprätthållas så behövs livgivande livsbevarande vatten. Förstår du bilden?

Ber ni för predikanten? Jag behöver det. Kristendomens behov är inte hur vi ska vara organiserade. Vilka metoder vi ska använda för att nå människor. Vilken sångbok vi ska sjunga ur. Det är inte frågan om att justera verksamheten här eller där, om det är bäst att samlas 11, 15 och 19 eller endast 11 och 18. Huruvida vi ska annonsera mötena, bara i tidningen eller också på Facebook, eller om vi ska skicka ut sms om att nu är det möte. Det är inte fråga om vilket namn församlingen ska ha, om den ska heta Betel, Smyrna eller Maranata. Det är inte vad det handlar om. Det stora grundläggande behovet för all kristen verksamhet som befinner sig i en värld i torka och nöd, är behovet av levande livgivande vatten. Det är behovet av liv!

Vad vi kan lära av Isak är vad han gjorde och vad han inte gjorde i mötet med det här problemet. Problemet för världen och för församlingen idag är att man ofta är okunnig om historien. Man säger att allt är annorlunda idag så vad ska vi med historien till? Det finns andra omständigheter och andra krav idag, så vi måste ha ett budskap som passar till dagens människor. Har du hört det? Vi måste ha något mer modernt och upplyst. Man anpassar och justerar evangeliet så att det ska passa in med vad världen tror och tänker. Det har faktiskt gått så långt att jag i en nyhetssändning för inte så länge sedan hörde, att i The Church of England, där diskuterade man på fullt allvar om man borde hänvisa till Gud som könsneutral, och förändra Fader vår, för att istället be: Vår förälder som är i himlen, för att inte vara någon till anstöt. Man fick anpassa och vara försiktig så att man inte sårade någon. Vi måste ha ett budskap som är anpassat för vår tid och för vår värld. Nej! Det behöver vi inte!

Synd är fortfarande synd, nåd är fortfarande nåd och Gud är fortfarande Gud. Han är densamme igår och idag och han förbliver det till evig tid, och det budskapet passar alla människor i alla tider.

Vad gjorde Isak inför detta desperata behov av vatten? Om han skulle använda moderna metoder borde han ha anlitat områdets bästa opinionsundersökningsinstitut. Sedan skulle han ha fått fram en överblick om vad folket behövde. Ta reda på vad man såg som sitt största behov. Sedan skulle han försöka tillgodose det behovet. Om man mot förmodan skulle komma fram till att det man behövde var vatten, då skulle det säkert finnas andra och bättre lösningar att komma med som bättre tillgodoser folkets behov.

Vad sägs om Gerar-läsk? Han befann sig ju i Gerardalen. Vi kör en enorm kampanj för Gerar-läsk. Den är smaksatt, anpassad, kolsyrad. Vi kan till och med erbjuda en sockerfri variant, om det är det du gillar bäst. Håll dig bara borta från vattnet. Nu är det Gerar-läsk som gäller. Drick Gerar-läsk och var glad. Du kan få den med smak av hallon, ananas, apelsin, päron, lime och äpple. Du kan få den med och utan koffein. Sedan inkallar vi till seminarier och konferenser, där vi talar om Gerar-läskens förträfflighet. Vi betalar forskare som tar fram rapporter som visar att Gerar-läsk är bättre än vatten. Vi hyr in influenser och filmstjärnor så att vi kan betala för att visa upp ett perfekt liv i sociala medier, under tiden de dricker Gerar-läsk, så att alla unga också fastnar i det här. Vi får också de hetaste artisterna till att skriva harpsonater om Gerar-läsk, och så spelas det på radio och tv 24 timmar om dygnet.

Vi får folk att glömma att det finns något som heter synd för att istället njuta av denna sötsoppa av religion som Gerar-läsk representerar. Ett smaksatt, sötat budskap, helt utan näring och substans, och utan någon som helst möjlighet att väcka anstöt, ett budskap som passar absolut alla. Drick Gerar-läsk och bli glad. Det är vad du behöver presentera, Isak. Då blir du framgångsrik, upphöjd, uppskattad och respekterad. Det är Gerar-läskens religion. Du behöver det för att få en position i samhället. Sedan kan du leva lycklig i alla dina dagar, alltmedan du dricker Gerar-läsk så att det står dig upp i halsen. Det är så kristendomen väldigt ofta agerar idag, för att man har glömt historien.

Man tror att man behöver hitta på något nytt som attraherar och tilltalar världen, därför att allt är annorlunda nu. Men det är det inte. Människor har inte förändrats på något sätt från då och nu. Du kan läsa dagens tidningar om människans problem och jämföra med bibelns beskrivning av människor på Isaks tid. Det är precis samma problem, samma drifter, samma synd. Gud har heller inte förändrats. Han är densamme och lösningen på människans problem är fortfarande en och det är evangelium, att komma tillbaka till källan. Lösningen är att gräva upp de gamla brunnarna och det var vad Isak gjorde. Ansikte mot ansikte med dessa enorma utmaningar som han stod inför, behovet av livgivande vatten. Vad gjorde Isak? Han tänkte på historien. Problemet för Abraham, den föregående generationen, det var samma problem som Isak stod inför i sin generation. Det är sanningen.

Min far Abraham har varit precis här före mig. Om det är en sak min far var expert på så var det att gräva brunnar, att få fram rent, klart, friskt, livgivande vatten. Isak insåg att situationen var så desperat att det inte fanns någon tid till att experimentera. Jag måste lösa det här och nu, direkt. Jag kan utöka sökandet efter mer av detta livgivande vatten så småningom, men jag behöver vatten nu. Det är inte tid för experiment och nya metoder. Tiden är så desperat och vi behöver livgivande, porlande, läskande vatten här och nu. Församlingen behöver det. Världen är i desperat behov av vad församlingen kan erbjuda. Läget är kritiskt och desperat. Jag säger det igen. Vi måste ha vatten nu!

Vad hittar Isak? Filistéerna – fienden – hade täppt till brunnarna, fyllt igen dem. Med andra ord så fanns vattnet kvar. Kraften var fortfarande där. Livets grund var fortfarande kvar, men fienden hade gjort sitt försök att förstöra, dölja och skymma det. Men där på djupet fanns fortfarande denna kraftfulla livgivande källa, och det fanns människor i desperat behov av vad den källan hade att ge. Men fienden hade varit där och förstört.

Hur ska vi få tag på detta? Vi vet ju att det finns där. Varför ser vi det inte? Varför kan vi inte kasta i våra kärl och ösa upp med fröjd. Fienden har varit där och förorenat, fyllt med så mycket annat. Det är jord, pinnar, stenar, skräp, bråte. Vattnet är inte längre tillgängligt. Det syns inte. Det finns en fiende som är ivrig att förstöra. Djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka. Han kan inte förhindra vattnet från att flöda. Det är alldeles för kraftfullt för det, men han kan försöka gömma det. Han försöker gömma undan flödet genom att dölja det i ett enormt utbud av Gerar-läsk. Han stoppar till källan så mycket han förmår med andra religioner, med ett förvrängt evangelium, med allt vad världen har av nöjesliv och kulturell okultur. Men pris ske Gud, i den artonde versen som vi läste med varandra heter det inledningsvis: ”Isak grävde på nytt upp de vattenbrunnar som hade grävts på hans fader Abrahams tid.”

Vad vi behöver är att komma åter till de gamla källorna. Det kan vara ett hårt arbete att gräva upp igen det som har trampats ner. Tungt och krävande. Precis innan sin himmelsfärd så säger Jesus till apostlarna: ”När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft att bli mina vittnen, i Jerusalem, i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Ni ska få kraft!

I grundtexten heter det Dunamin. Du hittar det igen i vårt ord dynamit, något som vältrar, förändrar och förvandlar, och är det något som kan öppna de brunnarna så är det dynamit. Då tar det sekunder och så är brunnen fri. När det får komma till så spränger det gränser och kastar ut filistéernas stenar, pinnar, skräp och bråte på sekunder, så att källan får rinna med klart, porlande, friskt, livgivande vatten. Inte denna världens Gerar-läsk. Inte denna kvävningsframkallande söt-soppa som satans religion representerar. Du har hört det: ”Du är bra som du är, du måste tro på det goda i människan. Gör man sitt bästa så går det ändå bra till slut.” Det gör det inte.

Vad världen behöver är det rena oförfalskade evangeliet som presenteras i den här boken. Om världen ska få det då måste Guds församling spränga bort all världens försök att täppa igen källan, och djärvt proklamera evangelium. Gud vill ge och fylla oss. Om vi håller fram vår kopp och ber Herren att han ska fylla den så fyller inte han bara lite grann i botten av koppen. Han fyller så att det flödar över och strömmar ut. Herre, ge mig detta levande vatten. Om det är vår bön så kommer Herren att ge.

I Johannes 7 läser vi att Jesus på den sista och största dagen i högtiden stod där och ropade: ”Om någon törstar, så komme han till mig och dricke. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.”

Det var den åttonde dagen. Då har religionen spelat ut sin roll. Man har haft sju dagar av festligheter. Det här var den sista dagen, den åttonde, den största dagen. Människan hade gått uppför trappan i templet i procession med vatten från Siloadammen medan man sjöng från Jesaja 12: ”Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor.” På den sista, den åttonde dagen hade man den sista heliga sammankomsten. Man offrade eldsoffer till Herren. Herren hade sagt att det är en högtidsförsamling. Det är sabbat, det är vila, det är den åttonde dagen. Åtta är den nya början. Gud vilade på sjunde dagen och så har du den åttonde, den nya begynnelsen. Du har de fem Moseböckerna. Sedan följer Josua och Domarboken. Det är sju böcker. Det avslutas med orden: På den tiden fanns ingen kung i Israel och var och en gjorde vad som syntes rätt i egna ögon. Sedan kommer den åttonde boken, den nya begynnelsen, Ruts bok. Det är berättelsen om Boas, återlösaren, och du är inne i Davidsätten, den stora förebilden på Kristus. Den nya begynnelsen. På den åttonde dagen står Jesus där: Om någon är törstig, ur hans innersta ska det flöda strömmar av levande vatten. Herre, det är det vi längtar efter. Herre, det är det vi behöver, det är vad världen behöver idag.

”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen.” Det är Jesus som svarar den samaritiska kvinnan på hennes fråga, när hon säger: Herre, du har ingen kruka och brunnen är djup, så varifrån får du det levande vattnet? Den som dricker Gerar-läsk eller av världens brunnar och tar emot av det substitut som världen har att ge, kommer alltid att bli törstig igen. Så är det och så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Den som dricker av det vattnet blir törstig igen.

Sedan kommer svaret till den törstande världen, och det svaret är detsamma fortfarande idag: ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta, ty det vatten jag giver det blir i honom en källa med vatten som flödar fram till evigt liv. Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flöda fram.”

Vilket erbjudande! Det är inte bara tillräckligt för individen utan ger ett överflödsliv så att det flödar fram strömmar av levande vatten. Med andra ord, en möjlighet att bli ett redskap som Gud kan använda till att andra ska få nås av det här livet. Då blir det väckelse.

Herre, ge oss detta levande, livgivande vatten i överflöd. Ge oss väckelse, Herre, eller hämta hem din brudeskara. Det ber vi om i Jesu namn. Amen.

Relaterade inlägg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *