FÖRNYELSEVÄCKELSE

FÖRNYELSEVÄCKELSE Sänder härmed en hälsning till Midnattsropets läsare. Är så tacksam till Gud för att jag har kommit i kontakt med bröder och systrar som förstår jubelklangen. Vi var några vänner från Kilsmo som en kväll kom överens om att åka till Kumla och lyssna till de fria vännerna, som hade annonserat väckelsemöte i NTO-lokalen. Redan i ”farstun” förnam Vi en underbar Ande, och då vi trädde in i lokalen möttes vi av den välbekanta ”Strömmen från Ovan”. Den gamla läsarsången, Jag vill älska det urgamla kors, tonade genom lokalen, som var välbesatt av en hungrande och längtande skara vänner, som med liv och själ sjöng med i sången. Vi greps genast av den härliga och fria Ande som var rådande. De vanliga religiösa formerna och ritualerna var som bortblåsta. Det var Väl Andens vindar som utförde detta, ty Den Helige Ande var mäktigt närvarande. Hela mötet förlöpte gnisselfritt, det var tydligen ”välsmort” i lagren. Ändå var det ingen mötesledning som tragglade och uppmanade till bön och vittnesbörd. Vännerna steg fram utan uppmaning, en del läste ett Gudsord, andra sjöng en sång och några vittnade enkelt och härligt om Jesus. Man hade en känsla av, att så här måste det ha gått till i den första kristna tiden. Det står ju också i vår bibel: ”När I kommen tillsammans så har var och en något att meddela, den ene har en psalm den andre något till undervisning etc.” Man märkte innerligheten och gripenheten i lovprisning och bön. Den ljuvliga Ande, som vi upplevde tog med ens ”kål” på alla onda ”rykten om dessa Herrens vänner, som beskrivits som splittrare och ”utstöttas utstötta”. Detta epitet har ju Herrens vänner fått bära i alla tider. Redan i pingströrelsens barndom var dessa benämningar mycket vanliga och gick i allmänhet ut över anhängarna till den s. k. nya rörelsen. Historien upprepar sig med gruvlig precision. Vi frågade oss: ”Är det inte här, det vi alla behöver uppleva? Det här är ju en förnyelseväckelse, som håller på att tränga fram. Det här är ju mönsterbliden”, sa Vi till varandra. Har Gud månne börjat ett efterlängtat restaureringsarbete i sin Församling? Har inte organisationsarbetet tagit död på Livet i våra församlingar? Har inte världsanden fått en alltför stor dominans i kyrkor och kapell? Restaurering betyder återställelse i ursprungligt skick. Man har ju läst om att man vid restaurering av gamla kyrkor påträffar de underbaraste Oljemålningar genom att knacka bort den gamla putsen och rappningen. Det har blivit så mycket påsmetat och påkletat och lager av gammal puts täcker mönsterbilden i våra församlingar. Men pris ske Gud, att han i dag vill använda sina tjänare och tjänarinnor att knacka bort det gamla putslagret, så ursprungsbilderna framträder i all sin glans. Nyårsdagen hade vi tillfälle att närvara vid ett möte i Rönneshytta. Vännerna där var brinnande i Anden och medverkade i mötet, som hölls i Godtemplarlokalen. Vi förnam även där samma underbara Ande och längtan efter Gud. Mötet gick i frihetens tecken och under Andens sanktion. Sång, vittnesbörd, predikan och bön och åter bön. Såväl i Kilsmo som i Rönneshytta finns en skara frigjorda själar som ingenting högre önskar än leva för Jesus och vinna själar för honom, den korta tid vi ha kvar att verka här på jorden. Till sist vill vi samstämmigt vittna om att vi vill medverka till att utbreda evangelium om Jesus. Vi vet att djävulska krafter är i rörelse för att smutskasta detta evangelium och dess budbärare. _ Djävulen tillgriper fruktansvärda blockadåtgärder mot Guds frälsta folk. Men pris ske Gud, med Jesus segrar vi. E. D.