Bibelstudiet:
PETRUS’ LIV
Axel R. Olsson
Vi lämnade förra gången Petrus inne på översteprästens gård, där han satt framför kolelden tillsammans med tjänarna. I det föregående har vi sett sex orsaker i hans liv, som kunde bidraga till hans fall. För det första hade Petrus storhetstankar, för det andra var han självsäker, för det tredje somnade han i Getsemane, för det fjärde tog han till svärdet (köttsliga vapen), för det femte följde han Jesus på avstånd och slutligen för det sjätte sökte han sig till världsmänniskorna.
Där inne på översteprästens gård skedde själva fallet. Enligt evangelisterna blev Petrus tre gånger tillfrågad, om han kände Jesus och var med honom, men han förnekade detta. Sista gången står det, att han begynte förbanna och svärja: ”Jag känner icke den man I talen om.” Mark. 14: 71. Det var sannerligen ett djupt fall med tanke på vad Petrus tidigare hade upplevat i gemenskap med Jesus. Vi har läst om, hur han blev kallad till lärjungaskap, och att han upplevde en verklig frälsning, kan vi ej betvivla av Jesu ord i Matt. 16. ”Salig är du Simon, Jonas son”. Och så blev han kallad till evangelii budbärare. Vi läser ju också om, som tidigare är nämnt, hur han vandrade i Jesu närhet i omkring tre års tid. Vi har också läst om alla under han fick bevittna. Hur Jesus botade de sjuka och drev ut onda andar. Han hade ju också sett, hur Jesus uppväckt tre personer från döden, nämligen änkans son, Jairi dotter och Lasarus. Petrus hade även gått på vattnet och varit med om bespisningsundren i ödemarken och ändå kunde han svärja: ”Jag känner icke den man, I talen om”. Medan han så* ger detta, ser han Jesus framför sig. Det står i Luk. 22:61 att Jesus då vände sig om och såg på Petrus. Och då Jesus endast behövde vända sig om för att få syn på Petrus, är det ju klart, att Petrus hade Jesus framför sig. I detsamma Petrus hade uttalat förnekelsen, gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord: ”Förrän hanen i natt har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.”
Jag hörde en gång broder Verner Sällström säga i en predikan, med tanke på, att Herren använder olika medel att väcka syndae re, att Herren använde en tupp att väcka Petrus. Jag nämnde, att Jesus såg på Petrus, men det var ej en förebrående blick, utan en blick full av medömkan och kärlek. Det står hos Matteus och Lukas, att Petrus gick ut och grät bitterligen. Har någon gråtit bittra tårar så gjorde Petrus det vid detta tillfälle, när han vaknade upp över sin ställning.
Det var nog oerhört mörkt för Petrus den tid, som Jesus låg i graven. Han var troligen plågad och anfäktad och han tänkte kanhända, att nu var nådens dörr till himmelen för alltid stängd för honom.
Men så kom Påskdagens morgon. Tre kvinnor hade gått till Jesu grav.
Där träffade de en ängel, som talade om, att Jesus var uppstånden och än mer, Jesus hade skickat en hälsning till lärjungarna via ängeln och kvinnorna. Och tänk, att i hälsningen fanns också dessa ord: ”Hälsa särskilt Petrus”. Kanske det sprang fram en Strimma av hopp i Petrus” själ och en undran vad Jesus kunde mena med detta. Har du broder och syster fått en hälsning från Jesus?
Senare omtalas i Bibeln på två ställen, att Petrus träffade Jesus på tu man hand, då ingen annan var närvarande. Och vad som skedde vid detta tillfälle, är för oss beslöjat, men vi kan ana, att Petrus föll ned för Jesu fötter och undfick förlåtelse och frid i själen åter. De två bibelställen, som talar om, att Petrus och Jesus träffades allena finns i 1 Kor. 15:5, för det heter att Jesus visade sig först för Cefas sedan för de tolv. Det andra bibelstället har vi i Luk. 24, där det omtalas hur dessa två, som vi brukar kalla Emausvandrarna kom in till de elva lärjungarna och de andra, som hade slutit sig till dem. När de två lärjungarna kom in möttes de av detta budskap: ”Herren har visat sig för Siman.” Dessa två lärjungar visste redan, att Jesus var uppstånden. De hade ju haft sällskap med honom och han hade brutit bröd tillsammans med dem. Men nu fick de höra, att även Petrus hade mött Jesus. Petrus fick ju träffa Jesus flera gånger mellan Påsk och Pingst. I Joh. 20 uppenbarar sig Jesus två gången för sina lärjungar, och i Joh. 21 fick en del av lärjungarna ett möte med honom vid Tiberias sjö. Petrus var tillsammans med några lärjungar och säger då: ”Jag vill gå åstad att fiska”, men det var ej sådant fiske Jesus hade menat i Luk. 5, då han hade talat med Petrus om, att han skulle fånga människor. De andra lärjungarna följde med honom och de fiskade hela natten, men det fisket misslyckades. På morgonen stod Jesus på stranden. Först kände de ej igen honom, men då han hade talat till dem sade Johannes: ”Det är Herren”. Då lämnade den impulsive Petrus båten för att bege sig till Jesus. Det är vid detta tillfälle Jesus ställer frågan till Petrus om han älskade honom. Så som han tre gånger hade förnekat Jesus fick han nu tre gånger deklarera sin kärlek till Jesus.
I Apg. 1 får lärjungarna bevittna den underbara händelsen, då Jesus lämnade jorden och for till himmelen. Jesus hade bjudit dem att efter detta gå till Jerun ’ salem och där förbida Faderns löfte. Vi har många löften i Bibeln, men ett löfte kallas speciellt för Faderns löfte, nämligen löftet om den Helige Ande. I vers 13 uppräknas vilka som gick upp i den Övre Salen, och då står Petrus, namn först. Han hade följt på avstånd den natt Jesus blev gripen, men nu var han i främsta ledet igen. På Pingstdagen blev alla döpta i den Helige Ande, även Petrus. Han fick då föra lärjungaskarans talan inför folket. Petrus trädde fram jämte de elva.