Reportage av Ulla Näsholm
Midnattsropets medarbetare Ulla Näsholm, som dessutom i många år varit Maranataförsamlingens evangelist och missionär, åkte för en tid sedan och hälsade på ett äldre par i Piteå. Dessa syskon hade betytt mycket för Ulla när hon som ung mötte Jesus Kristus till frälsning, och sade ja till kallelsen att tjäna Gud med hela sitt liv. Ulla kunde inte motstå att göra ett litet reportage från besöket, och här får vi också en glimt från vad de fått betyda för att Ulla kunde komma i tjänst för Gud i själavinnande, själavård och även som medarbetare i Midnattsropet!
Tillsammans med sin hustru Sonja, bor Erik Byrskog sedan några år i Piteå. De har verkat för Gud i många år. ”Det är roligt att predika”, säger Erik. Och det har han gjort alltsedan han blev frälst vid 14 års ålder.
Både Sonja och Erik upplevde en kallelse till Kina och förberedde sig för uppgiften. Under väntan på att det skulle bli möjligt att resa tjänade de Gud på olika platser i Sverige.
Erik kommer från Ljungby i Småland. Föräldrar och morföräldrar var troende och med i missionsförsamlingen i stan. Gud kom med väckelse som berörde människor, de kom i syndanöd, blev frälsta, döpta och många blev vittnen i Sverige, men också i andra länder. Erik och hans syskon kom att tillhöra baptistförsamlingen. Systern Astrid, reste till Indien som missionär, medan Erik förberedde sig för Kina. ”Församlingen blev en plantskola för missionen”, säger Erik.
När han var i tjugoårsåldern hade Erik en evangelisttjänst i Näsinge och där träffade han Sonja som sen kom att bli hans hustru.
Förutom pastor- och evangelisttjänst gick makarna dåvarande Örebromissionens missionsskola i tre år, Erik 1945-48 och Sonja 1948-51.
Erik gjorde ett avbrott från sin pastorstjänst för att under en tid intensivplugga kinesiska. Wilhelm Bergling som verkat i Kina under lång tid blev hans lärare. Wilhelm Bergling var luthersk präst som senare blev troendedöpt i Stockholm.
Tiden gick och missionsarbetet i Kina lät vänta på sig. Det hindrade inte Sonja och Erik att vara missonärer i Sverige. Famljen växte, Erik förestod församlingar på olika platser i Småland bl a och kom efterhand att flytta till Norrland. Sundsvall var den första norrlandsstad de verkade i och efterhand drog det längre och längre norrut.
Friluftsmöte
Nu kommer ett mycket personligt vittnesbörd om församlingen i Sundsvall och familjen Byrskog, som vid här tiden hunnit utökas med fyra barn, alla under skolåldern. I samma område bodde jag, en ung tjej på flykt. På flykt från Gud och från den väg han hade visat och in i en något säkrare och mer välordnad tillvaro.
Så hördes plötsligt sång från omgivningen, gamla väckelsesånger som jag så väl kände igen ljöd och jag kunde inte identifiera varifrån de kom jag blev helt skakad, Guds chockbehandling kändes det som. Församlingen hade friluftsmöte i familjen Byrskogs trädgård. Det fick jag långt senare veta.
Ganska snart kom jag i kontakt med församlingen och fick min relation med Gud återupprättad. Det stod klart att de planer och tankar jag haft om livet och framtiden fick vika. Som ett första steg anmälde jag mig till en bibelskolekurs i Örebro.
Familjen Byrskog inbjöd mig att bo hemma hos dem efter bibelskolans slut.
Generöst öppnade de sitt hem för mig och under de månader jag bodde där kände jag mig aldrig ”i vägen”. Jag sov i soffan i vardagsrummet, barnen kom in ibland och busade på morgonen jag stormtrivdes.
Det var Guds speciella omsorg om mig och jag tackar Gud för vad familjen betydde för mig under den första tiden som en Jesu Kristi lärjunge.
Lite kontakt genom åren har jag haft med Sonja och Erik och har nu också hälsat på dem i Piteå, där de bor sedan några år tillbaka.
För ett år sedan bodde de nästan granne med den församling de nu är med i, Strömnäskyrkan. Bekvämt och snabbt kunde de själva gå ner till kyrkan och vara med i möten och sammankomster. Nu har församlingen byggt en ny kyrka, en bit utanför stan. Det skulle göra det svårare för dem som bodde inne i stan att ta sig ut till lokalen.
Men församlingen har ordnat en slags jour-tjänst varje söndag går en eller ett par bilar ifrån den gamla lokalen och till kyrkan ingen som vill till söndagens gudstjänst ska hindras av dåliga trafikförbindelser.
Själv har Erik predikat i olika församlingar i Norrbotten ända till för några år sedan då han drabbades av stroke och inte längre kör bil. Avstånden i Norrland gör bilen till ett måste för många människor. I Sjulsmark, ett samhälle mellan Luleå och Piteå har han efter sin pensionering haft ett särskilt ansvar att samla vänner till möten och bibelstudier.
Det tycks finnas en andlig succession i familjen. Erik och Sonja gick Missionsskolan, det gjorde också systern Astrid och de hade siktet inställt på de yttre fälten. Astrid kom till Indien, medan Sonja och Erik trots de förberedelser de gjort inför resan till Kina kom att förbli i Sverige och där verka som missionärer.
Sonen Samuel gick också Missionsskolan, men hans tjänst fick en annorlunda utformning. Han studerade teologi, doktorerade för några år sedan och fick en professur i Lund, där han nu verkar.
Plötsligt inbjöds han till Kina för att ha en föreläsningsserie om ”Bibelforskning”. Teologiska fakulteten utanför Hongkong står som inbjudare och tillsammans med universitetet i Peking delar de ”gästpredikantens” tid. I höst kommer besöket att ske och räcker en och en halv vecka. Denna gång, kan vi väl säga. Vad vet man om framtiden och vad Gud har planerat.
Han vill människors frälsning idag och NU!
Omvändelse
Det har redovisats uppgifter om kristna församlingar, mestadels små husförsamlingar på olika platser i Kina.
Den evangeliska tron kolliderade med den politiska uppfattningen att ingen Gud finns och under kommunisttiden hamnade många i fängelse.
Brottsrubriceringen formulerades lite olika, ibland vag och otydligt men alltid syftande på brott mot staten.
Enligt rapporter finns nu många kristna i Kina, så många att man talar om att sända missionärer till den övriga världen. Den världsvida evangelisationen som utgår från församlingar i Kina, ”Tillbaka till Jerusalem” visar Jesu missionsbefallning i funktion.
Gud har kontroll över vad som händer. Den fruktansvärda tragedi som nyligen svept över Kina, och även andra platser på jorden, kan vara födslovåndor till en ny tidsålder.
Sonja och Erik som i så många år bett för det kinesiska folket och som nu genom sonen Samuel får se hur han får vara med på det akademiska planet och förkunna evangelium, gläds naturligtvis över vad som sker och vad Gud förmår och hur trofast och nådig han är.
Erik säger:
-Nu ser jag fram emot en besökelsetid i Sverige, en väckelse som griper tag och kan förändra förhållanden. Fick jag inte tro att det skulle ske i slutändan innan Jesus kommer tillbaka, skulle jag inte orka.
Erik är mycket fåordig om situationen i kristenheten i Sverige, även om han lite nostalgiskt kan nämna om ”gamla tider”, tre möten varje söndag, omvändelse, syndanöd och långa bönemöten.
Att väckelse också är en dom är vi överens om, och framför allt Gamla Testamentet påvisar det tydligt. I Ps 119:126 sägs det också: ”Det är tid för Herren att handla, ty de hava gjort din lag om intet.”
Vad är den viktigaste frågan för kristenheten idag, frågar jag honom.
-Det är omvändelsen. Frikyrkligheten har tappat både omvändelse och dop. Förkunnelsen är i hög grad väldigt urtunnad.
De orden från en väl beprövad Herrens tjänare manar till eftertanke och kanske också till omvändelse så att vi var och en, också i tidens avslutning, får vara med som skördearbetare.
-Jag har levt ett rikt liv, poänterar Erik igen. Sonja nickar instämmande.
