Reportage av Ulla Näsholm
Michael Dakwar var nyhetsredaktör på israeliska TV1 i Jerusalem och svenskfödda Nina jobbade på generalkonsulatet i samma stad. Båda var evangeliskt troende och hade träffats genom Operation Mobilisering. Nina hade arbetat som volontär i olika länder och Michael var stationerad på huvudkontoret för OM i Haifa. De gifte sig, fick två barn, Markus som nu är 11 år och Paul som skall fylla 14. För fyra år sedan flyttade de till Sverige. ”Gud öppnade dörren, så kände vi det”, säger Nina.
Michael fick ett erbjudande från OM att flytta till Sverige och i Stockholm vara med och starta en bibelskola för ungdomar från olika delar av världen som ville verka i muslimvärlden. Det handlade om att träna unga människor att nå arabisktalande eller muslimer med evangelium.
I Sverige fanns inte tillräckligt med intresse och det blev ingen bibelskola.
Michael är över femtio år och hans svenska inte helt tillräcklig för mediabranschen, där han förut haft sitt arbetsfält. Utsikterna för honom att hitta ett jobb i Sverige är inte stora.
Han säger:
-Jag har fått erbjudande om arbete som pastor, men det är inte mitt mål. Det är ingen biblisk idé att det ska fungera så.
-Äldstebröder skall tillsammans styra församlingen, så är det i Maranataförsamlingen och jag är tacksam för den gemenskap jag fått här.
-I bibeln kan jag inte se att pastorstjänsten skulle handla om ett avlönat arbete. Visst ser vi i Nya Testamentet att det gjordes insamlingar för att tillgodose särskilda behov hos Herrens vittnen ibland – det är helt rätt, men därifrån till att det skulle vara en anställning är det långt.
Nina och Michael kom till Maranataförsamlingen genom människor de fått kontakt med i sitt närområde. De tog dem med till mötena. Besöken blev alltflera och nu är familjen ivrig och aktiv i församlingens tjänst.
Michael är israelisk arab och hans religiösa bakgrund är katolska kyrkan. Han berättar:
-För mig var det en utveckling kan man säga. När jag var barn kom ofta en troende kvinna på besök till vårt hem. Hon var judinna från Tyskland och hade varit gift med en kristen arabisk man. Nu var hon änka och tjänade i en lokal nytestamentlig församling. Hon betydde mycket för oss och vi respekterade henne och den tro på Jesus hon hade. Hon inbjöd mig också till en barnbibelskola som församlingen bedrev.
-Tiden gick, och intrycket av henne, vad hon hade talat och vittnat om, fanns kvar. När jag var i 20-årsåldern gick jag, av ren nyfikenhet, till den församling hon var med i. Jag var med i möten ibland och efter en tid fick jag veta att kvinnan jag mindes från min barndom hade dött. Jag träffade hennes son som berättade för mig att mitt namn hade funnits med på en bönelista som modern lämnat efter sig.
-Jag blev väldigt gripen och fortsatte också att gå på mötena. Det tog en tid, men så småningom kunde jag se skillnaden mellan församlingens förkunnelse och liv och det som den katolska kyrkan representerade. Jag såg sanningen.
-Efter ungefär ett år, jag var då 21 år, blev jag omvänd och döpt till Kristus.
Det är en nytestamentlig församling av pånyttfödda kristna, både judar och araber. De samlas och väntar att Jesus Kristus skall komma tillbaka och hämta dem som hör honom till. I församlingen är mötena på hebreiska och alltid tolkade till engelska. Många har rysk bakgrund och oftast finns också tolkning till ryska
Michael talar varmt om församlingen i Haifa, den församling som kommit att bli ett exempel man nämner för att visa att det är möjligt för judar och araber att ha gemenskap med varandra. Genom tron på Jesus Kristus kan försoning och gemenskap bli en verklighet – i Israel – landet Gud gav sitt eget folk.
Gäster i Rinkeby
Vi sitter i familjen Dakwars vardagsrum i förorten Rinkeby. Pojkarna talar engelska med Michael och svenska med Nina. Deras korta konversation handlar om att de ska ut och träffa kompisar och när de bör vara tillbaka hemma.
På ett bord står en bukett vackra blommor i vitt och blått. Det är ingen födelsedag som firas, Nina har fått dem som tack för en insats hon gjort i sitt jobb. Hon jobbar för Kristdemokraternas parti och nu hade hon använt lördagen för att organisera och få möten och sammankomster att fungera.
Nina arbetar som tjänsteman i kd, ett jobb som ger henne tillräcklig utmaning för att trivas, och bra ekonomisk utdelning så hon kan försörja familjen.
Michael är ”hemma-man” som han lite självironiskt säger. Han hinner ändå arbeta ideellt som nattjour på hotell Pilgrimshems reception, eller ta ett praktiskt handtag, typ flytta möbler eller något liknande.
Ett exempel på hans praktiska handhavande av marktjänsten fick vi också se vid besöket i familjen.
Varmt pitabröd med aromatisk kryddblandning, färskost, oliver och små vårrullar dukade han fram för oss som gästade deras hem.
”Sån här kvällsmat gjorde ofta min mamma,” säger Michael och visar också på den kvarnsten han tagit med sig från Israel. På den malde hans mamma mjölet hon sedan bakade bröd av.
Michael är en genuin bibellärare, och har hebreiska och arabiska som modersmål. Han undervisar och predikar i församlingen. Den teologiska utbildningen fick han genom en tre-årig bibelskola i Chicago (USA) och Toronto (Canada). Predikospråket är engelska, men i själavård och sociala kontakter är svenska språket helt gångbart.
Pastor betyder ju herde och det är han i ordets egentliga mening.
”Gud har i församlingen satt”, står det i 1 Kor 12:28 Det är Gud som ger församlingen olika gåvor.
Nina och Michael med sin familj har växt in i församlingen och betyder mycket för gemenskapen. De ser människor, hälsar på alla och ger speciell uppmärksamhet till nyanlända. Enkelt uttryckt, inte agerande specifikt svenskt, som ju får en särskild betydelse när det kommer människor från olika delar av världen till församlingen.
Sjunga i kör och uppträda
Nina har arbetat som volontär inom OM sedan hon var 22 år och därefter bott i Israel i 15 år. Hennes dröm var från början att bli skådespelerska.
Teater, dans, att sjunga i kör och uppträda för människor tilltalade henne.
-Det var vad jag verkligen ville ägna mig åt. Då tyckte min mamma att jag i så fall skulle skaffa ett ”riktigt” yrke att falla tillbaka på. Därför sökte jag till Gymnastik- och Idrottskolan för att utbilda mig till idrottslärare
Det var en troende studiekamrat som gjorde att Nina kom till tro på Jesus Kristus. Hon säger:
-Hon bjöd mig till sitt hem och jag såg att familjen levde ett annat liv än de människor jag träffat förut. Så småningom tog jag emot frälsning och blev senare också döpt i väninnans församling.
-Senare arbetade jag i OM och det är faktiskt lite märkligt att jag efter min omvändelse inte ens ville spela drama för att åskådliggöra evangelium. För mig personligen kändes det världsligt, jag ville inte riktigt använda den metoden, även om jag förstår att andra tycker den kan vara bra.
Operation Mobilisering – eller Operation Mission, som det numera kallas – har funnits i många år och särskilt tilltalat unga människor som vill tjäna Jesus Kristus och nå människor med evangelium.
Villkoret att ansluta sig till OM är givetvis att man är en avgjord kristen. Volontärerna arbetar i team med människor från olika länder och kulturer. De lever mycket enkelt och förmedlar skrifter och bibeldelar till människor de möter
Nina har varit aktiv i OMs evangelisationsteam, mött människor med skiftande levnadsförhållanden och till och med varit i arrest i Turkiet därför att hon spritt Nya Testamentet på turkiska.
Under tiden i Israel har hon på nära håll sett konflikter och politiska förvecklingar och problem.
Hon säger:
-Jag levde som invandrare i Israel i mer än 15 år, jag var aldrig medborgare där. Det var politiska konflikter hela tiden och jag var bara åskådare, tyckte jag och kunde aldrig påverka eller influera någonting. Så kom jag tillbaka till Sverige.
-Visst har Sverige förändrats, människor mår dåligt på många sätt, men istället för att klaga vill jag vara med och påverka, försöka ändra på något sätt. Jag vill lära mig något nytt, jag vill se hur kristdemokraterna arbetar, se hur det fungerar i Sverige. Jag är inte förtroendevald, men som den tjänsteman jag är, får jag agera inifrån.
Michael inflikar:
Politik är ett arbete, men det har ingenting med församlingen att göra. Man kan nämna Daniel och Josef från bibeln och se vad de utförde.
-Jag vill bara betona att församlingsliv och partipolitik inte kan förenas.
Inställningen att det ska hända saker och ting och det lite snabbt, tycks finnas någonstans med i beslut och handling för Nina. Sjunga i kör, dansa och uppträda för människor fick en annan gestaltning i verksamhet för Herren Jesus Kristus. Sport – till exempel att vinna priser i prickskytte, som hon deltagit i, tog sig andra uttryck när det gällde att vinna den andliga tävlingskampen, helt enkelt.
Gud har en plan för varje människa, något som är skräddarsytt efter vad som passar för var och en, och där man får använda sina egenskaper och resurser på bästa sätt.
Nina och Michael har, rent konventionellt, bytt roller med varandra och det fungerar utmärkt i deras familj.
Församlingen är en familj i utvidgad bemärkelse, Guds familj. Där får alla vara med, var och en med den gåva Gud har gett, och fungera och tjäna utifrån sina förutsättningar och den nåd Gud ger.
Förbida och påskynda Jesu tillkommelse, som det talas om i Tessalonikerbrevet.
Påskynda hans tillkommelse; genom att proklamera frälsningens evangelium för alla människor.
Förbida hans ankomst genom att vänta honom. Maranata – Jesus kommer!