Gertrud Johansson rapporterar från skolungdomsveckan i Norge
Efter en lång bilresa genom Norges vackra dalgångar strävade bilarna uppåt, uppåt, uppåt.
-OH,vad högt! är vi inte framme och uppe snart? undrade vi. Jodå, till slut låg platsen, där Jotunfjell leirskole håller till, framför oss.”Raubergstulen” heter den egentligen, där Pilgrimsfolket detta år anordnat skolungdomsvecka.Vilket ställe! Där hade förr en fäbodvall legat, nu var där byggt ett fint fjällhotell med gott om plats för oss alla, ett sextiotal förväntansfulla barn, ungdomar och vuxna. Där var så oerhört vackert med snöklädda mäktiga fjälltoppar åt alla håll.Vi var ovanför trädgränsen. Luften var ren och klar, stillheten mycket påtaglig för oss stressade storstadsbor. På sena kvällen kunde man gå ut och se på en storslagen stjärnhimmel.Vilken mäktig Gud vi har!
”Vi är här för att sjunga.
Vi är här för att komma samman i Guds hus.
Vi är här för att lära.
Vi är här för att prisa Gud.”
Så löd en sång som vi fick lära oss. Den beskriver precis hur det var. Tillsammans sjöng vi och prisade Gud för allt vad vi var värda. Varje dag hade vi tre möten. Undervisningen handlade mycket, ja nästan genomgående om Jesus. Hur han kan förvandla en människa, hur han räknar annorlunda än vi.Vilket värde han ser i det lilla en människa kan ge till honom. Han är den allra bästa skatten, han är herden som söker den förlorade och han är vår konung och Herre. Guds Ande ledde det att bli samstämmigt fast vi var många som undervisade. Det var Robin, Gertrud, Lill, Tone, Elisabeth och JanEgil av de som varit med i många år. Tidigare elever, som nu själva var med och undervisade, var Michael, Roger, Paulus, Camilla, Rachel och Samuel. Guds verk går vidare och det är mycket glädjande.
Mellan mötena var vi ute i backarna och spåren. Vädret var fint och alla hade roligt. Några tog sig upp på de närmsta fjälltopparna och fick njuta av utsikten. Barn från Irak, Iran och Litauen fick för första gången prova skidor i norsk miljö. Många tävlade med pulka eller skidor om kvällens chokladpris och andra byggde snögrottor i den djupa snön. Sedan var det skönt att komma in och värma sig vid brasan i matsalen eller i ”stuan” som det heter i Norge.Och vilken aptit man fick till all den goda maten!
Kvällsmötena var tillfällen då alla, även barnen, fick delta med bibelverser och sånger. Jesus var där och verkade på allas hjärtan. Speciellt sista mötet blev ett Andens nerslag och alla grät och prisade Gud av glädje.Vad detta betydde kan endast Gud mäta och vi får helt säkert se frukt av det i evigheten.Vi tackar Gud för förnyelse och ny kraft till vardagen. Bed för barnen att Gud får fortsätta verka i deras liv och ta ut sina redskap så de får komma i tjänst. Ett liv i harmoni med honom som skapat var och en för sin avsikt.