Ulla Näsholm refererar
Det skulle bli väckelsemöte. Lite speciellt kanske, Robin möblerade om, flyttade bord, blommor och vattenkaraff m.m. och ställde det invid väggen.
Barn och unga tillsammans med en del föräldrar intog plattformen. Det sjöngs ur ett rött häfte. Snabbt tempo och på norska eller engelska. Robin översatte, inspirerade och manade sin trupp att ännu häftigare framföra sångens budskap.
Det dansades, svängdes och tjoades också, allt med Robin som anförare, dock med en tydlig assistans av barnbarnet Saga.
Fredrik Boman hade tre barn med sig till sportlovsveckan. Det var Emma, Natalie och Lovisa. Han hade tagit ledigt från sitt ordinarie åkerijobb för att köra till norska fjällen. Han upplevde att Gud ordnade så att han blev ledig under veckan – det var från början inte självklart att han skulle kunna vara med.
Om veckan säger han att det var en väldigt viktig vecka och att han var glad att få vara med under dessa givande dagar.
Danguole kommer från Litauen och tillsammans med henne var tonårsdottern Gloria.
En bra resa, säger Danguole. Så blir hon personlig och berättar att hon fått en upplevelse av den helige Ande.
Gloria säger att det var en jättebra vecka. Spännande och lärorik. I undervisningen hade man talat om paradoxerna….
Sportlovsveckan hålls varje år, i Norge eller Sverige då kärnfamiljerna tillsammans med sin barn samlas i bra miljö för rekreation och bibelseminarium.
Jan Egil Hafsahl var primus motor för skidor, pulkatävling och framförallt bibelundervisning (om detta skriver ett vittne som själv var med Gertrud Johansson)
Elaine Widén var med och underströk att det varit en fin vecka. Vad hon minns var någon som talade om att vi skulle vara radiokanaler med de goda nyheterna. Dem upprepar man och går ut med. Så läste hon ur missionsbefallningen att vi ska gå ut och göra människor till lärjungar…
Det är vad veckan gått ut på: att skickliggöra de troende för uppdraget som Kristi budbärare.
Barnen lyssnade och lärde / Gertrud Johansson rapporterar
Vi har varit på sportlovsvecka i Norge ännu en gång. Raubergstulen var platsen där vi höll till det här året.
– Tror du på Jesus? Har du tagit emot honom i ditt hjärta? Jaaa! Här har vi en levande sten. Gå fram och ställ dig där Det är JanEgil som talar och åskådliggör sin lektion för en spänt lyssnande skara barn. Ytterligare “stenar” hämtas fram och får ställa sig där framme.
– Dessa stenar är fullkomliga och levande. Inget behöver läggas till i frälsningen som Gud har gjort färdig. Men är detta ett hus? Nej, det är bara en hög med stenar från stenbrottet. Nu måste de fogas samman till ett hus. Det är ett helgelsens verk.” De som kallats fram får nu ställa sig tillsammans i en ring med armarna över varandras axlar till ett “hus”. Så blir det tydligt för var och en vad det handlar om, när Jesus säger att han vill bygga sin församling. Gud har en plats för var och en i sitt bygge om han får leda oss in i sin fullkomliga plan.
Jan-Egil talar om drottningen av Saba som kom för att se Salomos visdom. Han har lärt barnen vad det innebär att det finns bilder i Guds ord. En bild på något är inte det samma som det riktiga. Men man kan lära sig något om det riktiga genom att se på bilderna. Vi läser om Salomo men tänker på Jesus. Drottningen från Söderlandet, som är en bild på en som kommer från synden och världen, kom och förundrades storligen när hon såg Salomos hus. Hon såg också bordet och rätterna på det. Vi får lära oss om menyn på Guds bord, bröd, vin, vatten, och märgstarka rätter. Hon fick också se tjänarna som satt vid bordet. Det visar den vila som Guds tjänare får erfara. Andra tjänare var stående vid bordet, en bild på dem som passade upp för att se till att alla fick vad de skulle ha och som bjöd flera att komma och äta.
Barnen lyssnade och lärde. Vi fick vara med om mycken god undervisning dessa fridfulla dagar på fjället i Norge. Flera andra var med och undervisade och alltsammans kompletterade till en helhet. Vi är så tacksamma för det goda vi bjöds på och tillfällena att åka skidor och njuta av de vackra fjällvyerna. Som alltid är avskildheten en sådan vecka ett stort plus, och det gör att sinnena blir mera mottagliga för Guds kallelse. Nu beder vi för de barn som hade tillfälle att delta, att det Guds ord som de fick ta emot, må bära frukt i hjärtat. Sådana veckor som vi fick vara med om är ett stort privilegium som vi nog inte kan rätt uppskatta. Helt säkert är det sällsynt i vår tid i alla fall. Därför är det så mycket viktigare att vi är med och beder fram en skara som Gud kan använda i sin tjänst av dessa som fått så mycket kunskap i Ordet. De har en god förutsättning att möta sin tid och kämpa den goda kampen.
