Undervisning av Robin Vidén
Jesus sade vid ett tillfälle: Bed – sök – klappa! Om vi beder är det något vi lider brist på, eller hur? Söker vi, så är det något vi förlorat. Om vi klappar, vill vi komma in. Är det inte så? Jag knackar ju inte på om jag redan är inne. Vi kanske tror att det är bara en punktuell erfarenhet att ha kommit till tro på Jesus, och att vi fått ett underbart liv. Det är sant att vi fått ett underbart liv. Dess rikedom och omfång kan inte nog uppskattas. Men att bedja är något mer. Lärjungarna sa till Jesus: – Lär oss att bedja. När Jesus börjar undervisa dem säger han: – Ni ska inte hopa en massa ord. Ni ska be; Fader Vår som är i himmelen.
Vi har alla ett fysiskt liv som måste få sin föda. Vi måste äta. Vi äter tre gånger om dagen. När du beder är det en annan hunger som driver. Kanske samvetets röst säger att du inte varit riktigt duktig. Nu är det dags att bedja. Drivs du av den där känslan att du måste ha ett bra resultat. Att du måste göra något. Ett pekfinger… Är det så?
Jesus kan leda oss in i nöd så att vi kommer i en situation att vi börjar bedja. Vi kan då uppleva nöd, men när nödens tid är över, så glömmer vi i alla fall. Det blir inte så nödvändigt med bön längre. Den här världen och mänskligheten går nu in i en fruktansvärd nöd. Det kommer att bli än mer påtagligt. Jag är övertygad om att människor i den situationen ropar till Gud. Man har ingen annan utväg. Man ropar: – Om det finns en Gud! Gud hör alltid hjärtats bön. Han hör mänsklighetens rop, det har han alltid gjort. På ett eller annat sätt har han mött de enskilda ropen. Men när man blir hjälpt ur nöden, så glömmer man Gud igen. Det kanske var andra orsaker som gjorde att problemen löste sig, och så är man tillbaka.
Lär oss att bedja. Jesus visar i sitt liv och gärning hur angeläget det var att bedja. Han sökte sig till sin Fader. Han drog sig undan. Det heter att Jesus gick upp på ett berg. Riktningen i Jesu liv var uppåt och hemåt. Den främsta orsaken till att jag vill bedja och nalkas Gud är att jag vill lära känna min Fader. Om jag vill lära känna min Fader, är det inte först och främst fråga om den nöd jag drivits in i, utan jag vill lära känna honom som har fött mig till liv – ovanefter. Därför har jag denna evighetslängtan. Längtan efter det eviga livet. Det liv jag fått av Gud är från ovan. Det ger evighetslängtan – min himmelske Far, pappa, jag vill lära känna dig mera! Då säger han: Bed – och du ska få! Sök – och du ska finna! Klappa på för att komma in! Sträva med ditt hjärta och din själ. Den djupaste orsaken till att jag vill bedja, är att jag vill vara tillsammans med Jesus, jag vill lära känna honom. Han har gjort något i mitt hjärta och i mitt liv. Han har skapat något som är välsignat, dyrbart och stort. Jag vill lära känna honom. Lär mig din väg! Lär mig umgås med dig! Har du saknad och brist, så bed! Sök!
Den helige Ande kommer till oss genom bönen. Han kommer vår svaghet till hjälp. Vi måste ha mat. Det eviga livet närs av det som det är fött av. Vi är födda av Ordet och Anden. Från ovan. Vår evighetsvarelses längtan och trängtan får sin näring och mättnad av Ordet och Anden. Bed. Vi läser i Matteus evangelium:
– Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet. (Matt. 7:7)
Jag vill lära känna dig, Jesus. Jag vill lära känna min far, min pappa. Därför får jag nalkas honom i bön. Jag lever för att jag beder. Jag beder, för att jag vill leva. Det är som syret i den fysiska kroppen. Jag måste andas. Jag kan träna för att få mera uthållighet, mera kondition. Jag kan också träna för att få andlig kondition och uthållighet. Jag beder, för jag vill leva. Jag vill umgås med Gud, jag vill lära känna honom, jag vill komma närmare. Det inre livets strävan är sådan, för det är fött ovanefter. Måtte Gud få lägga ner denna längtan i våra hjärtan till hans angelägenheter och till att vi ska få tag i de andliga nådegåvorna. De är många gånger så ringaktade. Men det är andliga gåvor, som Herren vill att vi med nit ska sträva efter att få. Ofta ringaktas även dopet i den helige Ande. Men det som ringaktas som något litet, är så angeläget att få tag i. Det är så litet. Det finns större gåvor! Vid den rike mannens bord ramlar brödsmulor till golvet. Måtte vi likt den kananeiska kvinnan få tag i den här brödsmulan från den rike mannens bord! Kvinnans dotter blev frisk., det skedde ett under! Huru gärna vill inte Herren ge helig Ande åt dem som ber honom. Det är så angeläget få tag i detta. När vi börjar bedja och umgås med honom, då lever trons flöde. I Matteus evangelium läste vi: Bed, och du ska få, sök och du ska finna, klappa på, och det ska bli upplåtet. I parallellstället, Markus, läser vi:
– Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.” (Mark. 11:24)
Måtte den här tron bli bevarad i hjärtat. Det är i tro jag får nalkas honom. Enligt Skriften finns de en otrons makt och en tvivlets makt. Den är lik en våg som far hit och dit av varje vindkast. I Jakobs brev läser vi där han talar om visheten:
– Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given. Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, –
…det finns ingen fruktbarhet i detta; havets och vågornas dån. Människoskarorna drivs än hit och än dit. På den tredje skapelsedagen när Gud sade och när Gud bjöd, då står det att han skilde det ofruktsamma havet från landmassorna, den fasta jorden. På tredje dagen lyftes jorden upp ur böljorna, vilket var en förutsättning för en sådd, för något att gro och leva.
-… den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit. En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren (Jak 1:5-7)
Den tro Herren har lagt ner i våra hjärtan är dyrbar. Och trons underbara föremål är Jesus. När jag umgås med Ordet, lär jag känna min Fader. Det kan vara så att jag stannar vid en bibelvers. Den är så talande och levande, jag vill inte lämna den. Den talar och lever i mitt hjärta. Herren är närvarande i Ordet! Bed, och du ska få! Sök, och du ska finna! Klappa på, och det ska bli upplåtet! Han har lagt ner den här underbara förutsättningen att nalkas honom. Det är tron, en gåva från honom. Den vill fienden stjäla från vårt sinne, vårt tankeliv och från vårt hjärta, så att vi blir lika havets och vågornas dån; ofruktsamma.
Förbidan är också ett ord som har ringt inom mig. Förbidan och bön. Resultatet av en bön hittar vi i första Mosebok. Det är Abrahams tjänare som ska hitta en brud åt hans son Isak. Och så läser vi att Abrahams tjänare står vid torget och beder då han har kommit fram:
-HERRE, min herre Abrahams Gud, låt mig i dag få ett lyckosamt möte, och gör nåd med min herre Abraham. Se, jag står här vid vattenkällan …
Han är så öppenhjärtig, han ber rakt ur hjärtat: – Här står jag nu, Herre. Här är en brunn… Nog ser väl Herren brunnen. Nog har Herren sett allting. Men den här tjänaren öppnar sitt hjärta. Och från hans hjärta kommer undran: – Är du med, Herre? Hur ska det gå? Blir min resa lyckosam? Var är du? Abraham hade skickat iväg sin tjänare Elieser och sagt vad han skulle göra. Nu börjar han bedja. Stadens döttrar skulle komma dit för att hämta vatten.
– Om jag nu säger till en flicka: ‘Håll hit din kruka, och låt mig få dricka’ och hon då svarar: ‘Drick; dina kameler vill jag ock vattna’, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak, så skall jag därav veta att du har gjort nåd med min herre.» Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut … (1 Mos 24:14-15)
Tro att det är dig givet – och det ska ske så! Bed! Du har saknad och brist. Vi lider alla brist. Bed! Du ska få! Det underbara Gud har lagt ner i ditt hjärta, den nya födelsen, den nya skapelsen; den har vi inte bara fått som en punktuell erfarenhet. Det finns något i vårt inre. Vi närs av det som kommer från ovan. Bara det att få möta en broder eller syster, gör att man blir glad och tacksam. Man samtalar några ord, och får en hälsning, trons ord i hjärtat, och så blir man glad och upplyft! Man får kraft och mod att gå vidare. Det finns så mycket som kan slå och bryta ned i vårt personliga liv. Men ingenting i himlen eller på jorden ska kunna skilja mig från Kristi kärlek. Varken död eller liv, andefurstar eller väldigheter kan skilja mig ifrån min älskade, min högsta och bästa skatt. Men för att kunna lära känna honom, så har han sagt: Bed! Nalkas mig!
Det heter: Bedjen oavlåtligen! (1 Tess 5:17)
Liksom det naturliga livet uppehålls av det vi äter, så behöver vårt andliga liv näras. Det närs från ovan, genom den tro som lagts ned i våra hjärtan. Vi får nalkas och leva. Det är ett liv som fortsätter. Det begynnande stadiet är att nalkas. Gud säger: Nalkas mig så ska jag nalkas eder. Det är Herrens egen uppmaning. Är vi behovets barn? Visst är vi det? Det eviga livets inneboende natur börjar leva i oss. Vi börjar sträva efter att få umgås med Gud. Det är väl att vi har ett samvete som säger till när det är en brist, som manar oss så vi förstår att vi måste göra något för att komma närmare Gud. Jag har en brist, jag blir varse att jag måste få gemenskap med min Fader. När jag tar steget och börjar nalkas honom, då öppnas dörren och jag ser att bordet är dukat. Varför har jag hållit mig undan ifrån allt detta? Det är ju godhet, det är så rikt. Det är godhet ifrån Herren, och utan hårda ord. Varför har jag försummat honom, varför har jag underlåtit att komma? Jag kan inte skylla på någon annan. Har jag en brist, så får jag bedja. Bed och du ska få, sök och du ska finna! Jag får utbedja mig helig Ande, och det ska beskäras mig av min Fader! Han ser behovets barn långt mer än vi kan föreställa oss. Så säger han igen: Kom! Ta steget, kom! Övervinn! Vi får ha detta vittnesbörd.
När kvinnan vid Sykars brunn fick möta Jesus, så lämnade hon allt för vittnesbördets skull. Hela staden kom i rörelse för ett litet, litet vittnesbörd från en kvinna. Det är så underbart. Det finns två sidor här. Tack för ditt Ord! Det är frälsande, bevarande och skapande. I Johannes evangelium läser vi om den här kvinnan. Vi läser om lärjungarna som har varit i staden och köpt mat. Var har du skaffat mat någonstans, Jesus? Vi kommer ju här med kassarna fulla! Men Jesus säger: – Min mat är att göra dens vilja som har sänt mig, och att fullborda hans verk. Tack Jesus! Han vill fullborda att få sin väg i och genom våra liv, för sin goda avsikt. Tänk vad han har lagt ned! Låt inte tvivel fånga upp det späda rotskott som skjutit upp med evighetens vår. Låt det inte stjälas eller trampas ned. Det är med evig vår, evig sommar, evigt liv. Det får sin näring från ovan. Det nya som Jesus lagt ned är den nya skapelsen i olika individer. Med en har han en avsikt, med en annan något annat, med en tredje ytterligare något. Allt ska komplettera varandra. Det ligger nedlagt och det är underbart att få syn på och förstå det. Det är inte med hårda ord utan med ett kärleksfullt hjärta som han har älskat oss intill döden på korset, där han utgav sig själv i döden, för att något nytt skulle frambringas, av evighet. Av salighet, av kraft, av styrka, av glädje, av hopp! Min mat är att göra dens vilja som sänt mig. Måtte mitt eget liv få ha detta signum att min mat är att göra min himmelske Faders vilja. Att det verk som är ämnat för mig, får fullbordas.
Kvinnan sprang in i staden, och vi läser om att många samariter från den staden kom till tro på Jesus för kvinnans ords skull. Vad vittnesbördet betyder! Hon vittnade att han hade sagt henne allt hon hade gjort. Och då samariterna kom till Jesus, bad de honom stanna kvar hos dem. Då stannade Jesus där hos dem i två dagar.
-Och många samariter från den staden kommo till tro på honom för kvinnans ords skull, då hon vittnade att han hade sagt henne allt vad hon hade gjort. När sedan samariterna kommo till honom, bådo de honom att stanna kvar hos dem. Så stannade han där i två dagar. Och långt flera kommo då till tro för hans egna ords skull. Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.» (Joh 4:39-42)
De fick visshet och styrka, ja, den inre vetskapen att Jesus i sanning var världens Frälsare!
Nu vet vi, nu är vi förvissade om! Det är Ordets dynamik och skapande kraft! Där våra ord inte räcker till, där har vi Guds eget Ord och dess mångfald! När människan, med det egna vittnesbördet får tag i Guds rikes skatt och ord, då skapas och då händer det man inte förmår med ord beskriva; han vill frälsa, han vill förlossa.
Bed om den helige Ande, att du får flöda över i tacksamhet med ett nytt språk, med nya ord. Bed om den helige Ande. Däri ligger en stor rikedom och en underbar förlossning. Vi är förlossade genom Ordet, genom tron på Jesus. Men Anden är både frigörande och förlossande ifrån all formalism, alla pålagor. Det är en förlossande och förlösande kraft. Bida, håll ut, vänta! Ibland är bönesvaret där innan du har slutat bedja. Ibland tar det tid. Vi läser om Daniel att han ägnade sig åt ivrig bön. Det eviga livet närs utav det som det är fött av Ande. Vi är födda ovanifrån. Jag vill lära känna dig Jesus ännu mer. Jag vill lära känna min Fader ännu mer. Då säger han: -Nalkas mig, så ska jag nalkas dig! Och tvivla inte, var inte som havets våg, som skepp som drivs av stormvindar hit och dit. Tvivla inte; tro, och det ska ske det du har bett om. Ibland kan det dröja. Men när han svarar, är det alltid det bästa. När han svarar, får du det bästa och rikaste. Bed om helig Ande. Det är så angeläget med den helige Ande. Efter uppståndelsen kommer Jesus gående in genom de stängda dörrarna. Där sitter lärjungarna i fruktan och bävan, när Jesus kommer och talar ett ord i en liten sats:
-Tagen emot helig Ande.
Så angeläget var det att det första Jesus sa till sina lärjungar efter uppståndelsen, var just detta:
-Tagen emot helig Ande.
Det var en dubbel verkan för apostlarna och alla som satt där i huset, kvinnorna som var där, lärjungarna som var där. Det blev en ny tingens ordning i deras hjärtan. Ett skapande verk. Det inre livet, essensen av vad Jesus är och representerar är Anden. Det är gudomen. Tag emot helig Ande!
Bed om du har brist och saknad. Sök om du förlorat något. Klappa på!
Du får bedja utan återvändo och uppehåll. Det liv som är fött från ovan behöver näras. Det är en kamp. Varför då? Till dess att segern är vunnen. Till dess att vi är hemförlovade i härlighet. Bönen väcker den evighetslängtan som bor i det nya livet; längtan efter hans tillkommelse ligger i livets egen natur.
Det finns också ett kampmoment i detta: – Kämpa för att komma in genom den trånga porten! Vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och det är många som jagar fram på den. Låt dig inte fångas av den breda vägens lösningar, men kämpa för att komma in genom den trånga porten. Det är evigt liv. Och han står där. Aldrig med hårda ord, men alltid med hjälp och de förutsättningar som ställs till vårt förfogande, för att vi ska kunna göra – vad då? Jo, det omöjliga! Han förmår. Det handlar inte om den breda vägens lösningar, men däremot den enfaldiga tron, Lammets oskyldiga natur och den syn som duvan har, som ser bara ett föremål. Ha din blick på Jesus. Bed, sök, klappa! Han är där! Tvivla inte! Tro att det är dig givet och det ska vederfaras dig. Tag emot helig Ande, sa Jesus. Det är angeläget!