Text: Tage Johansson
Den predikan som har kallats bergspredikan i Matteus femte till och med sjunde kapitel, kan den förkroppsligas av människor av kött och blod, av de som vandrar här på denna syndfulla jord?
Många har under tidernas lopp ställt sig denna fråga. Många har resignerat och uppgivet lämnat frågan därhän till en oviss framtid. Det handlar om människor som är nitiska och menar allvar med sin kristendom. De saknar tillräcklig insikt och kunskap i ordet. Den som är ytlig och rotlös brottas sällan med bibelns lära om rättfärdighet. En sådan måste tillsvidare leva av mjölk. I Hebr 5:13 står det:
– Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet, han är ju ännu ett barn.
Ska vi rätt förstå bergspredikan är det viktigt att skilja mellan den rättfärdighet som vi tar emot genom tron, och att utöva rättfärdighet. Jesu rättfärdighet blir min när jag tar emot den i tron. Detta är ju grunden för min frälsning vid pånyttfödelsen. Vi har blivit förklarade rättfärdiga. Upp 22:11 talar just om att vara rättfärdig och att utöva rättfärdighet, och att den som är helig ska fortsätta att helga sig. Med andra ord är det frågan om att ha tagit emot en gåva och att sedan förvalta gåvan. Paulus förmanar i 2 Kor. 6:1 att de skulle inte så mottaga Guds nåd så att den blir utan frukt.
Att utöva rättfärdighet är vad bergspredikan handlar om. Jesus säger ju till dem som lyssnade till honom.
-Ty jag säger eder att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas så skolen i icke komma in i himmelriket.
(Matt 5:20)
Aldrig tidigare hade människorna lyssnat till en sådan märklig undervisning av en sådan märklig människa. Han säger gång på gång: ”men jag säger eder”. Lagen sa något , men Jesus sa något mer. Budskapet gick ned i djupet av människornas hjärtan. Det öppnade samtidigt en större möjlighet än vad gamla förbundets folk hade tillgång till. Nu fick de Andens lag att leva efter, den kommer till oss genom ordets undervisning. Jesu liv och uppståndelsekraft är i ordet.
Om bergspredikan upplevs som ett tungt krav beror det på att vi försöker leva efter den i egen kraft. Det kan bara ske som ett utflöde av andligt liv. Ordets undervisning visar vad Gud vill uppfylla i oss. Den som lever vid källan grönskar och bär frukt. Allt som är i rörelse har en verksam kraft, en energikälla som ursprung.
Ifall energitillförseln är i avtagande, som det var för Efesierförsamlingen, som hade förlorat den första kärleken, då uppmanas vi, liksom de, att åter göra sådana gärningar som de gjorde under sin första tid. För den som står i ett rätt förhållande i sitt gudsliv, upplevs bergspredikan inte som ett krav utan ett erbjudande. Han som gav oss bergspredikans ord är också uppfyllaren av dess innehåll i oss. Han har visat oss vad han vill om vi är villiga att göra hans vilja. Jesus avslutar sin undervisning med:
– därför var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en man som byggde sitt hus på hälleberget. (Matt.7:24)
Det som gjorde Jesu undervisning så unik och skild från de skriftlärdes och fariséernas, var, som han själv säger i Joh 6:63:
– De ord som jag har talat till eder är ande och liv.
Vidare står det att han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde. (Matt 7:29)
Jesus som är det nya förbundets stora överstepräst efter Melkisedeks sätt, är den som kan tillgodose alla våra behov inför Gud. ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.” (Matt 5:6)