Citat ur ”Tidens Tecken” av Thoralf Gilbrant år 1975
Thoralf Gilbrant var en känd och respekterad förkunnare inom pingstväckelsen i Norge och Norden. Han har gett ut en rad böcker som behandlar det profetiska ordet och flera bibellexikon.
Om det skall bli någon enhet mellan katolsk och protestantisk tro, står det helt klart att det blir protestantismen som måste ge vika. Påvekyrkan har inte gett upp en enda av de villfarelser som förorsakade reformationen. Tvärtom har man gått längre bort från biblisk tro och sanning.
Den romersk-katolska kyrkan är en märklig historisk företeelse. Det är den kyrkan som härstammar från gala-tidens ”allmänna kyrka”. Många av kristenhetens frommaste själar och största personligheter har tillhört denna kyrka. Än i dag finns det skaror av gudfruktiga människor inom den katolska kyrkan, både bland dess lekmän och inom prästerskapet. Dessa uppriktiga människor lever efter det ljus de har fått, och Herren känner de sina.
Men som religiöst system är katolicismen utan tvekan det allra värsta som någonsin existerat på denna jord, både inom och utanför kristenheten. Det är ett villfarelsens system som har lett miljoner av människor till evig förtappelse, och Romkyrkans historia är den blodigaste förföljelsehistoria som denna värld känner till. Detta är sanningen om den kyrka, som Nathan Söderblom, den ekumeniska världsrörelsens fader, kallar för ”den mest storstilade organisation som någonsin har existerat”.
Romkyrkan är i princip intolerant. Redan 1179 beslutade påven att fullständigt utrota alla kättare. Genom århundraden följde den katolska kyrkan detta program. Katolska inkvisitioner terroriserade Europa. Historien kan berätta om tillfällen när ända upp till 3000 människor blev brända på samma bål.
Ingen vet antalet på den katolska förföljelsens offer. Men det uppgår till miljoner. 50 miljoner är angivet. Den katolska kyrkan är den största förföljelsemakt som någonsin existerat.
Under Andra Vatikankonciliet gick man så långt att man bad mänskligheten och kristenheten om förlåtelse för all förföljelse i forntiden. Det lät bra, men ingen skall för ett ögonblick tro, att den katolska kyrkan har gett upp sin maktpolitik. Fortfarande gäller det ”ofelbara” påveordet: ”Det är en hjord och en herde. Herdens auktoritet inkluderar de två svärden: det andliga och det världsliga.” Påve Pius IX förklarade att det var en villfarelse att hävda religionsfrihet för andra än katoliker. Hur detta påveordet skall kunna förenas med Andra Vatikankonciliets uttalande om religionsfrihet är inte lätt att säga. Men ännu så sent som 1895 skrev en respekterad katolsk publikation om den spanska inkvisitionen på följande sätt:
”Å, dessa bålens välsignade lågor! Genom dem har hundraden och åter hundraden av själar blivit räddade bort från villfarelsen och kanske den eviga fördömelsens avgrund genom att några få människokroppar blev röjda ur vägen.”