 |
| Veronica Ureña tillsammans med Soilas dotter Caroline. |
Missionshälsning
Text: Veronica Ureña
Frid! En hälsning och en uppdatering från arbetet här i Dominikanska republiken. Vi saknar er alla och hoppas att ni mår bra!
Frukostserveringen fortsätter som vanligt, med undantag av att vi har förnyat inskrivningslistan på barn som äter hos oss. Många barn går nu hela skoldagar i den nybyggda kommunala skolan i området och erbjuds också frukost där, så vi fokuserar på de barn som fortfarande går i andra skolor där ingen frukost serveras, samt yngre barn som inte börjat skolan. Vår granne Carmen har sedan flera år tillbaka sin sjuka gamla sängbundna mamma boende hos sig. Hon får sin frukost hemburen.
 |
| Soila har huvudansvaret för frukosten och är otroligt duktig och rutinerad. |
Vår medarbetare sedan flera år, Soila, har huvudansvaret för frukosten och är otroligt duktig och rutinerad. Jag är själv med och hjälper henne; diskar, serverar och städar, och Nicholas står vid dörren med närvarolistan och tar emot barnen. Det är ganska krävande ibland eftersom många barn som inte är inskrivna också kommer … vi tar emot fler än 120 barn varje morgon måndag till fredag.
För några dagar sedan åkte vi till leksaksaffären och handlade för att fylla på skåpet där vi förvarar presenter till barnen. Varje barn får välja en present ur skåpet då de fyller år – vilket är väldigt uppskattat, eftersom många av dem annars inte alls blir uppmärksammade på sin födelsedag!
 |
| Barnmöte i Batey Palavé på uteplatsen som byggts för ändamålet. |
Idag var sista skoldagen här inför jullovet, så i samband med det gör vi också ett avbrott med frukosten. Igår handlade vi en massa godis och äpplen och gjorde iordning 130 påsar till barnen, som de fick imorse vid frukosten.
 |
| Ilennia Vidén har barnmöte för de minsta. |
Det finns i området en familj på åtta personer som alla är TBC-smittade. De lever under mycket svåra och miserabla förhållanden och har svårt att bli helt läkta eftersom det kräver god hygien och bra kost. På grund av smittorisken får de frukosten buren hem till sig, och det är vår medarbetare Esther som varje morgon levererar den till det mer eller mindre fallfärdiga hemmet. Vi hoppas att ytterligare kunna hjälpa den här familjen, och det med en bättre bostad, med ordentliga väggar och tak – något som skulle betyda otroligt mycket för deras situation. Det här är något vi vill lägga fram för er alla som ett böneämne, att vi ska kunna genomföra detta inom en snar framtid. Vi har redan börjat förbereda genom att mäta tomten och göra beräkningar för hur mycket byggnadsmaterial som behövs.
Barnmötena i Palavé är uppskattade! Vi samlar barnen på två olika platser, dels hemma hos Soila, på den praktiska uteplats som vi byggt där, dels i missionscentrets möteslokal. Ilennia har hand om de mindre barnen och Sean och jag har börjat samla en grupp med äldre barn och ungdomar.
Esther samlar också en grupp på ett 20-tal ungdomar varje fredag. Det är resultatet av en gemensam ansträngning från olika personer i Palavé, bland annat våra grannar Silvia och Rafael som besökte oss i församlingen hemma i Sverige i somras. De ser de ökande problemen med att så många unga flickor blir gravida, den utbredda handeln och missbruket av droger och alkohol som ökar dramatiskt i samhället etc, och vill vara med och hjälpa.
De ungdomar som Ester samlar, samtalar och tar upp olika ämnen från sin vardag, från den verklighet de lever i och det har skapats en öppen atmosfär där de alla kan prata och uttrycka sig fritt. Det är väldigt fint att se men samtidigt blir man chockerad när man hör hur ungdomarnas verklighet faktiskt ser ut. Saker de ser och hör, hur de tar efter och inte riktigt förstår att man faktiskt kan leva på ett annorlunda sätt. Speciellt stor är pressen på unga flickor. Självkänslan är låg och för att vara någon i livet ska man vara männen till lags. Våga göra det de ber om, våga dricka det där glaset eller prova den där drogen. Våga vara tillsammans med dem. Det är ju så alla andra gör och det är ju det man ser överallt runt omkring sig. Det är vardag.
 |
| Sean Ureña talar under ett möte i församlingens lokal. |
Det är en enorm utmaning att kunna nå fram till dessa ungdomar, att på något sätt kunna fånga upp deras intresse mitt i den dimma de lever i. Få dem att se att det finns så mycket annat här i livet och framför allt – få dem att lära känna Jesus. Be för dem och be för oss att vi kan vara någon till hjälp!
Nu ska vi strax ha möte en trappa ner och några har redan kommit. Det de aldrig slutar att göra är att be för församlingen och syskonen i Sverige! Vid varje möte, varje samling, så nämns ni. Vilken styrka att ha syskon som ber outtröttligt för en! På samma sätt som jag vet att ni ber för oss här.
Varma hälsningar från missionsfältet!