Ledare av Berno Vidén
Kriget i Mellanöstern har varit centralt i nyhetsmedia alltsedan den 7 oktober då Hamas drog in med sina terrorister i Israel och genomförde en skoningslös massaker på fler än 1200 människor, däribland barn, kvinnor, äldre och dessutom tog man fler än 200 personer som gisslan. Det här var startskottet på en av de mest våldsamma konflikter som vi har sett under senare tid.
Det som händer i regionen gör att man vänder blickarna till Guds Ord eftersom Israel har en historia som utgår från Bibeln. Vi kan där läsa om patriarken Abraham och framåt och se hur det sedermera bildas en nation som får namnet Israel.
Under hela historien har landet varit föremål för konflikter, stridigheter om landområden, vilket land tillhör vem, osv. och det kommer att fortgå. Bibeln ger också tydliga signaler om att då områdena kring Jerusalem drabbas av krig så bör vi vara alerta.
Det finns inget folk i historien som likt det judiska folket har överlevt så mycket förföljelse, inte förintelsen att förglömma, som dödade fler än sex miljoner judar under andra världskriget. Man har överlevt som folk och bevarat sin identitet utan att ha ett eget landområde under mer än 2000 år. Det var först år 1948 som nationen Israel bildades som vi ser den idag.
Utan att ta ställning politiskt för det ena eller det andra så kan vi inte annat än konstatera att det vi ser äga rum idag är fruktansvärt. Det Hamas gjorde och representerar är avskyvärt och det tar vi absolut avstånd ifrån. Vi ser också hur Israel agerar och det är väldigt svårt att bilda sig en rätt uppfattning, men det media presenterar visar hur tusentals människor oskyldigt får sätta livet till och skaror av oskyldiga drivs på flykt. Något av samma mentalitet presenteras också genomgående i den bibliska historien. Det handlar om öga för öga, tand för tand. Man ska vedergälla det man själv har drabbats av.
Konflikten i Mellanöstern är djup och komplicerad och vi ser att det finns ett grundmurat hat mellan folk och nationer. Samtidigt finns det i Israel och områdena däromkring både araber och judar som har deklarerat att man vill leva sida vid sida i fred, med en försonande attityd gentemot varandra.
När krig bryter ut, som det vi ser idag, släpps underliggande hat loss. Människor drabbas och dras in i olika politiska agendor. Hamas lockar nya och gamla anhängare in i terroristceller för att bli framtida martyrer och ge sitt liv för denna politiska agenda. Det är komplicerat och svårt. Själv saknar jag tillräcklig inblick för att kunna uttala mig rättvist i den här striden, men jag vet ändå att det finns en lösning – den enda – och det är den jag vill skriva om, den bibliska vägen.
I Gamla testamentet finns det många förebilder som pekar fram mot Herren Jesus Kristus, han som är fullkomningen själv. I honom ser vi vägen framåt. Jesus är Israels rättmätige konung, dock förkastad och hatad på många sätt. Man vill inte veta av honom, men trots det är han ändå Israels enda hopp. Inte bara Israels, utan hela världens. Alla folk, alla nationer, alla olika människor som finns på denna jord har sin lösning i Herren Jesus Kristus. Det löftet sträcker sig bakåt ända till Abraham, där vi kan läsa hur han som stamfader till Israel skulle bli en välsignelse för alla folk.
Vad är möjligheten till att denna försoning ska äga rum? Jo, den finns hos Herren Jesus Kristus, han som sa att vi ska älska våra fiender och vår nästa som oss själva. Vi ser det här utgivandet inte minst i Jesu eget liv. Han led orättfärdigt, plågades, piskades, han fick utstå så mycket hat från sina egna men också från det romerska imperiet och dess hejdukar. Hur svarade Jesus? Han uttalade vare sig hat eller vedergällning. Istället visade han på en makt som är mycket större än vedergällningen. Förlåtelsen, försoningen.
En av Gamla testamentets förebilder till Jesus är Josef. Vi möter honom i Första Moseboken. Han var son till Jakob och lillebror till tio äldre bröder. Han älskades och hatades, föredrogs men misshandlades också. Vi kan läsa om honom hur han frestades, samtidigt som man litade på honom. Han förnedrades och upphöjdes. Trots att han fick möta alla dessa ytterligheter så tycks han aldrig under sitt etthundratio år långa liv ha förlorat blicken på Gud. Han upphörde aldrig att lita på Gud. Motgångar som han mötte förmörkade inte hans karaktär. Han fick vara med om enorma framgångar men lät sig inte korrumperas av makten. Vi kan läsa om hur han var densamma såväl i det privata som i det offentliga. Josef var en stor gudsman och vägen dit vilade på försoningens grund.
Vi kan ha idéer och drömmar om hur en perfekt familj borde vara. Enligt alla mått mätt så hade Josef med sin familj väldiga problem. Hans far Jakob hade tagit sig fram med hjälp av svek och bedrägerier. Han hade lurat till sig både förstfödslorätten och välsignelsen från sin tvillingbror Esau, vilket ledde till att han fick fly för sitt liv. Konflikter kom att prägla familjen och ibland ser det ut som att allt skulle falla samman.
Det finns mycket att läsa om Josefs bakgrund. Jakob fick tolv söner och en dotter med sina hustrur. Det fanns en ständig konkurrens och konflikt bland syskonen i familjen, en stor, kaotisk familj. Men Josef var annorlunda. Du kan inte hitta något svek eller något ont hos honom i det vittnesbörd bibeln ger honom. Han var ett älskat och utvalt redskap för Guds stora plan, både för sin egen tid och för tider framåt.
Josef rapporterade sina bröders dåliga beteende till sin far, vilket gjorde att han blev väldigt impopulär. Det står till och med att hans bröder hatade honom och menade att han var bortskämd. Han hade fått så mycket förmåner man inte kunde stå ut med. Dessutom berättade han om märkliga drömmar han hade haft, där han själv stod i centrum. Hånfullt fick Josef smeknamnet Drömmaren av sina bröder.
Varför berättade Josef sina drömmar för familjen? Han borde ha vetat hur de skulle ha reagerat när han talade om hur kärvarna och hur solen, månen och stjärnorna bugade sig inför honom. Jag tror det kan vara så att drömmen var så tydlig, så djup i honom, att det är att jämföra med när någon får ett profetiskt budskap att bära fram. Josef var angelägen att dela drömmen med familjen. Ett profetiskt budskap bärs fram och det kan tas emot och förkastas. Bröderna förkastade det Josef förmedlade, men det står om Jakob att han “bevarade detta i sitt minne”.
Vid ett givet tillfälle såldes Josef som slav till Egypten av sina bröder. Han utsattes för en mycket grym behandling och man hade beslutat sig för att ta livet av både honom och hans drömmar. Bröderna skulle visa honom att han inte var speciell. Genom sina egna bröder skulle han gå ett grymt öde till mötes. De tänkte döda honom och hitta på lögnaktiga förklaringar att sedan ge till Jakob. På det sättet var man redo att utsätta både Jakob och familjen för dessa lögner och detta hat.
Det hände lite olika saker och Josef blev inte dödad utan kastades i en brunn. Under tiden han satt där i brunnen satte sig bröderna ner för att äta och dricka. Man var glad över att äntligen ha blivit av med denne Josef. Nu fattades bara att ta livet av honom. Då kom det några ismaeliter, släkt till deras farbror Ismael, som var på väg till Egypten. De var handelsresande. Bröderna sålde Josef för tjugo siklar silver. Mer än så ansåg man honom inte vara värd. Nu hade bröderna både blivit av med honom och även gjort sig en vinst. De slaktade en bock, tog blodet och smetade ut på hans sönderrivna klädnad som de sedan skickade till Jakob och frågade: Är det här din sons klädnad? Sönderriven av ett vilddjur. När de kom hem står det att bröderna som begått illdådet spelade med i sorgen efter Josef. Det fanns mycket hat i botten.
Bröderna motsatte sig egentligen inte Josefs planer och förhoppningar han hade för framtiden, utan de motsatte sig drömmarna som kom som en uppenbarelse från Gud. Det fanns något i det här som de inte kunde ta emot eller förstå. Utan att vara medvetna om det, ville de se om de kunde besegra Guds uttalade syfte. Det var egentligen en strid mot Gud själv man hade gett sig in i.
När det handlar om Josef såg det långt ifrån ut som att han hade uppnått sina livsdrömmar. Han drömde aldrig om att bli kastad i en brunn och såld som slav av sina egna bröder, inte heller om att bli oskyldigt anklagad för våldtäkt. Han drömde inte heller om att bli bortglömd i ett fängelse och inte heller drömde han om att bli den näst mäktigaste mannen i hela Egypten. Inte heller om att han skulle få vara med och rädda världen från en svår hungersnöd. Här ser vi Guds plan, Guds dröm för Josef, vilken var bättre än någon dröm Josef kunde komma på.
Allt det här fick Josef vara med om. Han kastades ut från sin familj på detta grymma sätt, såldes som slav till Egypten, hamnade hos en familj där han anklagades för våldtäkt, kastades i fängelse där han blev kvar under några år. Sedan kom han inför farao och här börjar vändningen. Från en dag till nästa gick han från fängelsehålan och blev Egyptens andra mäktigaste man efter farao. Här vänder historien. Predikaren 4:14 beskriver händelsen så här: “Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike.”
Åren går. Först kommer sju goda år med ymniga skördar och sedan följer sju år med svår hungersnöd. Här kommer historien ikapp Jakobs söner. De hamnar i svår hungersnöd och Jakob sänder dem till Egypten för att köpa säd. Där fanns det säd för där var Josef, Guds redskap. Josef ser sina bröder komma men de känner inte igen honom. Han börjar brottas över hur han ska hantera situationen. Han ser till att de får köpa det de kom för att köpa, men lägger sedan deras pengar i deras säckar. De blir självklart skärrade när de upptäcker pengarna. Tiden går och säden tar slut igen och de måste återvända. Den här gången hade Josef befallt att de skulle ta med sin lillebror Benjamin.
I hela den här processen kan man tänka; var är hämnden Josef vill ge sina bröder? På vilket sätt ska han vedergälla dem? På vilket sätt ska han få upprättelse? Josef hade nu ett absolut överläge och all makt att göra vad han ville med sina bröder. Men han anklagar inte sina bröder för vad de hade gjort. Han såg längre. Han sa till dem: “Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er.” Gud har banat en väg och det är anledningen till att jag är i Egypten och till att det som händer har skett. Att jag fått den här positionen är räddningen för Jakob, för Israel och för många andra folk. Istället för att hämnas räckte Josef ut sin hand till försoning. Vilken bild på Jesus och vilken förebild för oss! Det står om Jesus:
Kristus led i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni ska följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och inget svek fanns i hans mun. När han blev hånad svarade han inte med hån, när han fick lida svarade han inte med hot, utan han överlämnade sin sak åt honom som dömer rättvist. Han bar våra synder i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Genom hans sår är ni helade. Ni var som vilsna får, men nu har ni vänt om till era själars herde och vårdare.
1 Petr 2:21-25
I Nya testamentet står det om församlingen att den består av judar och hedningar. Det är ett nytt folk som på det här sättet har kommit tillsammans på försoningens grund. När det nu handlar om Israel och dessa bibliskt historiska platser, har bibeln ett budskap som talar om att de kommer att stå i centrum för konflikter och uppgörelser av de mest grymma slag. Folk kommer att få lida på olika sätt, men det är inte slutet. Då slutet närmar sig står det så här:
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare ska jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.
Sak 12:10
Jesus Kristus, den korsfäste, är Israels, det judiska folkets enda hopp, men även allas vårt hopp. Jesus gav sitt liv, och försonade oss med Gud genom sig själv. Vilken försoningens och upprättelsens dag då hela Israel som en man ska se upp till honom som de har genomborrat! Då finns det ingen makt kvar från vare sig Hamas eller någon annan som har på sin agenda att förgöra Israel. Då är det slut på dessa strider, ty då man ser upp till honom som har blivit korsfäst, kommer det att ske en förvandling av en helt annan karaktär än det vi kan se idag i den här världen.
Jesus är världens enda hopp. Han är den framkomliga vägen för såväl Israel som alla andra nationer. Vänd om till honom. Låt Jesus förvandla ditt liv. Det är början på ett liv med framtid och hopp. Gud skapar i oss ett nytt hjärta. Det handlar om, som Jesus sa, att vara himmelska medborgare. Mitt rike är inte av den här världen. Han skulle ha kunnat kalla på härskaror men deklarerade att han är konung över Guds rike vars principer står högt över vad vi kan finna i den här världen.
[…] Denna artikel är tidigare publicerad i Midnattsropet. […]