Hans Lindelöw rapporterar från Ukraina

Under oktober månad hade jag förmånen att få besöka våra syskon i Irpen, Ukraina. Vasilij Muravitskiy kom och mötte mig i Warzava och därefter följde en 11,5 timmars lång bilresa till Irpen. Första dagen visades jag runt i staden som ett tag var en närapå öde stad, då invånarna flydde på grund av den stor-ryska aggressionen. Nu är staden befolkad igen och delvis restaurerad efter förödelsen.

Det här var mitt sjunde besök i Ukraina. Första besöket var 1997 tillsammans med Folke Jacobsson. Från början var det mötet med Sovjets oregistrerade pingstvänner. Redan under 80-talet gjorde vi flera resor till Sovjet och även efter upplösningen av Sovjetunionen. Då mötte vi representanter för delar av den underjordiska pingströrelsen i närheten av Moskva. Där blev vi bjudna till Ukraina av en broder som förestod en församling i just Irpen. Det var 1991. Det dröjde sedan fram till 1997 innan vi kom till församlingen som då leddes av Gregori Muravitskiy. Han är inte längre kvar i jordelivet utan nu är det hans son Vasily som är föreståndare tillsammans med några andra.

Anledningen till besöket nu var en inbjudan vi fått till en skördehögtid som årligen hålls i församlingen. Den sammanfaller med Lövhyddohögtiden som också firas av judar inte långt ifrån den här platsen. I Sverige brukar vi ha en viss kalender med högtider som jul, påsk, pingst etc. och för oss kretsar budskapet kring Kristus som är vårt påskalamm. Samma sak är det för våra ukrainska vänner, där Kristus är huvudsaken till deras samlande.
Tidigare år har skördehögtiden i församlingen varit dekorerad med överflöd av frukt och grönt, men det här året var det inte alls samma överdåd. Det var mer blygsamt, på grund av kriget. Men det var en rejäl uppslutning. Det var bara några få skördar, exempelvis säd, honung och frukt, men inte så omfattande.
Församlingen var påtagligt märkt av kriget. Förra gången vi var där var 2019. Då var vi en hel grupp från Maranataförsamlingen. Under de här fyra åren har det hänt mycket och alla människor är på sätt och vis skakade. Bara några steg från deras möteslokal fanns krigsskador och inne i deras egen lokal fanns flera kulhål. De hade utsatts för beskjutning. Församlingen i Irpen har ca. 300 medlemmar men alla har ännu inte återvänt från då ryssarna angrep den 24 februari 2022.
Det är svårt för oss att fatta allt som de går igenom. Vi mötte ju dessa vänner tillsammans med ryska vänner i Ryssland, vilket var en naturlig samlingspunkt för det som kallas för Fedotovs brödraskap, representerat i hela Sovjetunionen, i baltiska staterna, andra republiker och naturligtvis i Ukraina. Det var där vi mötte dem. Men nu kommer vi dit och man har varit med om att det officiella Ryssland på detta sätt har angripit Ukraina och det har drabbat deras gemenskap. Det är svårt att göra sig en föreställning om vad som hänt. Från första mötet och det vi ser idag så blir allt så absurt, att det ska behöva bli så. Här har de troende kommit i kläm. Det är verkligen inte alla troende i Ryssland som tar avstånd från kriget. Tyvärr. Idag är relationen mellan den ukrainska och den ryska församlingen praktiskt taget obefintlig. Kriget började inte 2022, utan 2014 med annekteringen av Krim, som gick så lömskt till. Det finns en indignation över vad Putins regim ställt till med.
Församlingen i Ukraina är oerhört tacksam för det stöd de får. De är medvetna om att vi bär dem på våra hjärtan, i våra böner och att vi är redo att ställa upp och stödja dem. Det finns ett hjärta och en själ i den här församlingen som vi känner att vi är hemmastadda med.

Vasily Muravitskiy, pastor i församlingen Livets hopp i Irpen, Ukraina:
Just nu har vi besök av broder Hans Lindelöw och vi befinner oss där vi har vår möteslokal. Jag är tacksam till Hans att han kommer på besök. Här vid lokalen syns tydliga spår efter kriget på fasaden. Grannhuset har helt förstörts av granater och brunnit ner. Ett av husen är fullt av skador efter granatsplitter. Vi tackar Gud att elden inte spred sig vidare till församlingens hus.
Inne i det huset placerades ryska prickskyttar som sköt in i vår lokal. Det finns flera kulhål kvar i väggarna inne i möteslokalen.
Församlingen har trehundra medlemmar. När kriget drabbade vår stad skingrades församlingen. Efter att staden befriades började vi att återvända. Idag har större delen av församlingen återvänt till sina bostäder. Många hus har förstörts för våra syskon. Med Guds hjälp och även med den hjälp ni från Sverige bistått med, har vi kunnat reparera flera hus. I Guds ord står det att Jesus gav löftet att dödsrikets portar inte ska bli församlingen övermäktig. Av hela mitt hjärta tackar jag Gud att han har bevarat oss under denna svåra tid för oss i Ukraina. Jag vill även tacka er i Sverige för alla böner och när ni haft möjlighet, har ni också gett ekonomisk hjälp.
Må Gud rikligen välsigna er och visa er sin barmhärtighet. Det står i Guds ord att den som förbarmar sig över de fattiga lånar åt Herren, som kommer att vedergälla. Jag vill hälsa er alla av hjärtat och be för var och en av er. Gud välsigne och bevare er. Det betyder mycket för oss att ha vänner som er idag.

En hälsning från Sergej Kovalchuk som besökte församlingen på Bällsta tillsammans med Vasily och ytterligare en broder i början av 2019:
Jag och min son Bodgan vill framföra en kristen hälsning till alla er kära vänner. Allt är bra här hos oss. Ära vare Gud så lever vi och har hälsan. Gud ger oss kraft, han styrker oss och vår tro. Att ha en levande tro är huvudsaken och vi önskar er detsamma. Amen!

Föregående inlägg Ett bibliskt svar på kriget i Israel
Nästa inlägg Har Gud på förhand bestämt varje människas eviga öde?

Relaterade inlägg

Subscribe
Notify of
guest
0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x