Ukraina – Midnattsropet

Rapport, Undervisning

Kriget i Ukraina sett ifrån Rumänien och Patmos

Text: Paulus Eliasson

Då jag första gången närmade mig den ukrainska gränsen från den rumänska sidan, var det en väldigt unik upplevelse. Vi var på väg med mat som skulle sändas in i Ukraina, och några mil före gränsövergången mötte vi fler och fler bilar med ”UA” som landmärke. Väl framme i Sighetu Marmatiei parkerade vi bilen en bit bort, och gick mot gränsstationen. Det vi såg där var grupper med mödrar och barn som med skräck i blicken drog på resväskor, på väg mot ett osäkert mål. De flydde från sönderbombade hem, som offer för ett politiskt maktspel som inte visar svaga människor någon hänsyn. Synen som vi mötte har i eftertid fått mig att tänka på vad Bibeln har att säga om de krafterna som ligger bakom krig och storpolitik, och det visar sig att särskilt en bok med 2000 år på nacken kan uppenbara vad det är som verkligen sker när våldet råder.

Läs mer

av admin

Midnattsropet

Besök från Ukraina

Under några dagar i februari fick församlingen besök av tre bröder från Irpén i Ukraina. De är verksamma i en pingstförsamling med ursprung hos oregistrerade pingstvänner som förföljdes under sovjettiden. Maranataförsamlingen hade kontakt med dem redan innan Sovjets fall och med åren har det blivit många besök.

Presentation av de ukrainska bröderna:

Ivon Timoshenko arbetade i en fabrik när Sovjetunionen föll och all verksamhet upphörde. Tio tusen anställda blev arbetslösa. Ivon hade börjat söka Herren och bad nu intensivt till Gud om ett ingripande, och Gud hjälpte honom i den svåra situation han hamnat i.

Sergei Kovalchud var med i Afganistan då Sovjetunionen förde krig där. Av en händelse bytte han och en militärkollega plats där de satt i en stridsvagn. Strax därefter blev de beskjutna och kulorna for rakt förbi Sergei men den andre soldaten träffades och föll. Det gick 17 år innan Sergei sedan tog emot Jesus, och han är nu engagerad i många praktiska uppgifter i sin församlings arbete.

Vasily Muravitsky tillhör en stomme av troende som redan under Sovjettiden var tillsammans med vänner som under årtionden suttit i fängelse för sin tro. Vasilys mor fick en profetisk hälsning innan han föddes, om att hon skulle föda en son som skulle bli en Herrens tjänare. Han försökte komma undan den hälsningen, men Gud talade till honom i unga år, och han är idag föreståndare för församlingen i Irpén i Ukraina.

av admin

Midnattsropet

Hälsningar från Ukraina

Text: Emanuel Johansson

Maranataförsamlingen fick en inbjudan till en Pingstförsamling utanför Kiev i Ukraina. Kontakten upprättades redan för ca 15 år sedan då Folke Jacobsson och Hans Lindelöw var där. Nu skulle församlingen fira sin årliga tacksägelsefest för årets skörd och Hans och jag antog möjligheten att åka dit.
På plats förklarade föreståndare Vasilij Gregorovitsj för oss att för många av församlingens medlemmar och även för stora delar av befolkningen är skörden från de små jordlotter man odlar helt nödvändig för överlevnaden. När äldre systrar kom fram med knippen av grönsaker, några potatisar eller morötter för att lägga upp inför tacksägelsemötet handlade det alltså inte om en tom symbolik från en svunnen tid. Gud hade året som gått svarat på bönen, ”Vårt dagliga bröd, giv oss idag.” Sammankomsten började kl 10 och höll på till ca kl 14. Undervisningen handlade om tacksamheten till Gud och vikten av att också bära andlig frukt i sitt liv.
Efter själva mötet frambars hälsningar. En äldre syster som uppmärksammades fick gå fram och ta emot en stor burk honung. Hon kallades för Anna Magadanka. I sin ungdom hade hon skrivit ner en sång som hon skickat till sin väninna. Detta ledde till att hon blev arresterad och förd till fångläger långt bort i Sibirien, i Magadansk län. Först fem år i fångläger och sedan fem års förvisning från sina hemtrakter i Ukraina. Sången som föranledde detta ska ha hetat ”Jesus gick ut från templet” och handlade om Jesu tal om den yttersta tiden.
För mig blev det en stark påminnelse om att våra syskon i öst fortfarande har förföljelsen under sovjetmakten i gott minne. Många fick lida för sin tro. När Sovjet sedan föll blev det fritt att leva ut sin tro och verka för Evangelium. Sedan dess har många bönehus byggts och många församlingar bildats. Men våra syskon i Ukraina ställer sig ibland med delade känslor till denna frihet och menar att tron utan denna utsatthet och luttring blir försvagad.

av berno

Etikett Ukraina