Reportage från resa till Israel av Paulus Eliasson
Under två veckors tid i mars, reste vi en grupp från Pilgrimsfolket i Norge till Israel. Vårt intryck av landet blev nog annorlunda än många andras. De två veckorna bestod till ytterst liten procent av kyrkobesök – men till stor del av att besöka historiska och profetiska platser. Israel har väldigt många naturparker och utgrävningsområden, såsom Bet She’an – där Sauls döda kropp hängdes upp efter nederlaget vid Gilboa, Tel Dan – där floden Jordan har sin källa, Ma’ayan Harod, där Gideon lät sina män dricka ur källan…Utan att gå in på alltför många detaljer, vi besökte allt i allt nästan 90 platser i Israel och Egypten, vill jag nämna två intryck. Det ena kommer ifrån Jerusalem:När man går in genom Lejonporten i Jerusalem, kommer man snart till ”Via Dolorosa” – smärtornas väg. Denna vägen sägs Jesus ha gått från Gabbata till Golgata. Här finns 14 stationer som pilgrimer besöker när de ska minnas Jesu död och lidande. Vi vet att det hela för det första skedde ca 15 meter längre ner i backen – och för det andra att placeringen av alla stationerna är rena gissningar samt att många av dem inte har någon biblisk grund. Nog om det. Vi klämde oss fram bland de arabiska bazarerna, och kom till sist ut vid korsfästelsekyrkan.Och vilken tragik. Jag har aldrig blivit så besviken över religionen som då jag trädde in i denna kyrka. Den är i sig självt ett monument över religiös galenskap. Där kunde man sticka ner handen mellan två stenar – platsen där korset skall ha stått. Där kunde man fotografera sig själv vid en stenhäll – platsen där Jesu kropp skall ha lagts när han togs ner från korset. Där fanns grekisk-ortodoxa ikoner, ett syrianskt kapell, ett koptiskt kapell, det latinska och det grekiska Golgata…Detta får stå som en sinnebild för vad religion kan göra för att förstöra människan. Det som är centralt – att för 2000 år sedan dog vår Frälsare och Herre för våra synder skull – får stå tillbaka för reliker och heliga stationer. Runt om i Israel såg vi människor som gick barfota på ”heliga” platser. De rullade runt i gruset på något ”heligt” berg. De grät vid en relik. Bibeln säger: ”För er skull smädas Guds namn bland hedningarna” (Rom 2:24)
Men en annan erfarenhet kommer från en diametralt annorlunda situation. I den norra delen av landet, ligger Banias. Den staden känner vi som Ceasarea Filippi. Bibeln säger att Jesus en dag kom vandrande i denna staden, och frågade sina lärjungar ”Vem säger folket att Människosonen är?”Det som var speciellt med Ceasarea Filippi på Jesu tid, var att där stod ett tempel till guden Pan. Precis vid en grotta, där vatten kommer ut ur berget och så småningom skapar floden Jordan, hade man byggt ett tempel, och där offrades människooffer till naturens Gud. Vi hade förmånen att besöka denna platsen, och gå över klippan där Pan- och Zevstemplen stod. Och helt plötsligt kommer det till oss som står där, långt ifrån kyrkor och pilgrimer:-Han sade till dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Simon Petrus svarade: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Jesus sade till honom: ”Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den.” (Matt 16:15-18)Kanske hade de just stått och sett på templet som var byggt på klippan, och som en protest mot all hedendom och religiositet, sätter Jesus upp ordningen för församlingen: Jag skall bygga! Och var och en som bekänner Jesus vara den levande Gudens Son ska byggas på den klippan som är Kristus.Vår Israelresa bekräftade än en gång för mig: Vi behöver inte döpas i Jordan, smörja oss med olja från Getsemane, bestiga Tabor barfota eller sticka handen ner mellan stenarna där korset stod. Vi behöver kraften ifrån Herren – och vi behöver förstå vad det innebär att vara hans församling.