”Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med.”

Pastor Lennart Magnusson i Östergötlands Folkblad: ”Jag vet egentligen icke vad de var missnöjda med.” Pingströrelsen i Norrköping har splittrats. Norrköpings fria församling, grundad av 28 personer som lämnade moderförsamlingen för några månader sedan, har fått en tillfällig hemvist i en gammal predikolokal i Gamla Rådstugugatan. Moderförsamlingen arbetar vidare som om ingenting hänt och anser också att utbrytningen är ett avslutat kapitel som inte lämnat något spår efter sig. Schismen bottnar i pingströrelsens ekonomiska engagemang främst i tidningen Dagen. – De 28 lämnade oss efter att deras kritiska inställning kommit till synes i våras och förliden sommar, nämner pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen. De var en grupp missnöjda, och jag vet egentligen inte vad de var missnöjda med. Det förefaller som om några predikanter från andra håll i landet ligger bakom utbrytningen. De, som lämnade oss, menade att pingströrelsen har för stor affärsverksamhet – men vad skall man då säga om att utbrytarna av olika schatteringar i landet själva har tre tidningar: Midnattsropet, Ett och Flammor av eld? Det råder nämligen splittring inom deras led, som brutit sig ut: I Falköping delade man sig i två riktningar, på andra håll i tre. Typiskt är också att pastor Arne lmsen i Örebro, som samlar upp utbrytarna, både lämnat pingströrelsen och fått lämna utbrytarriktningar. I vår församling har utbrytningen inte lämnat några spår. Talande nog är att på den helgs möten, då de 28 lämnade oss, insamlades 12.000 kr i offer. Och om församlingens stabilitet talar också att nyligen sju personer anonymt gav 8.000 kr! Vi har tusentalet ungdomar i våra led, tusentalet i söndagsskolorna . . . Varje folkrörelse har sina svärmningar och utbrytningar. Det hade nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Sent omsider har tydligen pingströrelsen också fått känna av denna tendens i föreningslivet. Och man är inte mindre optimistisk på andra sidan. – Vi vill samla oss på den ursprungliga pingstväckelsens grund, men undviker allt som kan verka som en aktion mot vår gamla församling, säger hr Elof johansson, som i årtionden var söndagsskolledare i moderförsamlingen och som ÖF tillfrågat om schismen. Med glädje ser vi att vår nya församling samlar fulla hus vid varje möte, så många att vi måste ta till extra åtgärder för att rymma alla intresserade: gamla pingstvänner såväl som intresserade företrädare för andra riktningar. Vi har inget emot den gamla församlingen som sådan men reagerade mot det enligt vår mening alltför Stora engagerandet i affärsföretag. Den nya församlingen, vars föreståndare är pastor Agne Bark, hoppas att så småningom, då den nuvarande lokalen är provisoriskt upplåten, skall kunna få en egen hemvist. Om sin rörelses framtid är församlingen övertygad. Dess språkrör är Orebropublikationen Midnattsropet. ARNE IMSEN svarar i ÖF: Är det underligt att det blir splittring i församlingarna, då predikanterna låter sig engageras som partipolitiska agitatorer? Pastor Arne Imsen från Örebro, men som f. n. är verksam i Norrköping, och som i OFzs artikel i förrgår om utbrytningar ur pingströrelsen nämndes som en förgrundsfigur, ställer frågan och utvecklar närmare sin syn på schismen, som han anser mera djupgående än vad man gör gällande på officiellt församlingshåll. Det är närmast några ord av pastor Lennart Magnusson i Sionförsamlingen i Norrköping beträffande dem som på senaste tiden lämnat församlingen han tar upp: – Man får ett beklagligt intryck av att Sionförsamlingens ledare är helt oförmögen att pejla orsakerna till de missnöjesyttringar, som kulminerade i att en grupp medlemmar för en tid sedan gjorde gemensam sak och lämnade pingstkyrkan. Tiden kommer att utvisa om pastor Magnussons påstående, att utbrytningen nu är ett avslutat kapitel, är verklighet eller önskedröm. Under alla förhållanden har vi många vänner i pingstförsamlingen som delar vår syn, och de fortsätter att kämpa för samma ideal inom pingstsamfundet som vi gör utanför dess led. I ett uttalande, som pastor Imsen begärt få publicerat, då hans namn nämnts i sammanhanget, säger han vidare: Det kan väl icke vara obekant för pastor Magnusson att det som en följd av alla kompromisser och avvikelser från de ursprungliga idealen, råder starka ideologiska motsättningar inom pingströrelsen. Jag skall här ta upp några saker, som var och en för sig talar sitt tydliga språk. Utmaningen kräver nämligen en redogörelse för brytningens verkliga orsaker. Tidningen Dagen är nämnd i artikeln. Detta organ sägs naturligtvis vara demokratiskt och gör dessutom anspråk på att vara den kristna rikstidningen. Den som vet hur denna tidning utnyttjas såsom ett hänsynslöst blockadorgan i den religiösa maktkampen, kan icke med bästa vilja ge den sitt ekonomiska och moraliska stöd. Vår avvisande hållning gentemot Dagen gäller sålunda i första hand icke tidningens existens, utan dess ekonomiska förvaltning och redigering. Tidningen Dagen företräder personliga och icke demokratiska eller kristna intressen. Tyvärr kan jag här icke ge någon detaljerad motivering för dessa påståenden, men då situation kräver det, är jag redo svara. Tidningen Dagen är det organ, som i praktiken äventyrar församlingarnas suveränitet. Tidningens ekonomiska tryck utgör en svår belastning för pingstfolket, och den giftiga partipropaganda, som denna tidning systematiskt serverar sin läsekrets, skapar en sorglig likriktning. Ve den församling och den predikant, som icke ger detta ävertyrliga företag sitt stöd. Som en följd av den inomväldsliga reformiver pingströrelsens ledare numera tycks äga har en annan mycket märklig religiöspolitisk bastard sett dagens ljus. Det är en sammanslutning av kristna och icke kristna, statskyrkliga och frikyrkliga biskopar, präster, pastorer och lekmän, sålunda ett ekumeniskt sammelsurium, som presenteras under den förnäma beteckningen Kristet Samhälls Ansvar. POLITISKT MAKTSTRÄVERI Här om någonstans framträder avfallet särskilt markant. Man eftersträvar politisk makt, ty den andliga har gått förlorad och måste kompenseras med något annat. Det råder många delade meningar om KSA. Vissa politiskt inriktade element har fått sitt tillfälle att verka för politisk aktivitet bland församlingsmedlemmarna. Partipolitiker av olika färg får använda predikolokalerna för sina syften. Själv var jag närvarande vid en sådan beklämmande offentlig sammankomst i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Är det underligt att det andliga livet i församlingarna tynar bort och att splittring blir följden då predikanter i sin storhetsgalenskap låter sig engageras som politiska agitatorch Pastor Magnusson är ju själv politiskt engagerad. Hur går det att förena med pingströrelsens ursprungliga ideal och Nya Testamentets höga krav på förkunnarens överlåtelse och avskildhet för uppgiften? ”Vi skola då helt få ägna oss åt bönens och åt ordets tjänst”. I dessa ord möter vi den apostoliska synen på tjänsten. Pastor Magnusson tycks icke ha några höga tankar om församlingen. Hans resonemang och slutsatser ligger genomgående på ett för mig helt främmande plan. Församlingens stabilitet och styrka mäts i statistik och numerär. Pengarna säger allt. I en sådan miljö är det väl ganska sannolikt att medlemmarna värderas efter plånbok och bankkonto. Kvantiteten är alltid det avgörande. Att 28 medlemmar gick hade liten betydelse, ty då de gått insamlades omedelbart efteråt kr 12.000 och över tusentalet medlemmar är kvar. OVIDKOMMANDE TING HAR GETTS UTRYMME – Jämförelsen med nykterhetsrörelsen och andra ideellt inriktade organisationer är typisk (här träffar kritiken inte pastor Magnusson, men en redaktionell kommentar i ÖF:s artikel – redaktionens anm.). Församlingen degraderas till vanligt föreningsliv, och det är nog ett adekvat uttryck för det rådande tillståndet. Det behövs varken levande tro eller den helige Andes kraft för att hålla verksamhetsapparaten i gång. Den snurrar Vidare på rutin och materiella resurser. En mängd ovidkommande ting får rum i verksamheten och leder uppmärksamheten från det som är väsentligt för en väckelse. Se på ungdomsverksamheten, som blir alltmer samfundslik. Förr så gick man till storms mot uppfostringskristendomen och predikade uppenbarelsekristendom. Var befinner man sig idag? Uppenbarelsekristendom predikas nog men något annat praktiseras. Svenska Fria Missionen är ett annat centralt organ, som bidragit till att den fria församlingstanken torpederats. IBRA har verkat i samma riktning. Till detta kommer andra kommittéer, stiftelser och nämnder, som har bundit samman. pingstförsamlingarna i ett stort partiknippe. Uttalandet om de tre tidningarna, som ”utbrytarna av olika schatteringar” har, är komiskt. Jag svarar endast för tidningen Midnattsropet, och jag kan försäkra att den icke på det minsta sätt legat de fria församlingarna till last. Den bygges upp utan förlagslån, femårskontrakterade gåvobrev och inteckningar i enskildas och församlingars fastigheter. Troligen är påståendet om splittringen i Falköping lika grundlöst, som påståendet om att jag fått lämna utbrytarriktningar. Jag får tro att dessa osanningsenliga uppgifter kan tillskrivas pastor Magnussons stora okunnighet. Eftersom pastorn, enligt egen uppgift, icke vet vad som sker i sin egen församling, kan man väl knappast begära att han skall vara särskilt välinformerad om det som sker på andra platser.