”Tror du detta?”

Predikan av RICHARD HANSEN Joel 2:21, 3:5. Joh. 11:2026. Guds ord är det mest dyrbara ting vi har inför våra ögon i dag. Det är det enda påtagliga och skall bestå i evighet. Vad Gud än har lovat i sitt ord, kan vi vara säkra på att han håller, ty Gud är ingen människa, så att han skulle ljuga. Därför vet vi, att vad han har lovat, det, som hans mun har uttalat, det måste och ’skall ske. Ty det står: ”Så säger Herren”. Amen! I den stora spanska Armadans dagar, då Spanien hade den största flottan i hela världen, var spanjorerna kända för sina stora upptäcktsfärder och resor till många okända ställen i Världen. Så hände det en dag, att denna nation började skryta med stora ord. De präglade på alla mynt och sedlar detta motto och slagord på latin: ”Non plus ultra”. Det betyder, ingenting här bort* om. Och grunden till att de hade detta motto var, att de trodde att de hade kommit så långt som det Över huvud taget var möjligt att komma. De trodde att de hade upptäckt allt det, som var möjligt att upptäcka. Därför skröt de i sin stolthet över att det var ingenting bortom. Men så kom det en dag en man, som Spanien inte hade hört talas om förut. Den mannen sade: ”Jag tror likväl att det finns mer att upptäcka i världen”. Denne man var Kristoffer Kolumbus. Då sade drottning Isabella: ”Om du tror att det är så, då vill jag ge dig pengar och allt vad du behöver för att upptäcka detta land”. Nu det många, som försökte övertala Kolumbus att inte göra den resan, ty i de dagarna trodde folket att jorden var flat, och om man hissade segel för att segla mot väster så skulle man ju komma till världens ände och tippa utför och detta skulle medföra slutet. Men Kolumbus hade beslutat sig för att finna något annat, och det kom också den dagen då han reste och kom tillbaka. Då kunde han också säga: ”Jag har funnit ett annat land, ett land, som är mycket större än detta land, ty det är något bortom”. Då sade drottningen: ”Nu måste vi förändra mottot på våra sedlar”, och de ändrade det till: Plus ultra. Det är något här bortom. Amen! Det är många människor, som är i en liknande ställning, som Spanien var en gång. De tror, att de har fått tag på allt det, som Gud har satt i församlingen, och de tror att den väckelse, som de har, är den sista väckelsen, och att den församling de har, är den sista församlingen. Men jag skall tala om för dig att det är något bortom, hos Gud, ty det är ett land bortom, i Herren. Amen! Det har kommit människor ur de olika århundradena och för varje gång människor sagt att detta är gränsen, så är det alltid en eller annan, som har uppstått och gått bortom. Vi har sett det hos vetenskapen. Man har sagt, nu har vi upptäckt allt, men så har det kommit någon, som sagt, jag tror att det är ändå mer bortom. Katolikerna trodde att de hade allt, det enda rätta. Då fann plötsligt Martin Luther, att det var något mer bortom. Wesley såg också att det var något bortom. Det finns mycket mer att få hos Gud, ty vi har icke sett allt det Gud kan ge ännu, och den dagen, då vi har sett allt det Gud kan ge, då skall det ändå vara ännu mer nästa dag att få från Gud. Därför är Guds folk uppmanat att gå bortom. Halleluja! Du bör ständigt vara på marsch med Herren. Och är det ingen annan, som tror det, så tror jag det. Därför går jag framåt. Vi skall se på mannen Mose. En dag gick han till Egypten för att befria fångarna, som var där. Jag kan gott tänka mig att de, efter att ha varit över fyrahundra år i Egypten, nu började tänka efter om det fanns någonting utanför Egyptens gränser. Men när Mose kom hade han en syn och en uppenbarelse, som räckte mycket längre än till Egyptens gränser, den räckte ända in i Kanans land. Amen! Och han började så leda folket. En dag kom folket till Röda havet. Då sade man till Mose: ”Se bakom oss”. Det var hela Faraos här, som kom efter dem. Folket sade: ”Nu går vi förlorade, nu går det utför med oss. Framför oss är Röda havet och bakom oss är hela Faraos armé”. De kunde inte se något annat än nederlag. Men, Halleluja, Mose sade: ”Vänd er om och se på egyptierna, ty dem skall ni aldrig få se mer”. Halleluja! Detta är sista gången ni ser egyptierna. När Mose stod där såg Gud honom och sade: ”Bjud folket att gå vidare och gå rakt emot Röda havet”. Och då folket började att röra på sig framåt, öppnade Gud havet och de gick över till den andra sidan. Amen! Välsignad vare Gud till evig tid. Alltid när det finns en man, som verkligen vågar tro på Gud, finns det intet, som kan stå emot honom. Ty Gud banar en väg där det inte finns någon väg. Halleluja! När Luther tog sin ståndpunkt sade man till honom: ”Men Luther, hela världen är emot dig”. Då sade han: ”Det är väl så, att jag är emot hela världen”. När en människa vill stå för det, som Gud har lagt på hennes hjärta, då Vill Gud ära den människan. Ty han har lovat det. Han har sagt, att han vill bana väg där ingen väg finnes. Gud har specialiserat sig på det, som är omöjligt. Halleluja! Gud sade: ”Du kan göra det, som är möjligt, men jag skall komma och göra det, som är omöjligt”. Ty Gud är en miraklernas Gud. Han är en miraklernas Gud ifrån första Mosebok till Uppenbarelseboken. Då han skapade människan var han själv ett mirakel och han är ännu ett mirakel. Halleluja! Det är många floder och älvar’ vi måste gå över, men Gud skall bana väg. Forts. nästa nummer