Jonas H. Näslund ”Men varen ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största.” 1 Kor. 12:31 a. Bibeln talar om nio andliga nådegåvor. Den talar även om nådegåvor, som är de största, men den säger ingenting om de små nådegåvorna, helt enkelt därför, att det inte finns några små nådegåvor. Ty alla nio nådegåvorna är stora och betydelsefulla och kan brukas till oanad välsignelse, där de får vara i verksamhet under Andens ledning. Men efter som Guds ord talar om de nådegåvor som är de största, förstår vi, att det även finns sådana som inte tillhör de allra största. En av dem är tungotalets nådegåva. Att denna nådegåva dock är mycket betydelsefull, förstår vi eftersom Paulus tackade Gud, för att han talade i tungor mer än de andra. Ändå var Paulus bärare även av de största nådegåvorna. I den tionde versen av det förut citerade kapitlet, läser vi, att bäraren av nämnda gåvor talar tungomål på olika sätt. Att genom tungotal uppbygga sig själv enligt 1 Kor. 14:4 är ett mycket värdefullt sätt att bruka denna nådegåva. Jag är personligen mycket tacksam för all uppbyggelse jag fått genom att få stilla mig inför Herrens ansikte och tala i tungor. Det är inte populärt i vår tid, att vara tungotalare, men det är uppbyggligt för den andliga människan. Det är en tillgång av stora mått. Halleluja! Ett annat sätt där denna gåva kan bli till rik välsignelse läser vi om i 1 Kor. 14: 13, där vi uppmanas att bedja om uttydning, varigenom även andra, än den som talar i tungor, bliver uppbyggda. Jag kommer ihåg ett tillfälle, när jag var nyfrälst. Jag hade en del problem att brottas med och djävulen låg efter mig förskräckligt. Så kom jag, anfäktad av tvivel, till ett församlingsmöte. En border började tala i tungor varefter han uttydde. Det budskap han då fick frambära var direkt till mig, och jag kände mig genast som en fågel vilken hade varit innestängd, men nu utsläppt i frihet. När tungotalets och uttydningens gåvor får kombinera varandra i våra väckelsemöten, brukar en förlossningens och frigörelsens ande vila över mötena. Många har därigenom blivit frälsta och uppbyggda. I Apg. 2 möter vi ett tredje sätt där tungotalets nådegåva är värdefull. Där beskriver Guds ord, hur de nyandedöpta genom tungotal fick tala direkt till många olika landsmän om Guds väldiga gärningar. Många av de tretusen männikorna, som blev frälsta och döptadenna dag, blev naturligtvis väckta genom tungotalarnas budskap på deras eget språk. Men även för den, som är frälst, kan gåvan på detta sätt bliva till hjälp och uppbyggelse. Jag har läst om en missionär på ett mörkt hednafält, som vid ett tillfälle kom i svåra tvivel och anfäktelser. Så kom han till ett möte, där en av de infödda kristna började tala i tungor. Utan att vederbörande själv visste det, talade han ren svenska. Detta budskap innehöll ett trösterikt och förlösande meddelande till missionären. Gud talad till honom direkt på hans eget modersmål. Av dessa små antydningar förstår vi åtminstone till en del, hur värdefull tungotalets gåva är. Och ändå säger Guds ord, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor, som äro de största. Det finns större nådegåvor än tungomålstalandet, hur värdefull den än må vara. Dit hör förutom profetians gåva, gåvorna att utföra kraftgärningar och att göra de sjuka helbrägda. Det finns sjuka i tusental som längtar efter full hälsa. Det finns många besatta av onda andar, som skulle bli jublande glada över befriselse. Gåvorna som behövs, för att kunna hjälpa de plågade människorna, finns hos Gud. Men var är bärarna av dessa gåvor? Varen ivriga att undfå dem, säger Herren. Men var är ivern? Om någon av oss skulle få veta, att en miljonskatt vore nedgrävd på vår tomt och vi skulle bli ägare till denna skatt, om vi bara sökte rätt på den, tror jag, vi skulle gripas av en enorm iver för att få tag på skatten. Vi skulle utnyttja all vår fritid till att gräva och åter gräva. I Vår iver skulle vi säkert gräva sönder de fina gräsmattorna och de prunkande blomsterrabatterna. Det gällde en miljonskatt och ingenting skulle hindra oss att söka och finna den. Här gäller det dock oändligt mycket mer än en miljonskatt. Här är fråga om att få de största av de andliga nådegåvorna, som kan bli till oanad hjälp och be frielse för sjuka och lidande människor. Följden skulle bli en genomgripande andlig väckelse, där skaror skulle räddas för Jesus och himlen. Men var är ivern? Ivern som gör, att vi offrar Vår fritid i allvarlig och uthållig bön om denna viktiga sak, till dess att bönesvaret kommer. Ivern som gör, att vi helgar oss så att ingeting får stå hindrande i vägen i våra liv. Ivern som gör, att vi är villiga att dö bort från världen och villiga att bära den smälek som alltid följer den som vill tjäna Herren helutgivet. Varen ivriga! Amen!
