Årets sommarkonferens blev kulmen på sommarmånadernas tältmötesserie. Uppslutningen med syskon som kom från när och fjärran var som en frukt av tidigare utåtriktade satsningar. Temat, Tro med konsekvenser, präglade budskapet och svarade mot församlingens behov av att lyssna in vad Gud vill nu. I undervisningen drogs riktlinjer upp och under kvällarnas väckelsemöten bekräftades budskapet och fick sitt gensvar hos syskon som sökte Gud i bön och gav uttryck för sina upplevelser i sång och vittnesbörd.
Här följer några av konferensens vittnesbörd som ger en aning om den väckelseatmosfär som rådde.
Pelle Lind: Idag är frälsningens dag!
Jag har mött människor som jag försökt samtala med och få med till möten. Då har jag märkt ibland att det finns en viss seghet – kanske också lite bitterhet. De tycker att de har varit med Gud förr i tiden och – ja, lite som jag också själv kunde känna tidigare. De pratar om hur det var förr. Hur de upplevt Gud på ett nära sätt förr i tiden, till väckelse för tio, tjugo och trettio år sedan. Det är naturligtvis jättebra att man gjort det. Men det är faktiskt så här att Jesus lever idag också!
Vi vet ju vad Jesus sa till rövaren på korset: I dag skall du vara med mig! Giv oss i dag vårt dagliga bröd, står det också.
En broder predikade häromdagen från Korintierbrevet: ”Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag” (2 Kor 6:2).
Ibland tror jag att vi behöver komma i den positionen som lärjungarna var i då de sa till Jesus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord” (Joh 6:68).
Jag har nog själv varit något av den människan som talat om förr i tiden. Inte bitter kanske, men seg. Men Gud har också gett oss en längtan. Den har vi fått, oavsett om vi är troende eller inte. Det finns en längtan hos alla människor att komma till Skaparens närhet. För min del var det nog så som det står i Aages sång: ”en längtan jag närde”. Till slut blev det så för mig att den där längtan blev starkare än allt det andra. Till och med starkare än segheten!
Längtan. Det finns en sång: ”O Herre, våra hjärtan längtar efter löftets särlaregn.”
I sångboken Särlaregn står att den är upptecknad av Algot Nicklasson. Det är den, men en judisk man har skrivit den, och Algot Nicklasson skrev sista versen.
O, Herre, våra hjärtan längtar; Efter löftets särlaregn, När hedningar och judar som Guds folk blir ett igen. Allt som skilt dem åt är borta Då är stillad varje strid, Gud regera skall på Sion, Hela jorden skall ha frid.
Kör: Då strömmar skall flyta i öknen vi upplever Gudsrikets tid. Hela jorden blir fylld av Guds ära, För evigt vi äger Guds frid.
Varje krossat hjärta han helar Han den blinde synen ger, Då den stummes tunga jublar Inga bojor finnes mer. Varje fängelse skall öppnas Världens synd skall plånas ut. Gud regera skall på Sion Ty all makt är hans till slut.
Då den ringe skall upphöjas Och den stolte störtas ned Då var krokig stig skall rätas Och Guds flod skall flyta bred. Då Guds härlighet och ära Alla folkslag klart skall se Då Guds Ord går ut från Sion, Från Jerusalem med frid.
Då från öst till väst den lyser Nådens underbara sol. Ingen svälter, ingen fryser Gud är allt från pol till pol. Jorden fylls av jubclsånger Lidandet där får sin grav. Från Guds livsträd hälsa kommer, Gud oss tröstar med sin stav.
Tack Herre Jesus för din frid. Tack för den frid som bara du kan ge oss. Tack för den längtan som bara du kan nära, Herre Jesus. Jag prisar och tackar dig för din frälsning, och tack för att du kommer snart! Tack för din nåd. Amen.
Jakob Hafsahl: – Måtte jag aldrig få ett bekvämt liv!
Jag har några tankar jag ska försöka dela med dig. Det har blivit en bön i mitt hjärta att jag aldrig måtte få ett bekvämt liv. Ett liv där man drar sig undan, sitter i en fåtölj någonstans och är kristen. Ett liv med ett tänkesätt att man tror att Jesus ska komma någon gång, men man hoppas att han inte kommer så snart, för man har det väldigt bra och bekvämt här på jorden.
Vi har hört om hur världspopulationen rusar uppåt som den aldrig gjort förr. Tänk om lika många människor som sitter här i tältet ikväll har fötts medan jag gick upp på plattformen! Hur skulle Guds rike få framgång om vi alla hade ett bekvämt liv och satt hemma i våra soffor eller bara levde för oss själva? Hur skulle människor kunna bli frälsta? Hur skulle de få höra om det underbara hoppet vi har? Få veta att det finns ett hem, en far, en familj.
Guds rike går inte bakåt om människor vi vittnar för skulle välja att inte ta emot frälsningen, men det får framgång för varje själ vi vittnar för och som säger ja till frälsningen. Tiden är kort. Jesus kommer snart.Ta vara på de sista sekunderna! Vi måste gå ut med det hopp vi har, med evangelium, det glada budskapet.
Jesus lever, och han kommer snart! Amen.
Camilla Hafsahl: – Enda kriteriet för att få komma till himlen!
Det finns ett sammanhang i Uppenbarelseboken som berört mig mycket. Det handlar om de kristna, den stora vita skaran, som har kommit hem.
– En av de äldste frågade mig: “Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” Jag svarade: “Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: “Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon” (Upp 7:13-17).
Det har gripit mig så väldigt, just detta, att det enda kriteriet för att komma till himlen, är att tvätta sina kläder i Lammets blod. Att ha tagit emot Jesus som sin Frälsare. Det är Jesus som är vägen till himlen. Och det griper mig så väldigt att få tänka att där ska det finnas människor från alla folk och stammar och språk. Folk som har funnit samma väg, samma Frälsare. Vi ska mötas där en gång!