Stina Fridolfsson och Berno Vidén rapporterar från den sista Sommarkonferensen på Bällsta missionscenter i Bromma.
När vi från olika håll samlades till den sista sommarkonferensen på Bällsta, upplevde vi vilken styrka det är i gemenskapen. Undervisningen präglades av det tema som annonserats: En tro som övervinner! Guds Ord gav näring och vi fylldes av hopp. Under kvällarnas väckelsemöten sökte sig många fram till förbön, och ungdomarna dröjde kvar i möteslokalen där de bad för varandra och prisade Gud.
Denna vår sista sommarkonferens på Bällsta var en triumferande manifestation på att Gud inte bor i hus gjorda med händer, utan först och främst i människor som lämnat sitt liv i Guds hand.
Roger Lindroos talade i ett bibelstudium om vad han fått med sig som bestående intryck av budskapet som under åren förmedlats på Bällsta. Han sa så här:
– Nu kommer vi ju inte att ha Bällsta så länge till. Men vi har fått ett budskap vi behöver bevara, något jag vill sammanfatta i ett ord: Främlingskapet.
Man blir glad och uppmuntrad av att höra hur Roger formulerade kontentan av det budskap om främlingskapet han tillgodogjort sig under sina många år på Bällsta: Vi har här ingen varaktig stad, och Jesus har inte något tempel byggt av människohänder.
Under åren på Bällsta har vi hunnit ha 26 sommarkonferenser. Signifikativt för Maranatafolkets sommarkonferenser har alltid varit att lyfta fram främlingskapet och ett liv i uppbrott. Inbjudan till den första konferensen på Bällsta 1994 formulerades av Arne Imsen, med en ton och inriktning som burit under alla år:
– Temat för konferensen är angeläget och speciellt: Maranata – Du vår Herre kom! Angeläget för att detta rop är andefött och tidlöst.
Speciellt därför att det blivit en klar vattendelare mellan kristna i samtiden. Vår bön och förhoppning är att den ska innebära en djupdykning i innebörden av urkristet församlingsliv. Hur bör den kristnes förhållande vara till samhällsliv, kultur, partipolitik och etablerad religiositet, när han väntar på Jesu tillkommelse? Och hur väntar vi Jesus? Kommer han på skyn och hämtar sin brud, eller kommer han till jorden för att inta sin tron i en värld som vi förberett genom sociala och politiska insatser?
Sedan många år tillbaka har det stått helt klart att vi måste tränga oss fram till nya erfarenheter av urkristen tro, gemenskap och verksamhet. Åren har runnit iväg sedan vi tog ett litet steg på vägen mot ett urkristet gemenskapsideal.
Vi avlägsnade avgiftsformen för deltagarna i sommarkonferensen. Den enkla förändringen var en kallelse, och kom därför att bli viktig. I förändringen låg en brinnande önskan att betvinga tendenserna till kommersialism och materialism, och öppna sinnena för nödvändigheten av att närma sig Nya testamentets mönster för sann syskongemenskap (AI i MR nr 3 1994).
På annan plats i det här numret av MR skriver vi om Maranataförsamlingens nya missionscenter i Långshyttan. Där ser vi fram emot att få inbjuda till möten, konferenser och bibeldagar. I syskon-gemenskapen får vi fortsätta att uppmuntra varandra och fostra fram själavinnande evangelister. Med den tro som övervinner får vi fortsätta som gäster och främlingar här, men visionärt blicka framåt och hemåt med himmelskt perspektiv, att vinna många för Jesus. Maranata!