Text: Berno Vidén
Förföljelse idag: Ett tiotal svenska familjer har under det senaste året jagats ut ur landet och ytterligare familjer är på väg att mot sin vilja tvingas gå i exil. Det handlar inte om brottslingar eller våldsamma personer som på grund av suspekt verksamhet tar till flykten. Familjerna är hederliga medborgare med stort engagemang för samhället. Dessa familjer har gått längre än vad folk i allmänhet gör då det gäller att prioritera barnen, för att ge dem en så god och harmonisk uppväxt som möjligt. Detta i ett samhälle där alltför många familjer kämpar mot psykisk ohälsa på grund av den stress som präglar vardagen.På grund av initiativrika steg jagas familjer av skolmyndigheter, de utreds av sociala myndigheter, hotas med höga böter och behandlas som brottslingar med förtäckta hot om barnomhändertaganden. Brottet består i att de i enlighet med mänskliga fri- och rättigheter valt att ge sina barn hemundervisning.
Troende förälder, är du angelägen om att dina barn ska få en rätt kunskap om Gud och att de ska få växa upp med bibliska värderingar, ska du skyndsamt ta dem ut ur det offentliga skolväsendet. Tillåt inte att skolan genom sin gudlösa ideologi berövar dina barn deras tro på Gud. Låt inte överheten skrämma dig med hot om vitesförelägganden och andra samhälleliga ingripanden, eller genom att ständigt intala dig hur oduglig du är som förälder. Att hemundervisa är en rättighet – och för den kristne – en skyldighet!
Kampen för den fria undervisningen har pågått i Sverige alltsedan allmänna folkskolestadgan antogs 1842. I den debatt som föregick folkskolestadgans tillkomst, framgår att det då fanns ett massivt stöd för tanken att det främst ålåg föräldrarna att ge sina barn den första undervisningen i hemmet, detta för att tillförsäkra dem en så god religiös fostran som möjligt. Endast om föräldrarna brast i denna uppgift skulle stat och kommun träda in som ersättare. Även i propositionen 1840 som föregick folkskolestadgan lovordades hemundervisningen, framför skolundervisningen, som det bättre alternativet. När sedan förordningen om den obligatoriska folkskolan antogs fanns starka motiv att inte hindra undervisning i hemmet av föräldrar, när denna var möjlig. Det fanns dock redan då motstånd vilket bland annat visade sig i kyrkans utfall mot dem som åberopade denna rättighet. Kyrkan utfärdade höga bötesbelopp mot dem som vågade trotsa prästens påbud.
Möjligheten till hemundervisning har följt med som en naturlig del i lagstiftningen fram till våra dagar. I samma takt som hemmets och familjens position i samhället försvagats och skolan sekulariserats, har dock det ursprungliga motivet – det religiösa – fallit i glömska och ersatts av mer humanistiskt färgade motiv. Samtidigt har ökade krav ställts på samhällelig kontroll av den enskilda undervisningen.
Tidningen Midnattsropet presenterade 1978 den historiska bakgrunden till dåvarande § 35 i skollagen, i samband med att ett antal kristna föräldrar begärde att få ta sina barn ur den allmänna grundskolan, för att själva i hemmet, i den kristna storfamiljen och församlingen, få undervisa sina barn, vilket ligger helt i linje med skollagens ursprungliga avsikt.
Alltsedan 1977 har frågan om rätten till hemundervisning lyfts fram och aktualiserats i Maranataförsamlingen. Då var det § 35 i 1962 års skollag som gällde: Beredes barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning, som väsentligen motsvarar grundskolans, skall barnet befrias från skolgång. Av lagtexten framgår att det i sådana fall är skolstyrelsens skyldighet att befria barn från skolgång. I förarbetet till skollagen 1962 var kommentarerna ganska knapphändiga till vad man ansåg med den speciella rätten för föräldrar att välja hemundervisning. Vad som dock konstaterades var att rätten stod i god överensstämmelse med Sveriges internationella förpliktelser.
Då nu ett antal föräldrar började åberopa lagstiftningen och tog sina barn ur den offentliga skolan, dröjde det inte länge förrän den politiska debatten var i full gång. Nyhetstidningarnas spaltmetrar målade upp Maranatas skolor som en snart rikstäckande illegal verksamhet. Utan att kontrollera fakta väcktes motioner i Sveriges riksdag. Under riksdagsdebatterna förfasade man sig över maranataskolornas försök att sabotera skollag, skolförordning och läroplan, när det i realiteten handlade om enskilda föräldrars beslut att hemma eller annorstädes bedriva undervisning, allt i enlighet med dåvarande skollag. I en motion inlämnad till riksdagen 1979 understryker trots allt motionären: “Det är följaktligen viktigt att internationella konventioner på området uppmärksammas, om § 35 blir föremål för en översyn och förändring.”
Motståndet från samhället var i praktiken stort. Specialister menade att hemundervisning aldrig kan ersätta allmänna skolan. Regeringen beställde redan samma år en enmansutredning som skulle arbeta för att rätten till hemundervisning måste stoppas: ”Enskilda föräldrar torde generellt sett varken ha tid eller resurser att leva upp till de nutida kraven. Samhällsutvecklingen omöjliggör undervisning i hemmet.” Utredningen kan inte missförstås. Föräldrarna varken har tid eller ska tillåtas ha tid med sina barn.
Initiativrika och ansvarsfulla föräldrar som utifrån internationellt antagna lagar om mänskliga fri- och rättigheter väljer att leva annorlunda och prioritera familjen framför en uppjagad karriär bestraffas.
Den senare skollag som gällde från 1985 fram till sommaren 2011 gav också den tydligt utrymme för hemundervisning, med formuleringen den skall medges. Försök gjordes att ta bort paragrafen men internationell rätt vägde tyngre. Trots det hände det gång på gång att olika utbildningsnämnder – utan att överhuvudtaget pröva verksamheten i enlighet med lagen – avslog föräldrars ansökan, något som strider mot Europakonventionen och FN’s stadgar om mänskliga fri- och rättigheter.
Från och med innevarande läsår 2011/12 har Sveriges riksdag sett till att vi fått en ny skollag som kriminaliserar en minoritet av tidigare ostraffade medborgare. Lagen har redan lett till att över en fjärdedel av landets hemundervisande familjer gått i exil, av den enda anledningen att man vill kunna sköta sitt arbete i lugn och ro, utan att ständigt vara jagade av kallelser till nämnder, sociala myndigheter och rättsliga instanser för att stå till svars för sitt så kallade brott.
Det är märkligt att Sveriges alliansregering, som tidigare förespråkat frihet i undervisningen, nu blivit den regering som drämt igen dörren för alternativa undervisningsformer. Dags dato förföljs hemundervisande föräldrar av svenska myndigheter. För den som fått upp ögonen för hemundervisningens alla fördelar, är det dock en ärofull kamp, värd att fortsätta. För den som dessutom har sin kristna tro och övertygelse som barlast, blir det otänkbart att välja andra alternativ.
För en på Jesus Kristus troende förälder blir det av högsta prioritet att se till att barnen får en trygg och säker grund att stå på genom livet, en trygghet som samhällets skolor gör vad de kan för att beröva det uppväxande släktet.
Nya skollagen utgör en grov kränkning mot de internationella rättigheter som stadgats och ratificerats av Sverige. Sverige och Tyskland är de enda demokratiska länder som i modern tid tillämpar förbud mot hemundervisning. Till skillnad mot Sveriges utbildningsminister Jan Björklund, uttalar FN’s talesperson om rätten till utbildning, Vernor Muñoz, stark kritik mot Tyskland, som i sin lag stiftad under inflytande av 1938 års rikskansler, förbjöd hemundervisning; en lag som är alltjämt gällande och som resulterat i att tyska familjer under senare år sökt och fått politisk asyl i USA på grund av trakasserier i samband med utövande av hemundervisning. Vernor Muñoz säger uttryckligen att rätten till utbildning inte får innebära skoltvång. Han säger även att hemundervisning är en giltig utbildningsform.
Möjligheten att idag driva en kristen skola i Sverige är obefintlig. Med de krav Skolverket ställer på så kallad objektivitet, vilket i realiteten betyder: anpassa er till samhällets vedertagna ideologi, tillåts ingen skola överhuvudtaget förmedla den kristna tron. Ett exempel på vilka konsekvenser det kan få är Ekeby skola i Sunne. Under flera år har skolan drivits som konfessionell friskola med kristen inriktning.
– Vi fick höra att vi skulle behöva hålla isär det konfessionella och övrig undervisning ännu mer än vad som gjorts tidigare, och eftersom det kristna genomsyrar allt, så insåg vi att det lätt kan bli fel, säger skolans vice ordförande till Världen idag.
Efter kraven från Skolinspektionen bestämmer sig skolan för att byta profil och tvätta bort den kristna stämpeln för att istället bli en skola med miljö som inriktning. Skrämmande!
Troende förälder, är du angelägen om att dina barn ska få en rätt kunskap om Gud och att de ska få växa upp med bibliska värderingar, ska du skyndsamt ta dem ut ur det offentliga skolväsendet. Tillåt inte att skolan genom sin gudlösa ideologi berövar dina barn deras tro på Gud. Låt inte överheten skrämma dig med förtäckta hot om vitesförelägganden och andra samhälleliga ingripanden, eller genom att ständigt intala dig hur oduglig du är som förälder. Att hemundervisa är en rättighet – och för den kristne – en skyldighet!
Enligt nya skollagen krävs synnerliga skäl för att bedriva hemundervisning. Formuleringen innebär i praktiken enligt jurister förbud. Dock finns det i internationell lag – vilken i det här fallet står över svensk lag – skäl att ange som stöder rätten att hemundervisa. Ett starkt sådant är första tilläggsprotokollet, artikel 2 i Europakonventionen, vilken säger: Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.
Detta skäl är tungt vägande och odiskutabelt.