Intervju av Berno Vidén
Lena och Robin Widén har under 20 års tid hemundervisat alla sina åtta barn, av vilka två fortfarande studerar på grundskolenivå. Midnattsropet ställde några frågor till föräldrarna med anledning av den nya skollagen som Sveriges riksdag röstade igenom tidigare i år, en lag som gör det näst intill omöjligt för hemundervisande föräldrar att lagligt fortsätta sitt arbete.
Trots motgångarna och de lagstadgade hoten, vilka kommer att tillämpas från och med läsåret 2011/12, utstrålar både Lena och Robin en kamplusta, motiverad i en väl beprövad övertygelse om att fortsätta kampen för familjens hemundervisning.
På frågan om det nu, då riksdag och regering beslutat om att förbjuda hemundervisningen, är värt att satsa så mycket tid och resurser som det innebär att hemundervisa, svarar först Robin:
– Hemundervisningen är värt allt, något 20 års erfarenhet säger oss.
Också Lena är fast besluten att fortsätta: -Det blir mer och mer värdefullt ju längre man håller på.
Motståndet kommer från politikerna som är valda att tillvarata medborgarnas intressen och rättigheter. För att ge ett exempel på detta motsägelsefulla handlande, berättar Lena hur familjen vid tidigare tillfälle kommit överens med den skola som vid ett godkännande skulle utöva insyn, om att få tillgång till skolans träslöjdsal, men hur politikerna genom att neka tillstånd att hemundervisa, omöjliggjort ett fungerande samarbete.
Trots att nya skollagen ska börja tillämpas först år 2011 så har många av Sveriges hemundervisare under de senaste åren märkt av åtstramningar. Flera kommuner har mer eller mindre godtyckligt och utan grund börjat avslå föräldrarnas ansökan, trots att lagens villkor uppfyllts med råge. Exempelvis har Lena och Robin hotats med vitesförelägganden, något Utbildningsnämnden i Stockholm beslutat om. I nämndens beslut står helt felaktigt att vårdnadshavarna, trots ålägganden om att skicka barnen till skolan, hållit dem borta från undervisning under flera läsår. Nämnden förbiser helt och hållet att barnen under dessa år erhållit lagstadgad hemundervisning. I klartext är politikernas hot formulerat så här:
1. Utbildningsnämnden förelägger vårdnadshavarna att vid vite iaktta sina skyldigheter att se till att barnen fullgör sin skolplikt i en godkänd grundskola.
2. Utbildningsnämnden beslutar att om vårdnadshavarna inte ser till att barnen börjar delta i undervisningen till skolstarten den 18 augusti 2010, kommer Utbildningsnämnden att hemställa hos Förvaltningsrätten att rätten skall fastställa utdömande av vite.
Detta beslutades den 20 juni, trots att nuvarande skollag tydligt medger föräldrars rätt att hemundervisa. Robin reagerar över det dubbla budskap som går ut från olika myndighetspersoner, speciellt mycket nu inför det stundande valet:
– I valrörelsen talas det om valfrihet. Politiker hävdar valfrihet och föräldrars auktoritet som en lösning på skolans problem, men det enda man är ute efter är att vinna politiska poäng. Sanningen är istället den att då vi vill använda oss av valfriheten ska vi krossas ekonomiskt med vitesförelägganden. Sanningen är också den att vi under 20 års hemundervisning har besparat samhället miljonbelopp, pengar som hör till föräldrarätten. Var finns valfriheten? Trots att familjerätten är mycket stark inom EU, starkare än den svenska grundlagen om yttrandefrihet, så stark att den ej får rubbas, har man i svensk lagstiftning lyckats kriminalisera föräldrar som vill det bästa för sina barn och ge dem hemundervisning. Vart ska vi ta vägen? Ska vi fly till Norge, Finland? Vi känner oss jagade ut ur landet!
Inom EU finns det idag två länder som helt stänger ute möjligheten till hemundervisning. Det är dels Tyskland, där jag träffande nog just nu sitter och sammanställer den här intervjun, och dels är det nu också Sverige. Tysklands skollag bygger på 1933 års beslut av dåvarande nazistiska nationalförsamling, med motivet att alla skulle skolas in i ett och samma tankemönster. Sverige verkar nu gå samma väg.
Robin säger också att det smärtar honom att se dubbelmoralen som å ena sidan ger sken av att följa EU’s normer om familjerätt och mänskliga rättigheter, samtidigt som man handlar tvärtemot och förföljer den enskilde. För Lena och Robin är dock hemundervisning mer än en alternativ lösning till annan skolgång, utan har kommit att handla om en övertygelse som vuxit sig allt starkare genom åren.
– Vi skulle inte klara av att leva under det här trycket och motståndet utan att ha en bärande tro på Gud, säger Robin med eftertryck, och fortsätter: – Vi har inga personliga förutsättningar att möta nämnder och expertis som kräver inlaga efter inlaga. Vi är enkla människor som funnit en väg som är rättsligt grundad, och dessutom mycket positiv för hela familjen.
Lena understryker att då skolans personal vid tidigare tillfällen prövat barnen har man förundrats över att de klarat sig bättre i ämnen som vanligtvis kräver ämneslärare och mycket dyr utrustning:
– Flera av våra barn har fått bäst betyg i NO-ämnen, något skolan förundrats över.
Ja, både skolmyndigheter och politiker lär fortsätta att förundra sig, då vare sig Robin eller Lena ens för ett ögonblick verkar tveka om vilket skolval de ska göra i framtiden:
– Hemundervisning! Vi har ett enormt stöd från vår församling och vänner som gör det lättare att fortsätta framåt.
Vi låter Robin avsluta den här intervjun genom att svara på frågan om vad som motiverar familjen att trots hårt motstånd fortsätta kampen för rätten att hemundervisa: -Jesus sa: ’Låten barnen komma till mig, och hindra dem inte, ty Guds rike hör sådana till.’ Då det blir för svårt finns det fortfarande en väg att gå; bönevägen, och den bär igenom allt.