Veronica Vidén rapporterar
Att växa upp i Palave, i ett hopkok av katolska, kristna och vodooinspirerade traditioner och läror, sätter djupa spår i invånarna i bateyen. Speciellt kristendomen har fått en mycket snedvriden inverkan på människorna, och att försöka bryta instängda tankebanor om gärningsläror, krav och måsten, som väg till frälsning, är något av det svåraste som finns.
Man får lära sig då man är liten, att ”Om du inte uppför dig, om du inte lyder mamma och pappa, då hamnar du i helvetet”, en skrämselmetod för gott uppförande. Detta leder till att bara de ”perfekta” blir kristna, de som lyckas hålla alla regler, uppfylla kyrkors och församlingars krav och gå en av religionen utspikad väg, blir accepterade som kristna. Vårt främsta uppdrag i Palave är att få människor att lära känna Jesus, som den enda och sanna vägen. I församlingens skola, som vi nu under sex års tid har kunnat driva som en hjälp för de barn som hamnat utanför de statliga skolorna utan annan möjlighet till utbildning, har vi stora möjligheter att ge barnen evangelium om Jesus.
Vi märkte ganska direkt då vi inledde den nuvarande höstterminen att de allra flesta av de nyinskrivna barnen inte hade några kunskaper alls om Bibeln eller om Jesus. De flesta av barnen är ifrån haitiska familjer, men jag tänkte att, eftersom de nu lever i ett så religiöst land så har de förmodligen hört de mest kända bibelberättelserna och en del om Jesu liv och död, men att undervisa dem i Bibeln visade sig bli som att öppna en helt ny värld för dem. Vi har nu varje morgon läst och talat om Jesus och de gärningar han utförde på jorden, om hur hans makt, godhet och enorma kärlek blev uppenbarad för människorna, och om Hans död och uppståndelse. ”Så Jesus lever?” frågade mig min elev Jean-Carlos häromdagen, uppenbart förvånad. Han visste att Jesus dog på ett kors, men hade aldrig fått veta att han återuppstod. ”Men, var är Han nu?” Han kunde inte förstå hur denne Jesus, som för honom varit såsom en religiös term bland andra termer, nu var en levande person som ville bli hans bästa vän och som fanns där närhelst han vill prata med Honom. Många av barnen har det svårt hemma, med fattigdom, splittrade familjer, alkoholproblem hos föräldrar, våld etc., och det är stort hur vi får ge dessa barn en grund som de kan bära med sig genom livet, kunskapen om Guds ord, och att få förmedla till dem en barnslig tro på Honom som älskar dem så högt att han gav sitt liv för dem.
Vi sår, och vi får
också skörda. Föräldrar till elever besöker våra möten, och ett flertal har överlämnat sina liv till Jesus. Det finns också de som fortfarande kämpar med sina yttre livsstilar och sitt beslut om omvändelse, och även om många har en stark tro på Gud och väl känner till vägen till frälsning, så blir det religiösa infiltrerandet i deras liv ett hinder för att kunna ta steget fullt ut.
Många omvänder sig och går med i församlingar och kyrkor på grund av de skrämselbudskap som predikas, om helvetet som det alternativ som återstår om man inte blir en kristen. Man ställer krav på medlemmarna, om huruvida man ska vara klädd, vad man får och inte får göra, hur man bör tala etc, och frälsningen blir ett utanpåverk och helt beroende av människans gärningar.
Drivkraften får inte vara en rädsla för evig förtappelse. Det som driver måste vara kärleken till Jesus, och endast då den kärleken får brinna i våra hjärtan kan vi uppleva glädjen i det vi gör och få frid som består alla prövningar.
Vi läste häromdagen för barnen om himlen, om Jesus som snart kommer tillbaka och om hur vi då ska få möta Honom på skyarna och få vara med Honom för evigt. Flera av barnen blev glada, medan andra uttryckte oro. ”Men jag är ju inte en kristen. I min familj är vi inte kristna, så då får ju inte jag vara med när Jesus kommer”, eller som en pojke sa: ”Jag är olydig ganska ofta, så jag kan inte heller vara med”. Då är det så stort att få berätta att barnen tillhör Jesus.
Vi lär dem att läsa, att skriva, och de kan få en chans i livet att ta sig någonstans, men budskapet om Jesu kärlek och om himmelriket som tillhör dem är det absolut största vi kan ge dem.