Herre – låt ditt ansikte lysa över mitt, medan jag vandrar här,
ty ditt ansiktes glans är mig kär.
Den har gått mig i ben och i blod –
Ditt ljus är den farande flod, är livet som ådrorna hysa.
Herre – låt ditt ansikte lysa!
Låt ditt ansikte lysa om natten över båge och pil i min hand,
så skall jag intaga Kanaans land.
Sedan på Sinai berg jag dig mött, bär jag eld i mitt bävande kött.
Jag vill leva och dö för den skatten.
Låt ditt ansikte lysa om natten!
Låt ditt ansikte lysa mig nära över allt fåviskt och fegt, som är jag,
så kan ingenting göra mig svag.
Jag ber ej om vällust och rus men om svidande renande ljus
att i hela min varelse bära.
Låt ditt ansikte lysa mig nära!
Herre – låt ditt ansikte lysa över Israels kämpande led.
Om jag känner att Du följer med,
går jag nöjd som din hånade tolk hos ett knorriskt och hårdnackat folk,
kan jag hungra och törsta och frysa.
Herre – låt ditt ansikte lysa!
Svea Nyberg