Vittnesbörd av Ulla Näsholm
En av Midnattsropets redaktörer, Ulla Näsholm, ger oss här ett gripande vittnesbörd från när hon endast fem år gammal blev helad från tuberkulos.
Åren har gått och Ulla har nyligen fyllt 75 år. Redan under tidiga år kände hon en kallelse till att bli missionär. På grund av sin hälsa var det knappt tänkbart. Gud hjälpte henne att klara av en barnmorskeutbildning och utsänd av Maranataförsamlingen har Ulla under många år varit till stor välsignelse i missionsarbetet i Dominikanska republiken.
– Jag vill berätta om ett personligt Guds under jag var med om i femårsåldern. Rubriken är en kommentar från personalen på avdelningen där jag låg.
Det är 70 år sedan och jag har aldrig tidigare berättat om att Gud helade mig från den då obotliga sjukdomen tbc. För att jag inte skulle glömma att det var Gud som gjort mig frisk poängterade min pappa det gång på gång. Jag har alltid tackat Gud som under hela livet tagit hand om mig, hjälpt mig och gett mig kraft.
I drygt ett år var jag inlagd på ett barnsanatorium i Sundsvallstrakten. Mest på ett enkelrum. En sådan gång kom jag på att om jag slutade hosta så skulle man tro att jag var frisk och så skulle jag skickas hem. Varje gång någon kom in slutade jag att hosta för att börja igen nästan innan personalen hunnit lämna rummet och stänga dörren. Det blev ett tvärt slut på mina försök till hemresa när de en gång sa: ”Vilken besvärlig unge som slutar hosta när vi kommer och fortsätter när vi går ut.” Så avslöjades jag i mina försök att få åka hem.
Ungefär ett år senare skrevs jag mot alla odds ut, friskförklarad och immuniserad mot sjukdomen. Det var då pappa inpräntade i mig när han sa: ”Du ska veta att det är Gud som helat dig.” Det är först nu jag berättar om det mer offentligt, och det handlar inte enbart om att jag under min barndomstid mest var sjuk. På den tiden var det så ”skämmigt” att ha haft en sjukdom som det då inte fanns medicinering mot. Jag fick börja skolan senare än jag skulle ha gjort och där ville jag inte på något sätt vara udda eller annorlunda. Därför deltog jag i tävlingar och liknande men kom alltid sist och blev sämst. Trots att mina föräldrar och doktorn avrådde mig från att delta i gymnastik och tävlingar så ville jag ändå inte vara avvikande.
– Gud ger oss möjlighet att tjäna och möta Jesus. Tiden är kort och för var och en av oss är det viktigt att leva i hans tillkommelse. Maranata – Jesus kommer!