Apropå skolans värdegrund
Text: Emanuel Johansson
”Skolans värdegrund” är ett begrepp som återkommer inom det svenska skolväsendet. I skolplanerna för alla årskurser och ämnen ges instruktioner och beskrivs mål för arbetet med värdegrunden. I och med den gemensamma värdegrunden som skall efterlevas och förmedlas har skolan ett utökat uppdrag. Skolans uppgift är inte enbart att förmedla kunskap i olika ämnen utan också att fostra medborgare utifrån värdegrunden.
Ett begrepp med stora anspråk
De första intrycken av vad som finns att läsa om värdegrunden är att det mycket handlar om skolans miljö, att motarbeta mobbing och skapa lika förutsättningar för alla elever. Något som självklart en institution med stora grupper barn måste arbeta med. Men samtidigt är uttrycket ”värdegrund” ett begrepp som gör stora anspråk. Nuvarande wikipediasidas författare i ämnet, som för övrigt skrivit en informativ och noga källhänvisad artikel om värdegrunden, beskriver det så här:
– För det andra skrivs det fram att denna värdegrund utgörs av en uppsättning oförytterliga värden, det vill säga värden som gäller under alla omständigheter och som inte kan förhandlas bort.
– För det tredje står det i läroplanerna att skolan ska förmedla och hos eleverna förankra denna värdegrund. Dessa verb antyder att värdegrunden är fast, färdig och odiskutabel. Ett sådant synsätt är långt ifrån invändningsfritt. Det skulle kunna ses som ett uttryck för etnocentrism och för en blind tro på att medborgarna i Sverige eller att de som skriver statliga utredningar och styrdokument nått fram till den fulla sanningen om det goda och det rätta.
Frågan jag vill lyfta fram med den här artikeln, är vad som händer när dessa ”oförytterliga värden” hamnar i konflikt med de värden barnens föräldrar önskar förmedla till sina barn eller om dessa värden ställs emot skolans ambition att vara neutral inför individers religion och trosutövning.
Obekväma åsikter skall bemötas
Skolinspektionen kom 2012 med en rapport om hur det går med skolans medborgarfostrande arbete med demokrati och värdegrund. I rapporten beklagar man att skolorna fortfarande till största del arbetar med den kunskapsförmedlande delen av sitt uppdrag. I rapporten efterlyser man också ett öppnare samtal i klassrummen. Vi citerar:
– Det är högst väsentligt att alla åsikter tillåts komma upp till ytan, så att även eventuellt obekväma åsikter i strid med läroplanen kan bemötas.
Det är tydligt att åsikter och uppfattningar som elever kan ge uttryck för skall korrigeras för att hållas inom ramen för värdegrunden. Då återkommer vi till frågan om innehållet i värdegrunden. Är värdegrunden i sig neutral eller finns det sådant som kan hamna i konflikt med individens rätt. För mig som kristen blir det självklart att pröva denna fråga inför den kristna tron.
Skolverket skriver att värdegrunden handlar om:
– människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och solidaritet mellan människor.
Vackra ord som de flesta kan skriva under på. Men uttrycken är luddiga och ger utrymme för stora skillnader i tolkning och praktiskt genomförande.
Är värdegrunden neutral?
Tittar vi lite närmare på värdegrundens olika delar blir neutraliteten inte lika självklar. I styrdokumentens material om sex och samlevnad blir kontrasten mellan kristen tro och innehållet i värdegrunden tydlig. Skolverket skriver att eleverna ska lära sig om hur olika religioner och livsåskådningar begränsar samtidigt som eleverna ska uppmuntras att utveckla sina intressen utan fördomar om vad som är kvinnligt och manligt.
Här avslöjas en skillnad i den grundläggande människosynen. Där ”värdegrunden”, något hårddraget uttryckt, utgår från att existensen av en känsla eller böjelse är legitimerande för densamma medan en kristen människosyn utgår från att människan i grunden är anfäktad av synd, och att det därför behövs yttre normer för hur vi ska leva och handla.
Ett exempel på vad värdegrundens uttryck kan resultera i är att äktenskapet mellan man och kvinna räknas som ett traditionellt könsmönster som skall motverkas. Det är också uppenbart att dylika normbrytande tankar framställs som värdegrundsenliga. I detta sammanhang kan nämnas att Skolverket på webbplatsen för värdegrundsarbetet länkar till RFSL som erbjuder sin delaktighet i skolornas arbete. En intresseorganisation som är långt ifrån neutral.
Den kristna tron är förenlig med värdegrundens uttryck om allas lika värde, men kan för den sakens skull aldrig bli enig med att alla livsstilar och handlingar skall värderas lika.
Vi kan alltså konstatera att värdegrundens neutralitet till den kristna tron inte är självklar och vid närmare eftertanke skulle vi kunna dra slutsatsen att en gemensam värdegrund omöjligt kan ställa sig neutral till alla människors uppfattningar om vad en sådan skall innehålla. Det blir en paradox då värdet av individens frihet och integritet begränsas av vad som annars är värdegrundsenligt. Då kommer vi till den större frågan i sammanhanget, nämligen vems uppgiften egentligen är att ge barnen deras värdegrund. I den frågan hamnar intressekonflikten framför allt mellan staten och föräldrarna.
Vem har rätt att påverka barnen – staten eller föräldrarna?
Å ena sidan har vi staten som utifrån utredningar och politiska intressen genom tillsynsmyndigheter och verkställande institutioner bestämmer vilka värden som gör en uppväxande människa till en fungerande och bra samhällsmedborgare. Å andra sidan har vi föräldrar som utifrån sina livserfarenheter, sin tro och kanske framför allt sin kärlek till sina barn önskar ge dem en bra grund för livet.
Tittar vi på de internationella konventionerna i ämnet står det helt klart att föräldrarnas intresse att påverka sina barn väger mer än statens. I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 14 som är överordnad svensk lag heter det:
– Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.
Så ser inte verkligheten ut i Sverige 2013. Här verkar det i det närmaste som självklart att det är statens uppgift att forma och fostra nya generationer. Jag har flera gånger uppfattat en argumentation om att barnens rätt till egna tankar och åsikter ställs emot föräldrars rätt att påverka sina barn. En argumentation som blir väldigt dubbel då det i själva verket betyder att någon eller något annat ställs i föräldrarnas ställe. Det demokratiska med att en av staten bestämd värdegrund skall ersätta föräldrars rätt att påverka sina barn måste starkt ifrågasättas.
Kanske kommer detta synsätt om staten som överförmyndare från de faktiska förhållanden de flesta familjer lever under, där föräldrars påverkan på barnen har minimerats. Samhällsstrukturen, inte minst på det ekonomiska planet, förutsätter båda föräldrars engagemang i arbetslivet. Barnen, från tidiga år till vuxen ålder, tillbringar största delen av sin tid i samhällets vård och den tid de är i närheten av sina föräldrar är ändå påverkan från dem avlägsen då t ex nöjesindustrin och sociala medier konkurrerar om uppmärksamheten.
I allt detta har vi hamnat i en situation där föräldrarätten inte bara minimerats av strukturen utan också körts över av samhällets institutioner. Att detta är möjligt har förmodligen med vår kulturs tillit till att staten med dess institutioner i allt representerar det goda och rätta. Riskerna med denna situation är flera. En risk är att arbetet med skolans värdegrund, trots att det mycket handlar om demokratiska värden, i stället bidrar till ett allt mer totalitärt samhälle där staten bestämmer vad du ska tänka och tro.
Hemundervisning
Detta sätt att i demokratins namn skapa motsättningar mellan barn och föräldrar sker i samma anda som samhällsinstitutionernas totala motstånd och oförstånd till hemundervisning. Det är ett övergrepp mot föräldrarätten varje gång tron och övertygelsen om att det just är föräldrarnas uppgift att förmedla värden till sina barn inte respekteras, oavsett hur god och neutral skolans värdegrund än kunde vara.
I en situation där den svenska skolan knappt klarar av sin kunskapsförmedlande uppgift och där det finns stora brister på miljö- och relationsområdet är det märkligt och upprörande att föräldrars rätt och ansvar för sina barns bästa inte respekteras och uppmuntras. Situationen idag är att föräldrar som genom hemundervisning vill ta ansvar för sina barns bästa är förföljda och jagade ut ur landet. Detta sker knappast (som det påstås om värdegrunden), ”i linje med de värden vårt demokratiska samhälle vilar på.”, utan ger uttryck för något som riskerar att skada och underminera detsamma.
I det kristna perspektivet är den utveckling vi bevittnar skrämmande. Enligt det profetiska ordet skall den överhet som var satt att vara Guds tjänare utvecklas till att bli ett totalitärt vilddjursvälde. Ställer vi frågorna på sin spets måste vi som kristna ta ställning. Antingen anpassar vi oss efter ett system som gärna tar hand om och fostrar våra barn men samtidigt fråntar oss den kallelse och det ansvar Gud lagt ner i familjen, eller så rustar vi oss för det trångmål det innebär att gå en annan väg.
Men – det vi ser är för den levande kristne också en anledning att lyfta blicken och ta fasta på löftet om en ny himmel och jord.
– Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning. (Luk 21:28)
Kom Herre Jesus!