Appell av Paulus Eliasson
Vi har talat en hel del om Jesu tillkommelse. I sitt första brevs fjärde kapitel talar Petrus om den tid som är kvar. Han manar oss att vi:
– …den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. (v. 2)
Och längre fram:
-Slutet på allting är nära (v. 7)
Slutet. Det låter så negativt. Nu tar det slut snart. Nu är det ingenting kvar. Men detta ord på grekiska, telos, betyder egentligen ”målet”. Målet är nära. Målet som vi ser fram emot. Det är alltså inte bara slutet; som om vi ska över ett stup, och så är det färdigt. Det är ett mål som vi ser fram emot. Slutet på allting är nära. I en sådan situation kan man tänka sig att vi drabbas av panik. Vi skulle förlora besinningen. Nu är slutet så nära, så vi blir nästan desperata. Men då säger Petrus så här:
-Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. (v. 7)
Det är detta aposteln manar fram. Förstånd, nykterhet och ett böneliv. Och så fortsätter han:
-Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. (v. 8-10)
Han talar om gemenskapen. Mot varandra. Älska varandra, tjäna varandra! Och så kommer han till konklusionen:
-…så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. (v. 11)
Petrus har hela tiden det här perspektivet: Jesus kommer snart! Men, precis som Paulus talar om i Tessalonikerbreven, så säger han: Förlora inte besinningen! Ni behöver inte bryta ihop för den sakens skull. Nu ska vi vara nyktra. Nu ska vi vara förståndiga. Nu ska vi be. Nu ska vi älska varandra. och visa gästfrihet mot varandra. Och, framför allt, vi ska tjäna varandra med de gåvor som Gud har lagt ner i församlingen. Det är hans tanke.
I sitt andra brev talar Petrus om detsamma. Han säger att Herrens dag kommer som en tjuv i tredje kapitlet.
Först talar han om den tid som är kvar, och att slutet är nära. Här talar han om en världsordning som går emot sin upplösning för att avlösas av något annat. Och så fortsätter han:
-Då nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva, medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst. (2 Petr 3:11-12)
Här talar han om helighet, han talar om gudsfruktan, han talar om att vänta och att påskynda. Detta är några av de element som Gud önskar ska finnas i våra liv. Det ska finnas den här innerligheten, kärleken till varandra, att ta hand om varandra, att visa gästfrihet och att tjäna varandra. Att vara nyktra och vaksamma. Att vara förståndiga, så vi kan be tillsammans. En sådan atmosfär önskar Gud skapa i gemenskapen. Och nu är det ännu mera angeläget att påminna varandra om att Jesus kommer. Slutet på allting, målet som vi ser fram emot är så nära.
Herren är närmare idag än den dag då du blev kallad till frälsning. Herren är nära.
Gud vill att vi i den tid som ligger framför ska förstå hur vi då ska leva. Petrus säger: I helighet och gudsfruktan. I förväntan och påskyndande av Herrens dags tillkommelse. I förstånd, i nykterhet, i bön, i tjänst för varandra. Framför allt, säger han, ska ni älska varandra, för kärleken överskyler en myckenhet av synder. Tiden är så nära, och därför måste vi ösa ut av det gudsliv vi har fått nedlagt i våra liv till andra människor, så att de får se det och kan få uppleva frälsningen. För Herren är så nära. Och i allt, skriver Petrus, ska Kristus bli förhärligad igenom sin församling