Hälsning från Kuba
Tack för förbön och offer. Gud förhärligades genom den generösa hjälp som vi inför nyåret fick ta emot från Maranataförsamlingen. Förutom att dela en härlig festmåltid tillsammans med syskonen här i församlingen, räckte hjälpen också till att sätta upp taket i vår samlingslokal. Än idag är bröderna och besökarna som deltog, djupt berörda och imponerade av den fantastiska och överflödande måltiden vi kunde dela med varandra.
När jag idag ställde i ordning lokalen för gudstjänst påmindes jag om hur Gud använde er i en så avgörande situation, och på grund av detta stiger tacksägelse upp till Gud. Alla är mycket glada. Ett stort tack till alla som bidragit, och för att ni alltid har omsorg om oss.
Under det här året har flera personer tagit emot Jesus och anslutit sig till församlingen, vilket vi tackar Gud för. Vi kan säga som Hebreerbrevets författare: ”Har vi mat och kläder, låt oss vara nöjda med det.” Vi har en rymlig samlingslokal, en lokal för barnen och vi har toaletter. Låt oss arbeta hårdare än någonsin i det evangeliska uppdraget, för tiden är kort och Jesu tillkommelse är nära.
Det kubanska folket längtar efter befrielse. Vi saknar frihet att leva på ett värdigt sätt. Klyftorna mellan regeringen och folket blir allt större, och det är alltid brist på livsmedel. Det här året började med en enorm inflation med brist på mat och prishöjningar som aldrig förr. Alla inkomster går åt till mat, som dessutom är mycket svår att få tag på. Vi ber mycket att Gud ska hjälpa denna nation, för folket lever verkligen i ett modernt slaveri.
Ondskans tilltagande utbredning påverkar allt och alla livets områden. Idag är skolorna mer osäkra än någonsin, och de har blivit laboratorier för sociala experiment. Här har våldet och drogerna haft en enormt negativ inverkan, så fortsätt att be för våra barn och ungdomar.
Vi håller ett vakande öga på de mest utsatta i församlingen för att kunna hjälpa, eftersom bristen och svårigheten att få tag på de mest grundläggande livsmedlen är så stor att man knappt orkar sträcka sig för att hjälpa sin nästa. Men Gud ger oss andrum, och vi hjälper så mycket vi kan inom vår förmåga. Jag tror att ondskan och exploateringen från denna regering har nått sin gräns och att vi är på väg mot en gudomlig befrielse.
Tiden vi tillbringar i gudstjänsterna är en stor uppmuntran, och vi anstränger oss för att åtminstone kunna ge församlingen ett enkelt mellanmål på söndagar. Situationen är mycket svår, men att ha varit i fängelse under ännu värre förhållanden, och där fått uppleva Guds omsorg och försyn – inte bara för mig, utan också för att kunna hjälpa mina cellkamrater – har lärt oss att oavsett hur hårt det är, sänder Gud alltid andrum till sina barn.
Må Gud hjälpa oss, och må Jesus komma snart!
