Jonas H. Näslund
”…ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat. Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst, men den som icke tror, han skall bliva fördömd.” Mark. 16:15-16.
Ovanstående betydelsefulla budskap läser vi ut Jesu missionsbefallning. Jesu offergärning här på jorden var nu fullbordad och han skulle fara tillbaka till himlen. Guds frälsningslöfte var nu en verklighet. Alla syndare hade nu fri tillgång till syndernas förlåtelse och ett rikt liv i frihet och seger, högt över skuld och dom.
Men nu var det en hjärteangelägenhet för Jesus att hela mänskligheten fick vetskap om denna möjlighet. Det var därför, som hans lärjungar fick denna befallning att gå ut i hela världen och predika evangelium för allt skapat. Men samtidigt ger han också klart besked om vilka konsekvenser ett ställningstagande med eller mot detta evangelium kommer att få, och eftersom ingen kan vara neutral i denna sak, ”den som ej är med är mot”, sade Jesus vid ett annat tillfälle, kommer detta att gälla alla, som får höra evangelium.
Jesus förutsade alltså att detta evangelium skulle dela mänskligheten i två skaror. Den ena skulle bli frälst och den andra fördömd.
Vad innebär det då att bli frälst? Jo, i korta drag kan man ’ säga, att det innebär att bli räddad. Räddad från förtappelsen och räddad till Guds eviga gemenskap och himmel.
Hur blir man då frälst? Jesus säger det själv. ”Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst.” Det första som skall till för att bli frälst är alltså tro. Men här duger inte vilken tro som helst. Det finns människor som påstår, att var och en blir salig på sin tro. Ingenting kan Vara felaktigare. Det finns mycket av sådan tro, som leder män- . niskor till förtappelsen. Bibeln accepterar endast en tro. Ef: 45. Det är tron på Jesus, som leder till frälsning. Apg: 16-1. Men det räcker inte med att tro, att Jesus endast är en idealmänniska. Och inte heller räcker det med kunskapens tro om Jesus. Nej och åter nej! Såsom kroppen utan ande är död, så är också tron utan gärningar död. Jak. 2:26.
Den tro som leder till frälsning går alltid genom nyfödelsens port. Då man gör sinnesändring och upplever en radikal förvandling, flyttar Jesus in i hjärtat och blir den suveräne härskaren i mänskans liv. Det är denna tro på Jesus, som åtföljes av helöverlåtelse åt honom, som bringar frälsning till en förlorad syndare.
Men det var enligt Jesu ord ännu en sak som var nödvändig, för att bli frälst. Det var att bli döpt. Dopet i vatten är ingen bisak. Det är en frälsningssak.
Nu är det ju välbekant att det existerar två olika dopsystem.
Men eftersom bibeln godkänner bara ett av dem, Ef: 4-5, måste vi ta ställning till dopet. Skall vi nöja oss med det dop (barnbegjutning), som världens barn i så stor utsträckning gör bruk av, eller ska vi Välja det kristna dopet.
Bibeln ger klara besked om, att tron måste gå före dopet. Denna heliga och betydelsefulla handling, måste ske efter att tron har verkat fram en radikal sinnesändring i våra liv, om handlingen ifråga skall ha något värde inför Gud. Lika onormalt som det skulle vara att begrava en människa medan hon ännu levde, lika onormalt är det att döpa en människa före omvändelsen. Den som på detta bibliska sätt upplevt trons och dopets välsignelse, han är frälst, och har övergått från död till liv, från Satans makt till Gud. Halleluja!
Men Jesus nämnde även om en annan skara utav människor. De som icke tror. Äger man inte den tro, som fört oss fram till ett personligt möte med Jesus, tillhör man den skaran, som icke tror. Jesus säger om dessa, att de skola bliva fördömda. Detta att bliva fördömd är det fruktansvärdaste en människa kan få uppleva, därför att det gäller en tidlös evighet utan möjlighet till ändring. Bibeln talar varnande om tillståndet i de fördömdas värld. Där skall vara gråt och tandagnisslan, när man plågas dag och natt i evigheternas evighet.
Vilken skara tillhör du? Den som tror och blivit döpt och därigenom blivit fräISt, eller den som icke tror och därför blir fördömd? Avgörandet ligger i dina händer.