H. Thulin
Det är en broder som gått hem till Herren, som jag gärna ville erinra om, därför att hans förkunnelse var, är och kommer att vara ett levande väckelserop till hela vårt folk. Det är Sven Lidman. Jag är förvissad om, att hade Lidman leva: i dag, så hade han varit med bland oss. Han blev ju utvisad både ur Filad-elfia odh Fenix. Men han var ett levande Maranata-vittne hela sitt liv. Läs själv hans l-evande och prof-etiska 0rd ur företalet till Augustinus, bekännelser:
”På Golgata är Gud uppenbarad – till Golgata och till ingen ‘annan plats är den gudomliga nåden i Jesus Kristus knuten.
Golgata – det är Guds vulkan – denna världens Vesuvius den eviga faran för denna världens Pompeji.
Den himmelska elden talar elden faller – en flod av eld denna världen förgår. Men ju längre eld-floden avlägsnar sig från kraftkällan, dess svagare, svalare, mattare blir den. Den slooknar – den torkar och hårdnar – den blir till block ‘av lava.
Världen jublar. Nu kan man börja *hantera den och studera den, nu kan man börja draga nytta av den – –
Det här är något som man kan taga på – här rör det sig ju om verkliga världen – icke rök och moln och eld och glöd utan ordentlig stadig och stelnad l-ava. Det räcker både till kyrkor och bostäder och skolor och sjukhus och blir ändå över för en klok beräknande kalkyl till en hel del annat smått och gott.
Världen börjar inventera och spekulera, köpa och sälja. Världen bygger en ny, helvetesstad. Livets bröd blir lewebröd.
Tills Guds berg åter rör sig en ny eldflod: larm, skrik och förvirring – tjut, hat och förbannelser – världen våndas, smädar och slåss mot livet för levebrödet. Guds eld från Golgata: det går en ny väckelse genom världen. Ära vare Jesus!
Kristendomens historia, sådan vi läsa den, det är en berättelse om levande eld ooh stelnad lava, om väokelser och kyrkor.
Men så gränslös är Guds nåd och så överflödande Korsets kraft att i älskande och trogna hjärtan har Han varit levande hos medlemmar från alla dessa kyrkor och sekter, för så vitt de hava varit byggda på Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
Om vi se jorden som en prisma belyst av ljuset från Guds ansiktes sol, så kanske vi våga som en svag och otillräcklig bild fortsätta liknelsen och säga, att liksom vi med vårt mänskliga öga se denna världens sol bryta sitt ljus i spektrets sju färger – så se vi den eviga kärlekens, den eviga saningens sol, solen över Golgatas Kors, det blödande Hjärtats sol, bruten i kyrkornas olika färgb’and.
Men ur dem alla löses och frigöres, över dem alla lyftes ock sva’var en annan kyrka, kyrkornas kyrka, en enda kyrka — de keligas samfund – fesu Kristi församling – en skara ur alla folkslag ock stammar och folk och tungomdl, ”som följer Lammet vart det går.
De hava blivit friköpta från människorna och från jorden till en förstling åt Gud och Lammet. De hava Lammets och dess Faders namn skrivna på sina pannor.
Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen och som hava tva-git sona kläder och gjort dem vita i Lammets blod.”
Därför äro de lyfta ut ur alla folk och kyrkor: för att stå inför Guds tron och tjäna Honom dag och natt i Hans tempel. Men deras vandring genom världen var en vandring i Andens fördolda liv, i ödmjukhet och trohet: deras närmaste -förföljde dem, samfunden förföljde dem, världen förföljde dem.
O du Jesu Kristi sanna kyrka – o du genom seklerna levande gdtfulla enbet – du Andens masterverk – du heliga församling utan flack oclø skrynka – du som aldrig kan besegras, du skall aldrig segra förra’n Din Brudgum kommer på” skyn.
Det är nederlag på jorden, men det ar segrar i Himmelen.
Det är jesus Kristus och H0nom Korsfäst.”
Min vän och .broder – det är en soluppgång från höjden – det är morgonrodnaidens timme. Guds ansiktes sol skall åter börja lysa över Världen. Det är gryningsdimman som ligger tung och grå över världens dalar och slätter – det är yrvakna människor uppe ‘på bergshöjderna som börja ropa och tala.
Det är gryningsfrossa över människosjälen, huttrande olust och sömnig ovilja: låt mig få sova – det är så rått och kallt – det är ju meningen att vi skulle få sova *i fred ännu en stund.
Vi hade det ju så skönt på våra månskenspromenader – vi levde ju i månskenet – i den historiska kristendomen-s månsken – allt var så stämningsfullt och fint – det var ett så säreget och trols’kt behag över landskapet – något så overkligt och eteriskt.
Förstör ej spindelväven – 0, akta daggpärlorna – var akts’am om denna spröda harmoni – den är för fin för att störas av ovarsamma och klumpiga steg och råa bnllrande röster.
Det är yrvakna människor up- ‘
pe i bergsbyarna som ropa: solen går upp snart.
O ‘all gryningstimmens olust all sömntung frossa i uppvaknandets ögonblick.
Verkligheten nalkas. Guds sol skall åter lysa över världen.
”Åter skola män och kvinnor vandra på jorden med levande blickar och lugna, rena laja’rtan – vandra på jorden med [esus Kristus levande i själ och lemmar – andens levande tempel – en härlig/Get inför Den Högstes ögon.
Äter skola man och kvinnor leende och frimodiga lida smälek ock förföljelse i ]esu namn och gå ut till Honom utanför la’gret och bara Hans sma’lek.
Ty de løava blir ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.
Min vän och broder – det är en morgonrodnad av höjd-en det är en ny väckelse som skall gå över världen.
Om man väcker någon på rätt sätt, blir han vaken och kläder sig och går ut till arbetet – till arbetet i vingården.
Vingårdens herre behöver arbetare.
Broder och syster – låt oss stå upp i Jesu namn och börja!
Morgonrodnaden bräcker – vi skola få se den nya dagen – det är en fröjd att vara kristen:
Det är Jesus Kristus och Honom Korsfäst.
*) Kursiverat av red.