Rev. Wm. F. Beirnes
”Detta är det ord, som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias son, när denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i en bok, under Joakims, Josias sons, Juda konungs fjärde regeringsår: han sade: Så säger Herren, Israels Gud, om dig, Baruk: Du säger: ”ve mig, ty Herren har lagt ny sorg till min förra plåga! Jag är så trött av suckande och finner ingen ro”. Men så skall du svara honom: ”Så säger Herren: Se vad jag ha byggt upp, det måste jag riva ned, och vad jag har planterat, det måste jag rycka upp; och detta gäller hela jorden.
Och Du begär stora ting för dig! Begär icke något sådant, ty se, Jag skall låta olycka komma över allt kött, säger Herren, men dig skall Jag låta vinna ditt liv såsom ett byte, till vilken ort du än må gå.” Jer. 45.
Under många år var Baruk Profeten Jeremias tillgivna vän, och genom financiellt uppoffrande blev han Jeremias sekreterare och trogne följeslagare. Han hade utstått mycken missförståelse och stort lidande. Baruk kom från societetens högsta cirklar och blev, genom gudomlig inspiration, driven att underkuva mycket av sin ärelystnad efter världsliga förmåner. Likväl, Baruk var inte fri från den vanliga frestelsen att dra fördel av de tillfällen som erbjöds honom att förvärva egendom och förmögenhet. Vid detta tillfälle stod han just i begrepp att göra någon frestande transaktion, när Gud genom sin trogne Profet gav honom ett budskap, som för alltid vände honom bort från världsliga begärelser.
Jeremia började profetera i det trettonde året av Josias, Juda konungs regeringsår, vilket var 22 år innan budskapet från Herren blev ställt till Baruk.
Hur länge Baruk hade varit Jeremias privata sekreterare känner vi inte till, men som han var hans kusin, son till en av Jeremias yngre farbröder, är det möjligt, att han hade varit med honom under flera år innan Joakim kom till tronen.
Baruk hade kopierat eller skrivit alla Jeremias profetior och var väl införsatt med dess natur och dess högtidliga och betydelsefulla innebörd. Han kände till de fruktansvärda domar och den förödelse, som väntade Israels folk. Men, allt detta till trots söker han efter egen vinning. Vi kan också, efter andra Skriftställen, dra den slutsatsen, att Baruk hade varit erbjuden en högre ställning, om han velat kompromissa och lämna Jeremia.
Sådana lockelser är inte ovanliga för dem, som är Guds kallade tjänare. Djävulen gör allt han kan för att få predikanten och den kristne arbetaren åt sidan. Vad det än var, så befann sig Baruk i en svår frestelsesituation. I hemlighet umgicks han med någonting, som skulle fört med sig andligt fördärv och honom själv i en för tidig grav. Men vad som var värst av allt; han skulle ha berövats den andliga lönen; kanske också det eviga livet. Avviker vi från Guds vilja med våra liv, kommer det med säkerhet att beröva oss något av vår lön.
Varje kristen och varje kristen arbetare är i dag i en liknande ställning som Baruk och Jeremia.
Vår nationella horisont är lika samt av dom som den, vilken Israel och Guds trogne tjänare stod inför vid den tiden.
Ryssland vinner snabbt övertag över Västmakterna och når hastigt fram i sin förhävelse till oövervinnelighet. Den ställning, vilken Bibelprofetiorna säger, skall bli ett faktum innan Gud sänder sin förödande dom över världen. Gud kommer att tillåta Kommunismen under Rysslands ledarskapatt underlägga sig världen. Men när de drar tillhopa sina massor emot Israel, då kommer Gud med vrede och indignation emot dem med fullständig förstörelse. På vilket sätt man än må se det ständigt hotande tredje världskriget, antingen genom atomiska eller konventionella vapen, kommer det att bli katastrof utan historiskt motstycke. Om vi befinner oss i slutet av denna tidsålder, som vi är fullt förvissade om, då är vi säkra på, att det tredje världskriget kommer att kasta oss in i den stora vedermödan. Under den tiden kommer, praktiskt taget allt människoverk att bli förstört.
Så som vi står inför framtiden i dag och vet vad Bibeln förutsäger skall komma, är budskapet, som kom till Baruk från Herren genom Hans tjänare Jeremia, aktuellt för varje Kristen och Evangelii Arbetare i hela världen i dag.
”Du begär stora ting för dig? Begär ikee något sådant!”
Kanske vi skulle lära en läxa från den tidiga Judiska Kristna Församlingen, som sålde sina jordagods och vad de eljest ägde och buro fram betalningen och lade den framför Apostlarnas fötter. Vi vet vad de praktiserade, när vi läsa Apg. 2:42471 4:3237. Vi undrar vad som påverkade dem att göra sådana enastående offer. Efter som de var Judar, hade de varit vana vid att betala sina tionden och offergärder. Men detta var helt och hållet någonting annat. Kunde det bero på, att de var påverkade av, vad de hörde predikas av Apostlarna, evangelisterna och lärarna? Vi nödgas tro, att det hade ett stort inflytande i denna sak. Barnabas hade jord, som han sålde och förde fram pengarna och lade dem för Apostlarnas fötter. Han hade bestämt sig för att ge hela sin tid åt Evangelii tjänst. Men många av de heliga, som inte hade kallelse som Ordets förkunnare, följde samma exempel.
Stefanus, den förste martyren, predikade att Jesus av Nasaret skulle bryta ned templet och staden och förändra de stadgar som Moses hade givit (Apg. 6:14). Vi behöver inte undra, om ’han och Apostlarna predikade dessa ting, ty Jesus sade i sitt tal på Oljeberget, att templet skulle bli förstört, och att förstörarna inte skulle lämna ”sten på sten”. (Matt. 24:2). Dessutom förklarade Han, att Judarna skulle ”falla för svärdesegg” och föras bort i fångenskap till alla hednafolk. Och Jerusalem skulle förtrampas av hedningarna (Luk. 21:24). Senare sade Han, när Han kom nära staden och grät över den: ”0 att du i dag hade insett också du, vad din frid tillhör!
Men nu är det fördolt för dina ögon. Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. Och de skola slå ned dig till jorden: tillika med dina barn som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt”. (Luk. 19:4244.)
Alla Apostlar och predikanter på den tiden, kände till dessa Jesu profetior och säkerligen predikade de med kraft, som Stefanus gjorde. De Kristna i Jerusalem och Judeen levde i avvaktan på, att denna katastrof skulle komma över dem i deras livstid. Därför var det logiskt av dem, som hade Visa hjärtan bland folket, att sälja sina ägodelar och sätta in pengarna i Herrens verk. Om de Ville bevara sitt LIVSVERK var detta det enda sättet.
Allting skulle gå förlorat, om de dröjde. De trodde Jesu profetior och handlade Visligt. Tror Vi profetiorna för de sista dagarna? Om vi gör det handlar vi likaledes.
Människorna av i dag över hela världen står inför väldiga katastrofer. Ett tredje världskrig står för dörren. Sedan kommer en kort tid av återuppbyggnad och falsk fred att följa. Efter det kommer den Stora Vedermödan och total förstörelse.
Vad gör det Kristna folket åt detta? Några få är vakna och ger sin tid och sina ägodelar för att sprida Evangelium. Men i de flesta ’fall befinner man sig i en vanvettig kretsgång för att samla åt sig allt man kan. Människan söker stora ting för sig själv.
SÖK DEM ICKE
Det är sant, att tills Jesus kommer, måste Vi antingen äga ett hem eller hyra ett. Men det är inte detta Skriften talar om.
Det finns tiotusentals människor – både predikanter och lekmän . som äger flera fastigheter. Dessa kommer att bli helt och hållet förstörda i den stora Vedermödan om inte förr. Kanske redan under den kommande, fruktansvärda kampen mellan Kommunisterna och Kapitalistfolken. Om de överflödiga egendomarna blev sålda och pengarna insatta i evangelii verk nu medan det finns tillfälle, skulle mycket kunna utföras. Det finns så många goda utvägar genom vilka vi kan
SÅ evangelii säde.
Spridandet av traktater, tryckta budskap, yttre och inre missionen, utsändare – stationer som utstrålar evangelii budskap över hela världen är goda förslag till evangelisering. Vi *håller på med en strävan att upprätta en sådan radiostation i Florida.
Vi måste med hast nå millionerna hemma och utomlands med evangelii budskap i ändens tid.
Investeringar i den Himmelska Banken är säkra och för med sig evig lön, när Vår strävan går ut på att nå själar. Det är det enda, som blir bestående, när världen står i lågor.
Det finns mången nutidens Baruk, som söker ting för sig själv. Dock om de, likt Baruk vill ta emot Herrens tillrättavisning i ödmjukhet och låta det bli sig till gagn, som han gjorde, kommer de att vända sig bort från dessa kostsamma frestelser och ägna sin tid åt det, som är mera värt för dem från en andlig ståndpunkt. Jesus sade till den rike ynglingen: ”Gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga, då skall du få en skatt i himmelen, Och kom sedan och följ mig”. (Matt. 19:21.)
Jesus visste, att på mindre än 40 år, skulle allt vad den unge mannen ägde bli sopat bort i kriget med Rom, och han själv skulle bli utarmad i evigheten.
Låt oss se verkligheten som den är. Innan bara en bråkdel av den tiden har gått förbi, skall allt vad vi äger i denna världen förstöras i Vedermödans Domar.
Varför inte handla visligt och investera i eviga guldkantade säkerheter. ”För att de, när detta har tagit slut, må taga emot eder i de eviga hyddorna.” (Luk. 16:9.)
Ur ”The Midnight Cry” April 1962
Översatt av Hilda Alexis