BEKLÄDDA MED KRAFT

Av Donald Bergagård Var är kraften? Den frågan kan man ha rätt att framställa till kristenheten i vårt land, som just nu otvivelaktigt befinner sig i ett andligt krisläge. Frågan gäller naturligtvis den helige Andes kraft. Det finns många som inte, tycks förstå detta läge, ty man talar så mycket om de goda krafter man har till sitt förfogande i verksamheten. Många församlingar börjar mer och mer likna idella föreningar och klubbar. Den kristna verksamheten har för många blivit en hobbyverksamhet. Man går till mötet eller kyrkan om det är .ordnat något trevligt eller något ”kul” för ungdomen i ungdomsvåningen. Det är en rätt så vanlig förteelse på sina håll, att ungdomen på lördagskvällen har möte för sig själv medan de övriga ”gamla” vännerna är samlade till bön. Det, verkar nästan som om bönemötet bara blivit en formsak. När man sedan samlas till offentligt möte får det karaktären av en uppvisning och ett framträdande efter ett väl utformat mötesprogram utfärdat av en specialkommitte. Guds församling har i många fall blivit en plats för egna intreSsen och ideer, där Je“sus Kristus får nöja sig med att komma i andra hand. Gud har blivit redskapet för lärjungens vilja, i stället för att lärjungen skulle vara redskapet för Guds vilja. Hur vågar man? Hur kan man? Hur djupt sover man? Vem eller hur många skall vakna upp ur den andliga försoffningen innan det blir försent? Här har vi, som Ordets förkunnare, ett oerhört ansvar. Guds ord visar ju oss tydligt och klart nödvändigheten av att vara beklädda med Andens eld och kraft. Det räckte inte för lärjungarna att de hade varit med Jesus då han vandrade omkring här på jorden och gjorde under. Då han lämnade dem och gick till sin Fader i himmelen, förbjöd han dem strängeligen att verka för honom innan de hade undfått Andens kraft. Därför bjöd han dem att stanna ,kvar i Jerusalem till dess att de, från höjden, blivit, beklädda med kraft. Först efter pingstdagens upplevelse då de ’alla blev uppfyllda av helige Ande, hade de .rätt och möjlighet att verka för Guds rike. Då de nu förkunnade evangeliet i Andens kraft fick de se att Herren verkade med dem och stadfäste Ordet. Människorna kom till kännedom om sin synd, ty Anden överbevisade dem. Då frigörelsens och försoningens budskap förkunnades kunde man ta emot syndernas förlåtelse genom tron på Jesus. Många döptes i vatten och helig Ande, talade nya tungomål och profeterade. Skaror av sjuka blev underbart helbrägdagjorda. Många tecken och under gjordes genom apostlarna.. Är du enig med mig då jag säger: den sortens revolutionerande verksamhet *behöver vi mer av i vårt land? Det är ingen brist på möten, kyrkor, lärare, teologer, predikanter och mångahanda verksamhet, nej, men det är brist på Andens eld och kraft. Det räcker inte med teorier om Vi inte har den överbevisande kraften. Det är en bild som talat till mig många gånger: Om en polis skall kunna uträtta något i trafikvimlet, så hjälper det inte med att han endast har skriftlig auktoritet, hemma i skrivbordslådan, att dirigera trafiken, om han inte samtidigt är klädd som reglementet föreskriver. Om han är såsom ”en vanlig människa” har han inget att säga till om och kan inget uträtta. Om inte vi, som enskilda och församlingar är beklädda med Andens kraft som Ordet säger, har vi ingen auktoritet i ann devärlden och kan inget uträtta där som Guds redskap. ”Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ane de, säger Herren Sebaot.” (Sak. 4:6) ”Men när den helige Ande kommer över eder, skolen i undfå kraft att bliva mina vittnen . . sade Jesus. (Apg. 1:8). I avfallstider söker man att själv skapa auktoritet, inflytande och stämning genom yttre glans, själiska ritualer och former. Katolska kyrkan ligger långt framme i dessa ting med Svenska Kyrkan mycket nära i sitt släptåg. Det är dock kuse ligt att konstatera att många frikyrkoförsamlingar alltmer går in för att likna och efterapa dessa kyrkors former och ritualer. Man kommer därmed längre och längre bort från Ordets mönsterbild. Den gudomliga enkelheten är på avskrivning. Andligt avfall tar sig många uttryck. Många ting kunde nämnas i detta sammanhang men detta kan vara nog denna gång. Om vi än har sett hur det andliga avfallet har trängt fram och banar väg för världslighet och otro de senaste åren, så har Herren Jesus varit i förbön inför sin Fader för den återlösta skaran. Nu har vi fått höra Herren tala igen. Gud går de vägar han fordom gick och han går nya vägar. I denna sena midnattstid ljuder signalerna skarpa klara, väckande, frigörande, vägledande och uppbyggande. ”Ett andligt hus” skall byggas upp för Herrens härlighet., ”Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen 00mskuren eller oren skall vidare komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion.” (Je. 52:1, 2). Guds församling är platsen där hans *härlighet och kraft skall vara verksam till hjälp för syndiga och lidande människor. Herren vill upprätta sin härlighet och ära i församlingen. Vill du vara med och göra en insats? Giv dig helt åt Gud! Han vill bekläda dig med sin kraft. Tro inte att det är överandligt och högmodigt att bedja om Andens kraft och nådegåvor. Bibeln säger, att vi skall vara ivriga att undfå de nådegåvor som äro de största, (1 Kor. 12:31) framför allt profetians gåva. (1 Kor. 14:1). ”- när I ’aren ivriga att undfå andliga gåvor, så må eder strävan efter att dessa hos eder skola överflöda, hava församlingens uppbyggelse till mål.” (1 kor. 14:12). Den församling som saknar Andens kraft och förbliver i den ställningen äger inte existensberättigande. I stället för att stå där fylld av Guds härlighet och ära, befinner den sig nu i ett tillstånd som drager vanära över Guds verk. Gud här inte skulden. Overge där-för bekvämlighet och slöhet och vakna upp till rätt nykterhet så att i kunnen bedja. ”Ty den som beder han får. – huru mycket mer skall icke då den himmelske Fadern giva helig Ande åt dem som bedja honom.”