Oscar A. Karlsson:
KENYA TROS MISSION
Kenya eller Kenya Colony är den nord-östra delen av Brittiska Östafrika. 1955 hade detta om- råde en folkmängd på 6,05 Mill. Landet gränser i söder till Tanga- nyika, i Väster till Uganda, i Norr till Etiopien, i nordöst och öster till Italienska Somalilandet och Indiska Oceanen, Nairobi är dess Indiska Oceanen. Nairobi är dess stora hamnstad. 1954 hade Nairo- bi en folkmängd på 186.000 och Mombasa 100.000. Folkmängden har naturligtvis ökat i dessa stä- der nu.
När det gäller missionsverk- samheten så vill jag nämna, att Kenya Tros Mission ingalunda är den enda mission, som har verk- samhet i Kenya. I Nairobi och i Väst och nordväst från Nairobi, i riktning mot Viktoriasjön och längre norrut, finns det flera mis- sionssällskap i verksamhet även s. k. Pingst-missioner såsom finsk Pingst mission, Assemblis of Good från Kanada och en mer friståen- de amerikansk Pingst mission. Dessa olika missioner utför i sin helhet ett mycket gott arbete. Vid östkusten är däremot endast någ- ra få missioner i verksamhet. Det finns en del Metodister, Baptis- ter m. fl. i Mombasa. Dessa har dock ringa verksamhet ute i byar- na i de olika distrikten. Vad an- går s. k. Pingst mission så finns i Mombasa en mera fristående ame- rikansk mission, som har en god församling i staden och ganska stor verksamhet ute i byarna. Denna mission och Kenya Tros Mission har haft ganska mycket gemensamt i arbetet. Särskilt ge- nom bibelkurser som ordnats ge- mensamt. Det har varit en bibel- kurs i Januari – Februari på om- kring 6 veckor de tre sista åren. För ’dessa har pastor Mattson-Boze varit ledare och burit det ekono- miska ansvaret. Han har lyckats insamla :medel för dem i USA. Så har också Rock Church i New York, m. fl., gjort en stor insats för dessa två missioner, ty de ha försett båda dessa missioners evan- gelister med cyklar, som är av god engelsk kvalitet och kostat om- kring 385 Shilling st. Sedan jag
övertog K.T.M. den I juni 1959 tills nu, hade K.T.M. erhållit 2 st. cyklar. Så är vi naturligtvis tacksamma till pastor Mattson- Boze och till alla de vänner som hjälpt honom och gjort det möj- ligt att få dessa årligt återkom- mande blibelkurser. Vad som är av vikt i denna tid, är att utbilda infödda på de olika missionsfäl- ten, så att de kan ta ansvaret och föra Guds rikssak fram, då mis- sionärerna måste lämna fälten. De kan också bättre vinna inflytande över sitt folk än vi utlänningar, om de bara är utrustade med kun-
skap i ordet och smörjelse från
Gud.
Angående Kenya Tros Mission så har den ett mycket omfattande missionsfält. Den har något arbete i Mombasa, fast ej mycket men mera i utkanterna såsom Likoni m. fl. platser. Söderut från Likoni till Tanganyika, (gränsen är en sträcka på omkring IO svenska mil). På detta område har K.T.M. verksamhet på, i många byar. Inom detta område och särskilt i den södra delen finns bl. a. soc- ker-fabriker. Stora landområden odlas för produkter, som tillverkas i de nämnda fabrikerna. Folk, som arbetar på fälten och i fabrikerna, bor i regel i arbetsläger i byar, som byggts av fabriksbolagen. Dessa läger består av långa rader hus med något som liknar gator mellan husraderna. Folk som ar- betar i denna industri kontrakt- teras för 6-8 månader. De vär- vas längre upp i landet, många från trakten av Viktoriasjön. Åt- skilliga känner sig nog besvikna och bedragna, men de ha kontrakt och måste stanna, eljest blir det åtal och straff. Betalningen är mycket dålig och i regel är det ett kolossalt hårt arbete. Dessa indis- ka kompanier håller afrikanerna i något som liknar slavarbet. Kenya Tros Mission har ett ganska om- fattande arbete i dessa arbetsläger. Där har Guds ord haft stor fram- gång. Hundratals blir varje år frälsta och döpta i vatten och många också i den Helige Ande. En del av dem, som nu är evan- gelister, har kommit från dessa
läger. Det har dock varit svårt att få ordnade församlingar på grund av, att folket där flyttar så ofta. När kontraktstiden är fullbordad, reser de i regel hem till sin trakt och sitt land. Nya skaror kommer, och evangelisterna måste nästan börja om igen från början. Det är svårt att få själv-underhållande församlingar där, men evangelium blir trots allt förkunnat och spritt i de stora delar av Östafrika. Vi döpte en del som hade 400-5oo mil (engelska) till sina hem. Fast än de kände sig besvikna i fråga om arbetet, så var det dock mån- ga, som tackade Gud, för de kom- mit till dessa arbetsläger, där de fick höra evangelium och blev frälsta. Så reste de hem för att meddela andra, vad de själva fått erfara. ’
Vidare har K.T.Missionen verk- samhet i byar vid vägen, som går från Mombasa till Nairobi, (om- kring 15-25 engelska mil från Mombasa) samt i byar efter vägen från Mombasa till Malindi. Na- turligtvis har ej alla byar i dessa trakter nåtts av evangelium. Jag måste också nämna ett annat myc- ket stort och lovande fält där K.T.M. har börjat sin verksamhet, nämligen bland Kikuyu-folket i trakten omkring Nyeri, omkring 100 engelska mil nordväst om Nairobi. Kikuyu stammen är den stam, från Vilka de flesta Mau Mau män har kommit. Den har räknats som en ’hård stam att nå, men Herren har öppnat för evan- gelium också bland dem. Mig ve- terligt var jag den förste, som hade förmånen att få döpa i den trakt där vi har verksamhet. Jag menar att förrätta ett verkligt kristligt dop med nedsänkning. Det var 19 st. som följde Jesus i dopets grav. Det var kalltid och vattnet, som kom i floden från de höga bergen, var kallt, men både kvinnor och män var modiga och ryggade ej tillbaka för det kalla vattnet. Nyfikenheten bland fol- ket var stor. Detta hände i Juli 1959 och inom knappt ett år hade vi fått döpa I 16 stycken där uppe. Senare har det också varit en gan- ska stor dopförättning där. Gud verkar.
Orsaken till att en del har talat om K.T.M. såsom om det ej skulle vara något att räkna med torde delvis vara:
1. Att den ej har någon byggd mis- sionsstation att tala om. Mission- ärerna själva bo i ett mycket ekelt afrikaskt hus. Det kunde väl ha varit bättre på det området, men har ej blivit gjort något åt det. Som förhållandena är i Afrika vid denna tid, är det ju så ovisst hur länge missionärerna kan stanna. 2. Mycket få missionärer. W. Ol- sen och hans fru voro ensamma där en tid. Under tiden de nu var hemma för vila, och jag hade hand om missionen, var jag den ende missionär för detta vidsträckta arbete. Olsen är nu tillbaka på fältet.
3. Ingen organisation står bakom, endast en liten fristående grupp i Norge och en liten grupp i Göte- borg. Det torde vara en nagel i ögat p-å många, att Kenya Tros Mission är fristående och ej till- hör eller kontrolleras av någon organisation. Det är dock faktum att Herren har bekänt sig till ver-
11
ket i sin helhet. Under något över ett år , då jag hade hand om mis- sionen, hade vi glädjen attt få dö- pa på bekännelse av bättring och tro på Jesus Kristus 714 personer. Herren döpte ganska många i den Helige Ande och många sjuka och besatta blev frigjorda, Vi hade också börjat att ordna församling- ar i olika delar av fältet i hopp om, att i nära framtid få dem självförsörjande. På en del platser är det dock ej lätt att få lämpliga bröder passande att tjäna som äls- te o.s.v. De flesta är allt för ny- frälsta och okunniga för att vara ledare i församlingen. Allt tar sin tid, och det gäller att vara stilla och låta sig ledas av Ordet och Anden i allt, som skall göras. Av vad som sagts är det väl ändå klart, att Herren bekänner sig till verket. Det är ju härligt, att Gud ej har givit någon organisation el- ler rörelse monopol på Guds verk, fast nog synes det ibland som om man tror sig ha det. När någon eller några vågar lyda Gud och gå ut i tro på hans befallning utan att rådfråga människor, då menar man, att den verksamheten är obe- rättigad, men Gud räknar ej så. När det gäller verksamheten i öst- ra delen av Kenya har vi också mycket att tacka T. L . Osborn och hans medhjälpare för. Dels för de möten han hade i Mombasa för ett par år sedan och dels för det bidrag de givit för evangelist-mis- sionen. För närvarande underhål- ler de 10 infödda evangelister i Kenya Tros Mission.
Nu är det glädjande att K.T.M. i närmaste framtid får förstärk- ning, genom att Herren sänder ut nya missionärer. Vännerna Mar- gareta och Gunnar Eklund med sönerna Peter och Robert, Lidingö har då denna tidning läses rest ut till Kenya och Örebro Fria Försam- ling kommer att ställa sig bakom och hjälpa dem finansiellt. Det är svar på bön. Det behövs också ett missionärspar till Nyeri Dist, att leda arbetet bland Kikuyu folket och andra där. Vem vill gå och vem vill stå bakom dem? Men de som skall gå dit måste vara mo- diga. Frigjorda från människo- fruktan, men smorda av Gud så att de våga lyda honom vad det än må kosta. Där får de se vad svartaste hedendom för med sig, men också vad Gud förmår att göra.