Av T B BARRATT
Citat ur Den kristna församlingen
Kapitel: Församlingar man inte kan ansluta sig till
Den avfälliga församlingen har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt.
De första kristna krävde personlig tro på Jesus och upplevd frälsning före församlingstillhörighet.
2. De första kristna församlingarna praktiserade endast ett dop. De visste inte om spädbarnsdopet.
3. Apostlarnas beslut var avgörande för alla församlingarna då dessa var inspirerade av den helige Ande.
4. Församlingar som stänger för den helige Andes verksamhet och förkastar Andens dop med tungotal och nådegåvor ska man inte tillhöra.
5. Inte heller kan vi tillhöra församlingar eller ansluta oss till sådana som utnyttjar världsliga medel för att främja Guds verk.
6. Varje församling som öppnar sina dörrar för någon form av modernism är en dömd församling…
7. Det är inte heller sunt att ansluta sig till sådan som är vacklande i sin förkunnelse med hänsyn till de bibliska sanningarna…
Man inbjöd aldrig en icke troende till medlemskap i församlingen – icke med vett och vilja.
Av de andra dristade sig ingen att närma sig dem, men folket höll dem i stor ära (Apg 5:13).
Därför var det och utanför stadsporten, som Jesus utstod sitt lidande för att han genom sitt eget blod skulle Helga folket. Låtom oss alltså gå ut till honom ’utanför lägret’ och bära hans smälek (Hebr 13:12-13).
Vi bör icke ansluta oss till och tillhöra församlingar, som har ett obibliskt system. Man visste inget om påvedömet, biskopssätet, årskonferenser eller generalkonferensen, synoder eller landsråd med bestämmanderätt över de lokala församlingarna. Varje församling var oberoende och hade självbestämmanderätt över sina angelägenheter. Den ena församlingen kunde söka råd av en annan, som den insåg kompetent till att vägleda och hjälpa (Apg 15:1-2). Under de första församlingarnas tid var apostlarnas beslut avgörande för alla församlingarna, då dessa var inspirerade av den helige Ande (Apg 15:28), och även i våra dagar skall apostlarnas bestämmelser gälla såsom församlingens grundlag. Något nytt tillägg till Bibeln godkännes icke.
De församlingar som stänger för den helige Andes fria verksamhet och förkastar Andens dop med tungotal och nådegåvor, bör man icke tillhöra eller sluta sig till, eftersom de står i direkt strid med Guds ord och den helige Andes verksamhet (Matt 3:11, Apg 2:4, 1 Kor 14:39-40).
Dragen ut ifrån henne! Det är med dessa ord Herren uppmanar sitt folk att lämna Babylon. Namnet är en hemlighet (Upp 17:5), men närmare beskriven är hon mor till skökorna och till styggelserna på jorden. Hon var drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod då Johannes såg henne, och han förundrade sig storligen. Hon satt på vilddjurets rygg klädd i purpur och scharlakan och glänste av guld och ädla stenar och pärlor, men i sin hand hade hon en gyllene kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
Det är den avfälliga församlingen som har friat till världens gunst och auktoritet för att kunna behålla sin maktställning i världen. Den låter sig bindas av världsliga myndigheter och ledas av världslig makt. Den underordnar sig orättfärdiga och köttsliga bestämmelser för att kunna upprätthålla sin maktställning.
Var och en kan förstå att här avses kyrkostaten och statskyrkorna, men inte bara dem – här avses alla kristna samfund och institutioner som har kommit i beroendeställning till den politiska eller ekonomiska makten eller annat inflytande som är världsligt till sin art och utestänger, om än i ringa grad, den andliga kraften och Jesu evangeliums fulla värde. Självfallet är det många allvarliga och bra kristna, som ännu inte sett faran av denna kompromiss mellan den andliga och köttsliga makt, varför de stannar där de är i god tro. Men tiden är nu kommen, då Herrens förmaning må bli till en hjärteangelägenhet också i detta avseende: Dragen ut ifrån henne, I mitt folk!