Vittnesbörd av Heléne Ljungquist
Vi sjöng sången ”Ej det finns en sådan vän som Jesus: Han förlät min syndaskuld och frid mig skänkte – o hur högt han älskat mig!”
Jag är så tacksam för den här helgen att vi får samlas så här och påminna oss om vad Jesus gjort för oss. För det betyder allt. Oavsett om vi kommer från en bakgrund där vi levt länge utan Jesus, kanske uppvuxna i ett hem där inte Jesus fått vara med och sedan blivit frälsta, eller som jag, fått växa upp med kristna föräldrar. Det är en oerhörd nåd. Man kanske inte förstår det då man växer upp. Jag var fem år då jag beslutade att jag ville bli frälst. Jag ropade in mamma och pappa till mitt sovrum och sa att jag måste bli frälst och vi bad frälsningsbönen vid sängen.
Så kom tonårstiden och jag ville ändå säga att jag hade fått höra om Jesus. Jag hade ju verkligen upplevt Jesus. Jag var tolv år när jag blev andedöpt, och det har betytt jättemycket för mig att få vara med på läger med frivillig bön på kvällarna; man har fått ligga på knä och be till Gud och bara få erfara Gud, att han är en verklighet. Men ändå kom den här gymnasietiden med frågan: Tänk om det inte är sant? Tänk om jag bara tror för att mina föräldrar tror, för att församlingen tror? Men jag vet ju att jag har upplevt Gud och vet att han finns. Men ändå kom det här. En väldig brottningskamp. Sedan tyckte jag att jag sårat Gud så mycket. Det har vi ju alla gjort. Vi har alla gått vilse, vi är ju alla syndare och vi är alla så beroende av hans frälsning. Men han har ju gett oss sin nåd. Det fanns en tid i mitt liv då jag verkligen brottades med frälsningen. Det finns ett ord i Kolosserbrevet, jag tycker det är ett så fantastiskt brev, där det står :
-Han har förlåtit oss alla överträdelser och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset. Han har klätt av väldena och makterna och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem. (Kol 2:13-15)
Han har strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Han har spikat upp det på korset. Han har rivit sönder det. Han har betalat priset, och det är sant. Det står också i ett av breven att om inte Jesus hade uppstått, så vore vi de mest ömkansvärda av alla människor. Men nu har Herren Jesus Kristus uppstått.
De här dagarna, då man får stanna till litet, har jag tänkt – åh, Jesus! Allt man läser om i bibeln handlar ju om det här. Det är kärnan. Jesus är en verklighet. Han har dött. Han har uppstått. Han har renat oss. Han har betalat skulden. Allt är nåd. Vi kan inte bygga på oss själva eller någonting annat. Inte det vi lyckas med, inte våra misslyckanden. Allt är nåd. Gud har gjort det så, för att ingen ska berömma sig, står det i bibeln. Det här är ju fantastiskt. Bara få ta det till våra hjärtan. Det här är sant. Vilken nåd! Det är så ofattbart, men det är sant.
Tänk också att få läsa Psaltaren. Det bara sköljer av liv över en. Herren är liv för min själ. Tänk att vi får utgjuta våra hjärtan för honom. Han är tröst för vår själ. Han ger oss nåd, han ger oss frid. Han är verkligen allt. När vi har Jesus; när vi har Gud – att känna dig, att vara i din närhet, det är lycka för mig. Vi kan ta bort allt. Men har vi Herren och får vara i hans närhet; sitta ner vid Jesu fötter, det är lycka, det är frid, det är liv. Jag vill läsa ett ord i andra Tessalonikerbrevet:
-Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. (2 Tess 2:13-17)
Jag tycker det här ordet passar in på denna påskhelg som vi fått ta del av. Här har talats om Herrens frälsning, om evangelium, att vi får hålla fast vid vad vi har fått i Ordet.
Längre fram, i tredje kapitlet, så står det i sluthälsningen:
-Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla.
Amen.