Arne Imsen ur Midnattsropet 13-14 1976
Denna tidning har en mycket spännande historia. Den har under hela sin sextonåriga tillvaro haft banbrytarens krävande uppgift. Tidningen Midnattsropet kan utan överdrift sägas vara ensam i sitt slag. Den har för närvarande absolut inga konkurrenter, ty likriktningen i landets samhällssubventionerade religiösa etablissemang är så påtaglig att det är fullt berättigat att ställa frågan om det är ekonomiskt försvarbart med så många språkrör, då en produkt utan alltför stora rationaliseringar skulle kunna med stor framgång bli den sekulariserade entonighetens mäktiga instrument. De teologiska specialitéerna är inte längre något konfliktladdat spänningsfält i en miljö utan dogmatisk ammunition. Tidningarna är jämförelsevis ambitiöst kulturella och samhällstillvända med socialt patos, politisk medvetenhet, moralisk indignation, folklighet, förströelse och underhållning; allt väl anpassat och portionerat efter tidsålderns allmänreligiösa och humanistiska smakriktningar.
Med ekumenisk elegans tillgodoses numera också det karismatiska behovet av varje organ med någon självbevarelsedrift. Spalternas förra intellektualism uppvägs numera genomgående av en spiritualistisk upplevelsemystik.
Det blir allt vanligare att helt oförenliga element vegeterar lika friskt i ett och samma organ. Det är schizofrent, men osekteristiskt och modernt.
Dessa aviskopior kommer ganska säkert att inom överskådlig tid reduceras till antalet, men deras populärreligiösa filosofi ytterligare vidgas i ett maktberusat huvudorgan. Den utvecklingen kan tydligt skönjas och påskyndas genom personliga kontakter och vänskapskorruption på toppnivå av karriärister med diplomatiska färdigheter.
Tidningen Midnattsropet vill stå för ett dagsaktuellt väckelsebudskap utan litterära försköningar förankrat i urkristendomens pånyttfödelse- och uppståndelseteologi. Tidningen vill vare ett kamporgan för evangelisk väckelsekristendom, tro, mission och verksamhet. Tidningen är bibliocentrisk i fundamentalistisk mening och antikyrklig i väckelsekristen mening. Den är samfundsobunden och bekämpar det kristna församlingslivets byråkratisering, kommersialisering och politisering.
Midnattsropet är helt avvisande till all profan stjärn- och idolkult med kristen förklädnad och förklarar all oandlig förfining, professionalism och allt artisteri som på ett eller annat område hämmar, sätter sig över eller ersätter andliga funktioner för den kristna församlingens uppbyggelse och utveckling såsom väsensfrämmande och livsfientliga för all sann gudstillbedjan.
Tidningen hävdar kompromisslöst att det är absolut nödvändigt för varje församling som vill inkarnera Nya Testamentets övernaturliga troslära att stå utanför alla religiösa och politiska maktkonstellationer i tiden och vara helt oberoende av och avvisande till alla typer av samhälleliga stödformer för liv och verksamhet. Församlingen är utomvärldslig till sitt ursprung och därför med naturlags nödvändighet världsfrånvänd till sin karaktär och kan aldrig utan förlust av sin egen identitet engagera sig i tidens mellanfolkliga konflikter.
Denna realism skapar konsekvens i liv och lära och befriar från alla romantiska och verklighetsfrämmande attityder i det heliga krig, vars primära mål är individens frälsning ur en världsordning som med hast går mot sin upplösning. Genom hela Nya Testamentet tonar maranataropet som väckelsens och tröstens budskap till trons folk, samtidens heliga martyrer i ett vilddjurslikt världsvälde.
Det handlade förvisso inte om framsteg och reformer utan om fortgående degenerering av en gudsfientlig mänsklighet fram till den tidpunkt då församlingen i hast evakueras ur tiden och en värld störtar samman i ett totalt kaos. Det är detta eskatologiska perspektiv tidningen Midnattsropet vill teckna med apokalyptikens egna bilder.
Budskapet tvingar oss till återhållsamhet i alla stycken i fråga om finansiering av tidningsutgivningen. Denna programförklaring måste väl om den skall realiseras innebära en framtida likvidation av hela tidningsprojektet. Men ännu är tidningsutgivning möjlig i detta land utan statsingripanden av det ena eller andra slaget med stödjande eller kontrollerande effekter. Det bör vara angeläget för allt radikalt väckelsefolk att tillsammans hålla denna sentida trons härold levande under den tid som ännu står oss till buds.
För oss är varje led i tidningsutgivningen förenat med personliga offer. Skrivande, redigerande, distribuerande och finansierande medarbetare utför sitt krävande arbete utan tanke på arvoden eller personlig vinst. Varje tidning når egentligen sin läsare som en mycket personlig frids- och maranatahälsning från ett team medarbetare, vars utsäde är framburet till priset av deras eget borgerliga liv.