Den ofelbara kyrkan, del 2
Analys av Stig Andreasson
Vem har rätt att tolka Bibeln? Vi har tidigare refererat till ”Enhetens vänner”, en sammanslutning av representanter från olika kristna läger, som av allt att döma önskar en förening mellan protestantiska samfund och påvekyrkan. På deras hemsida finner man ofta uttalanden, som egentligen inte förtjänar någon annan benämning än ”katolsk propaganda”. Frågan om bibeltolkning tas där upp i följande ordalag:
-För de kristna före reformationen var det självklart att Bibeln är kyrkans bok, och att det är kyrkan och dess lärda som har rätten att tolka den. Först boktryckarkonsten gjorde det möjligt att skilja Bibeln från kyrkan och göra den till en fristående klassiker att inhandla på den öppna marknaden och tolka efter eget tycke. Tanken är att Bibeln alltid skall utläggas, och att man alltid skall kunna finna fördjupade insikter genom att studera den. Men man tog det som självklart att detta skulle ske i kyrkans gemenskap och i överensstämmelse med hennes tro, inte i motsats till den. Just bibelordens mångtydighet och möjligheten att variera tolkningen fick kyrkan att blomstra i förkunnelse, hymndiktning och konst.
Att man i katolsk teologi betraktar den protestantiska reformationen som en tragisk olyckshändelse är ingenting nytt. Men i ovanstående citat får till och med uppfinningen av boktryckarkonsten en negativ aspekt, ty den medverkade till att göra Bibeln till en folkbok. Det är väl knappast troligt att författaren ser negativt på boktryckarkonsten som sådan, men han beklagar dess användning då det gäller bibelspridningen. Den kom nämligen att äventyra kyrkans bibeltolkningsmonopol. Denna katolska historietolkning väcker flera frågor som kräver ett sakligt svar.
Förtjänar inte både Luther och Gutenberg att framställas i ett mer positivt och korrekt historiskt ljus?
Jo förvisso. Före reformationen på 1500-talet var Bibeln verkligen ”kyrkans bok” som ovanstående citat understryker. De få Biblar som fanns var ofta skrivna på latin och fastlänkade vid altaret i någon kyrka. Bibelkunskapen hos folkets breda lager var i det närmaste obefintlig. Luthers nya översättning av Den Heliga Skrift till folkets språk och Gutenbergs uppfinning av boktryckarkonsten gav vingar till den Bibel, som hittills varit fastlänkad i kyrkorna. Detta förde till en kulturell utveckling av ovanliga mått, främst i norra Europa. Luther ivrade för folkbildning och förbättrade undervisningen från universitetet till de enklaste skolor. Med tiden startades allmän och avgiftsfri skolundervisning och Luthers färska bibelöversättning användes som lärobok. Därigenom fick skaror av människor en kristen världsbild inpräntad i sina hjärtan och befriades från mycket av den vidskepelse som behärskade stora delar av befolkningen i medeltidens Europa. Eftersom hela samhället på den tiden var grundlagt på de principer som påvekyrkan hade byggt upp, saknades givetvis inte allt som hör till en kristen världsbild i folkets medvetande. Men den katolska kyrkan rymde också så mycket av övertro och för evangelium totalt främmande element att man med rätta har talat om ”de mörka århundradena.”
Både Luthers bibelöversättning och Gutenbergs boktryckarkonst verkade som mäktiga ljusstrålar in i detta mörker. Det bär alla vederhäftiga historieböcker vittnesbörd om. Men det är märkligt hur allt förändras då man tolkar och läser historien genom katolska glasögon. Då får allt som försvagar påvekyrkans makt en negativ aspekt. Då blir ljuset plötsligt mörker och allmänn bibelkunskap en fara.
Kan helt vanliga människor förstå Bibelns budskap och föra det vidare?
Bibeln är en oerhört innehållsrik bok. Men själva kärnan i det bibliska budskapet handlar om Guds frälsningsplan och om frälsningens väg. Det krävs ingen teologisk doktorsgrad för att förstå detta budskap. Men många människor i många länder har fått liten eller ingen kunskap om Bibelns väsentliga innehåll. En del av dem är inte ens läskunniga. De är i behov av att någon vägleder dem. Så var fallet med den etiopiske hovmannen som evangelisten Filippus mötte på den öde vägen. Hovmannen kunde läsa och han höll just på att gå igenom profeten Jesajas bok. Filippus första fråga till honom var: ”Förstår du vad du läser?” Hovmannensvarade med en motfråga: ”Hur skulle jag kunna det, om inte någon vägleder mig?” Denne mörkhyade främling kom från ett land där de heliga Skrifterna var helt okända. Trots att han hade gjort ett besök i Jerusalem hade han inte träffat någon som kunnat ge honom någon kunskap om Jesus Kristus. Han visste inte ens att Jesus hade existerat. Därför var det absolut omöjligt för honom att förstå profeten Jesajas profetia om den kommande Messias. Men Filippus kunde förklara Skriften för honom och hovmannen blev både frälst och döpt innan han vände åter till sitt land. På mycket kort tid fick han nödvändig kunskap om frälsningens väg. Märk väl, att Filippus inte alls hörde till de s.k. ”skriftlärda”. Han var en vanlig diakon ( församlingstjänare) från Jerusalem. Men då han kom till Samarien visade det sig att han också var en rikt utrustad evangelist, som kunde vägleda andra till tro. Detta stämmer väl med följande beskrivning som kyrkohistorikern Hjalmar Holmquist gjorde av hur själavinnandet och själavården fungerade i urkristen tid:
-Själavården tillkom inte i första hand ämbetsinnehavare utan personer utrustade med Andens gåvor. Församlingslivet, ja hela kristendomen vilade alltfort på den urkristna entusiasmen, på Andens omedelbara ledning. De karismatiska personerna var kyrkans bärare och utbredare.
I urkristen tid fanns det alltså ingen hierarkisk kyrka, där en intellektuell elit av högt lärda teologer hade monopol på att förstå Bibeln och förklara dess väsentliga innehåll för andra.
Ett annat exempel på denna urkristna princip är det äkta paret Akvila och Priskilla. De ståtade inte heller med titeln ”skriftlärda”. De var hantverkare, närmare bestämt tältmakare. Men de hade betydlig insikt i Guds Ord. Då en begåvad predikant vid namn Apollos kom till deras stad märkte de, att det var vissa delar i Guds rådslut som han inte helt hade förstått. Akvila och Priskilla tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. Efter detta blev Apollos till ännu större hjälp och välsignelse genom sin förkunnelse. Gud använder alltså helt vanliga människor till att förmedla kunskap om Bibelns budskap. Så har det alltid varit och så är det också idag. Då vi vill starta mission i ett land nöjer vi oss inte med att sända dit en container full med Biblar och bibeldelar. Vi sänder levande människor. Vi sänder ut missionärer. Men dessa Guds mänskliga redskap ståtar inte nödvändigtvis med teologiska doktorsgrader. Vi lever i Andens tidsålder. Guds Ande utrustar människor till olika missionsuppdrag.
Kan människor komma till sann tro enbart genom bibelläsning?
Bibeln själv säger att ”när dina ord upplåtas, ger de ljus och skänker förstånd åt enkla människor.” (Psalm 119:130)
Själv har jag mött människor, som enbart genom bibelläsning fått sin livsåskådning totalt förändrad. Att enskilda sökare på egen hand och genom Skriftens ord kan komma till frälsande tro har vi exempel på också i Bibeln. Då judarna i Berea hade lyssnat till apostlarnas undervisning, som givetvis var förankrad i Skrifterna, var de inte färdiga att med en gång acceptera det de hörde. Men de förkastade heller inte budskapet. Vad gjorde de då? ”De forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. Många av dem kom till tro”.
De kom alltså till frälsande tro genom att på egen hand studera de heliga Skrifterna. Från katolskt håll uppmanades vi evangeliska kristna nyligen att beflita oss om att bättre förstå hur katoliker tänker och fungerar. Eftersom jag har bott i ett katolskt land i 50 år tror jag att jag vet en hel del om den saken. Då vi för snart 50 år sedan började evangelisera i ett mycket katolskt område i östra Frankrike, upptäckte vi att Bibeln var totalt okänd för så gott som hela befolkningen. Folk hade de mest befängda uppfattningar om Bibeln. En del trodde den var en samling helgonlegender. Andra menade att den var en protestantisk bok. Den ofelbara kyrkan hade verkligen inte spridit mycken bibelkunskap bland folket. Det är tydligt att majoriteten av katolikerna inte läser Bibeln, just därför att de alltid har hört att det bara är kyrkans lärde som kan förstå den. Detta påstående är absurt. Om Bibeln verkligen är Guds Ord, vilket också den katolska kyrkan säger, varför skulle den då vara obegriplig för vanliga människor? Kan inte Gud tala i klartext?
Är Bibelns ord alltid mångtydiga?
Uttrycket ”bibelordens mångtydighet” i citatet från ”Enhetens vänners” hemsida kräver också några kommentarer. Ett sådant uttryck kan lätt ge intryck av att bibeltexten är så mystisk och gåtfull att det krävs en helt speciell insikt för att kunna förstå den. Den rätta tolkningen är då förbehållen läroämbetet i den ofelbara kyrkan. Men stämmer det verkligen att bibeltexten i allmänhet är så mångtydig?
Varje bibelläsare erkänner att det finns djup i Herrens rådslut som vi bara aningsvis kan fatta. Det är också klart att vissa skriftställen är mer svårfattliga än andra. Det säger aposteln Petrus själv då han omtalar en del avsnitt av sin käre medbroder Paulus’ brev. Han skriver:
-I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna, (2 Petrus 3:16).
Lägg märke till att enligt Petrus är det okunniga och obefästa människor som ibland vrångt uttyder Skrifterna. Det är ett faktum att även några av de s.k. ”apostoliska fäderna och kyrkofäderna” var djupt oeniga med varandra i en del av sina bibelförklaringar. Orsaken var att vissa av dem var påverkade av utomkristna tankar i sin teologi. Man måste väl då säga att de på ett sätt ännu var ”obefästa” i sitt trosliv. Var den ofelbara kyrkan egentligen fanns under dessa århundraden av interna lärostrider är inte lätt att se. Med mindre man hänger sig åt rent önsketänkande. När detta är sagt måste vi energiskt protestera mot uppfattningen att Bibelns ord i allmänhet skulle vara så mångtydiga. När det gäller de stora och viktig sanningar som gäller frälsningens väg är Bibeln absolut inte mångtydig. Enligt katolsk uppfattning får den aldrig tolkas i motsats till kyrkans tro utan alltid i överensstämmelse med densamma. Men hur gör man då man möter en uppenbar motsägelse mellan den katolska kyrkans tro och tydliga bibeltexter? Att omtolka ett bibelord så att det slutligen betyder något annat än själva ordalydelsen i texten måste ju vara en farlig metod. Här skall vi plocka fram några få exempel på att katolsk teologi uppenbart säger det motsatta av bibeltexten.
Svensk katolsk katekes, utgiven 1946, säger:
-Det Nya Förbundets offer är Kristi korsoffer, som förnyas i varje helig mässa. Korsoffret och det heliga mässoffret är samma offer; vid båda finner vi samma offer och samme offerpräst. Det heliga mässoffret frambäres för hela kyrkan, för levande och döda.
Enligt katolsk lära stiger Jesus ned från himlen till kyrkans altare vid varje mässa, alltså minst 400.000 gånger dagligen. I katekesen från 1946 sägs det att Jesu offer förnyas vid varje mässa. En av de sentida påvarna har använt uttrycket ”reproduktion”. Naturligtvis har många bibeltrogna teologer protesterat mot denna lära som står i motsats till Bibelns tydliga ord om att Jesus offrat sig för våra synder en gång för alla. Därför har den ofelbara kyrkans moderna teologer börjat göra långa omskrivningar. De säger sig vara eniga i att Jesu offer på korset inte kan förnyas eller upprepas. Men det görs närvarande i mässan. En av dem som säger sig vara överens med protestanterna men som ändå till slut betraktar mässoffret som ett soningsoffer är Pater Müller från Norge. Han citerar Hebreerbrevet, som säger att Jesus är överstepräst till evig tid och att översteprästens uppgift är att bära fram offer.
Sedan frågar han:
– Vilket offer bär han så fram för Fadern i himlens allra heligaste? Det kan inte vara något annat än hans livs självutgivningsoffer, som nådde sitt klimax på korset. När vi nu tror att det är samme uppståndne, himlafarne överstepräst som är närvarande under mässan, då måste vi ha lov till att hävda att också här lägger han ned sitt livs offer inför Fadern – till hans ära och mänsklighetens frälsning.
Trots att man jonglerar med nya uttryck försäkrar man ändå till slut att mässan är ett soningsoffer.
Det är emellertid absolut omöjligt att förena den katolska mässofferstanken med Bibelns tydliga ord.
-Sedan denne (Jesus) har framburit ett enda offer för synderna sitter han för beständigt på Guds högra sida. – Ej heller har han gått ditin (till det allraheligaste) för att många gånger offra sig själv.” (Hebr.10:12, 9:25).
Vem vågar påstå att dessa bibelord är mångtydiga? De utgör snarare en entydig bekräftelse av Jesu egna ord på korset: ”Det är fullbordat”.
Ett annat exempel på uppenbar motsägelse mellan bibelordet och ”den ofelbara kyrkan” är vissa delar av läran om Jungfru Maria. Enligt katolsk tro blev Maria bevarad fri från arvsynden och från egna synder. Hennes förklarade kropp är upptagen till himlen där hon sitter som himmelens drottning. Hon är som Guds Moder den renaste jungfru. Marias syndfrihet och himmelsfärd omtalas inte alls i Bibeln. Dessa dogmer har utarbetats av ”den ofelbara kyrkans” teologer genom tiderna. Vi tar därför bara upp dogmen om Marias eviga jungfrudom. Alla kristna tror att Maria var jungfru då hon födde Jesus. Katolska kyrkan lär att hon förblev jungfru hela livet. Detta har till följd att den katolska kyrkan tvingas förneka att Maria efter Jesu födelse fick barn med sin make Josef. Och inte bara det. Kyrkan måste då också framställa Josefs och Marias förening som ett skenäktenskap.
Men vad säger Bibeln om detta? Jo, det står helt tydligt i Matteus evangeliums första kapitel att efter Jesu födelse hade Josef och Maria ett fullt normalt äktenskapligt samliv. Så här skriver Matteus:
-Han (Josef) rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och honom gav han namnet Jesus.(Matt. 1: 25)
Är dessa ord mångtydiga? Kan de rimligtvis betyda att Josef och Maria levde hela livet i sexuell avhållsamhet? Så tolkar ”den ofelbara kyrkans” lärda denna bibeltext. Matteus skriver helt klart motsatsen. Och förresten, hur kan någon tänka sig att en kvinna, som är trolovad med en man, samtidigt har bestämt sig för att alltid leva som jungfru? Och hur kunde Gud uppenbara för Josef att han utan fruktan kunde ta Maria hem till sig som sin hustru och samtidigt ge honom order att behandla henne som en syster? Är Gud verkligen så orimlig? Evangelierna omtalar också visssa personer, som kallas Jesu bröder och systrar. De måste ha varit nära släktingar, troligen kusiner, säger katolska teologer. Ibland säger de också att Josef möjligen hade barn från ett tidigare äktenskap, trots att evangelierna inte säger ett ord om att Josef skulle ha varit gift tidigare. Eftersom ”den ofelbara kyrkans” teologer har olika förklaringar till vilka dessa Jesu bröder och systrar egentligen var, är det tydligt att de inte är helt säkra på hur det i verkligheten förhåller sig. Det enda de är säkra på är att det inte kan röra sig om Josefs och Marias egna barn. Det skulle nämligen kollidera med dogmen om Marias eviga jungfrudom.
Vem som helst kan således kontrollera att påvekyrkans lära på vissa områden är på kollisionskurs med Bibelns entydiga och klara ord. Vi har här bara nämnt två exempel. Men det är nog för att bevisa att kyrkans lärde absolut inte kan vara ofelbara. De försöker omtolka bibeltexterna så att de skall stämma med den ofelbara kyrkans dogmer. Därmed bryter de mot Bibelns allvarliga förmaning: ”Lägg ingenting till Hans ord”. På alla väsentliga punkter är Guds Ord tillräckligt tydligt för att kunna förstås rätt av alla som uppriktigt söker sanningen.