Text: Berno Vidén
Några av Jesu sista ord till sina lärjungar innan han återvände till sin Far i höjden var en befallning, förenat med ett löfte: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:18-20).
Befallningen var tydlig, koncis och samtidigt avgränsad till att fokuserat göra alla folk till lärjungar. Hur det skulle genomföras får vi bäst veta genom att ta del av Nya testamentets skildringar och undervisning. Missionsbefallningen kom att styra lärjungarnas och hela den kristna församlingens liv i detalj. Den var omfattande och förde med sig konsekvenser för liv och gemenskap, och ingenting av det som ägde rum i den omkringliggande världen tilläts ta överhanden så att arbetet med att förkunna evangelium skulle bli åsidosatt.
Oavsett statsskick eller olika religioners inflytande, motgångar och hinder, förföljelser eller förförelser som ständigt kom i deras väg – eller omständigheter som förändrades – var det viktigt för den urkristna församlingen att prioritera rätt. Jesus sattes alltid främst och man satte sin ära i att helhjärtat vara med och tjäna honom.
Löftet Jesus gav var att han skulle vara med sina lärjungar alla dagar till tidens slut. När vi läser om hur lärjungarna och kristna i alla tider fått lida svår förföljelse för Jesu skull, ligger det nära till hands att fråga på vilket sätt Jesus varit med. Dock visar sig här något av den hemlighet och styrka som finns i namnet Jesus. Vid ett flertal tillfällen undervisade Jesus om lärjungaskapets villkor, om att bära sitt kors och följa honom. Det var en kallelse till ett liv i tjänst för Guds rike, och därigenom en konflikt med världens riken. Jesus sa till och med till sina lärjungar att han har tagit dem ut ur den här världen för att helt och hållet tillhöra Guds rike. En mäktig vers är Johannes 16:33 där Jesus utlovar frid mitt under svårt lidande:
”Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”
Genom att tro på och följa Jesus blir också vi övervinnare. Jesus är densamme idag som när han vandrade här på jorden. Samma löften om frid och frälsning uttalade med Jesu egna ord gäller: alla dagar till tidens slut. Även om vi idag lever i en totalt annorlunda tid och under helt andra omständigheter så är och förblir uppdraget detsamma, ända fram till tidens slut.
När inträffar denna drastiska dag? Vi kan skönja ett och annat genom olika tidstecken som äger rum; tillståndet i världen, hunger- och naturkatastrofer, våldsamma bränder orsakade av extrem torka globalt på flera kontinenter, lika extrema översvämningar som raserar hela samhällen, fullskaligt pågående krig i Europa utan någon överskådlig lösning. Som en direkt konsekvens av kriget i Ukraina drabbas flera afrikanska länder av akut spannmålsbrist, vilket i sin tur leder till väpnade konflikter, akut hungersnöd och skenande livsmedelspriser. Allt det här och mer därtill illustrerar Jesus i sin undervisning om den yttersta tiden, samtidigt som han uppmanar lärjungarna att vara på sin vakt: “Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet” (Matt 24:6).
Många dylika händelser har passerat under historiens gång, vilket också har medfört spekulationer om tid och rum för Jesu tillkommelse. Detta trots att Jesus i Skriften tydligt förklarar, att “den dagen eller stunden känner ingen: inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern” (Matt 24:36). Bibeln uppmanar till ständig vaksamhet, relaterat till att den tid vi lever under är ond, men det finns ett tecken som på ett speciellt sätt kopplas till tidens ände, och det är tydligt sammanlänkat med missionsbefallningen:
Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma (Matt 24:14).
Jesus har gett församlingen ett uppdrag i tiden. Sedan, då det är fullbordat, inträder en ny tidsålder, men idag gäller missionsbefallningen. Oavsett hur världen runt omkring ser ut ligger det på vårt ansvar att vara vittnen för Jesus.
Detta betyder inte att vi teologiskt ska skjuta fram Jesu tillkommelse till en senare tidpunkt. Det finns de som säger att Jesus inte kan komma idag, att först måste det eller det äga rum, men ett sådant synsätt är obibliskt. Jesus kan komma idag och att leva Kristusliv är att leva i tillkommelsen med ett ständigt kort perspektiv. Petrus skrev att Herren inte dröjer med att uppfylla sitt löfte utan han har tålamod med er, just för att han inte vill att någon enda ska gå förlorad. Här möter vi en oerhörd utmaning. Är Guds vilja viktig för oss?
Paulus var så ivrig att han i sitt brev till församlingen i Tessalonike inräknade sig själv bland dem som vid Jesu tillkommelse skulle lyftas upp för att möta Herren på skyn. Närhelst vi i Nya testamentet läser om tillkommelsen så finns det omedelbara, snabba och överraskande momentet med, tillsammans med uppmaningen: Var redo!
Budskapet om tillkommelsen sporrar till evangelisation och mission. Det leder oss in i ett liv, att som pilgrimer och främlingar i tiden göra upp med den förödande materialismen som varit med att släcka så många andliga eldar. Det förenar oss att som Guds folk i tiden målinriktat fullborda uppdraget: Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!
Hur ska det svenska folket nås av evangelium?
Sverige är ett land vars politiska ledarskap under mer än ett halvt sekel medvetet och målinriktat verkat för att eliminera kristendomsundervisningen från alla skolor. En konsekvens av det är den rotlöshet vi ofta möter speciellt hos den yngre generationen. Kunskapen om Gud och vårt ursprung är obefintlig. En docent i teologi, Viktor Aldrin, uttrycker utvecklingen så här i en uppsats rubricerad “Om övergången från statlig kristendom till statlig religionskritisk sekularism” (2020):
“Religion har varit i den skolpolitiska hetluften under senare år. Partier och debattörer från både höger och vänster har tävlat med varandra om hur mycket man kan förbjuda religion i skolan. Detta gäller framför allt etablerandet av konfessionella friskolor men även diskussioner om hur elevers religionsfrihet ska betraktas som ett hot mot den demokratiska skolningen av eleverna. Detta till trots att just religionsfrihet i svensk lagstiftning ses som en av de mest viktiga opinionsfriheterna en svensk medborgare har rätt att utöva enligt Regeringsformen.”
Från skolan och vidare in i yrkeslivet fortsätter samma anda att råda. Barnmorskor som vill arbeta för livet avskedas om de inte samtidigt vill släcka liv på ofödda barn. Lärare som respekterar Bibelns skapelseordning får sparken för att vägra kalla en elev för hen. Ett annat anmärkningsvärt område är avfallet från bibeltron vi ser inom kristenheten. Exempelvis är det skrämmande att se hur samfund och församlingar målinriktat arbetar med att anpassa bibelns budskap till den tragiska hbtq-rörelsens Guds- och familjefientliga agenda.
I december 2020 berättade den nyligen hemförlovade teologen och författaren Anders Gerdmar hur Gud en natt hade väckt honom med orden att ett svärd kommer att gå rakt igenom svensk kristenhet (något som också blev titeln på hans sista bok). Det hann inte gå mer än två år innan vi fick se hur flera samfund bokstavligen splittrades på grund av olika synsätt i hur man ska hantera frågan om enkönade äktenskap etc. Från Pingströrelsen, vidare genom Evangeliska Frikyrkan och fram till Equmeniakyrkan har händelseförloppet gått oerhört fort i hbtq-anpassning. Flera smärtsamma processer pågår och de som väljer att ställa sig utanför, av respekt för vad Guds ord lär, marginaliseras och kategoriseras som människofientliga. Så ser verkligheten ut idag. Så var den också på Nya testamentets tid, men i annan tappning (läs Romarbrevet 1).
Missionsbefallningen gäller!
Huvudfrågan i den här texten handlar om missionsbefallningen. Har den förändrats? Anpassats till vår tid? Nej! Variabler förändras från tid till annan, men det finns en sanning som är konstant, och det är Guds eviga Ord. Det budskap vi fått överlämnat genom den bibliska historien är förblivande och det enda som kan ge ett sant och verkligt hopp till mänskligheten. Samma omvändelsens budskap som förkunnades av den första församlingen i Jerusalem och som skrevs ner av apostlarna, är det som gäller idag:
Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (…) Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus (Rom 3:10-12, 23-24).
Apostlarna lyssnade till Jesus och efter tre års lärjungaskola insåg de att de alla brustit. En efter en hade de lämnat Jesus och av rädsla övergivit honom. Ingen av dem kunde i egen kraft gå den väg Jesus själv gick. Ingen var kapabel att förverkliga missionsbefallningen. Jesus som visste vad som väntade förberedde lärjungarna på hur omöjligt deras uppdrag skulle vara, men hemligheten han också uppenbarade visade på att det fanns en väg framåt. “När den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen …” (Apg 1:8)
Fyllda av den helige Ande påbörjade apostlarna det arbete som ännu inte slutförts. På pingstdagen stod en frimodig och andefylld skara på Jerusalems gator och vittnade om Jesus. Åhörarna kände direkt ett styng i sina hjärtan, tog emot omvändelsens budskap och lät döpa sig. Det var ett Andens verk!
Vi är helt beroende av Guds Ande för att förverkliga och slutföra det gudomliga missionsuppdrag som blivit vår lott. Det är också Guds Ande som kan överbevisa människor om synd, rättfärdighet och dom; tre viktiga områden som Guds fiende gör allt för att neutralisera. Helst med lugnande ord som att allt står väl till, ingen fara är på färde. Men slutet närmar sig med hast och även det svenska folket behöver höra evangelium. Frågan som ställdes till profeten Jesaja, efter att en av seraferna rört vid hans mun med glödande kol och renat honom från synd, är relevant för oss idag:
Och jag hörde Herrens röst. Han sade: ”Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?” Då sade jag: ”Här är jag, sänd mig!” (Jes 6:8).
Lev med samma iver och nitälskan för uppdraget. Låt Herrens eld röra vid dina läppar. Tiden hastar och snart kommer Jesus igen. Herre, hjälp oss att fullborda vårt lopp så att vi med frimodighet kan instämma i Paulus ord:
Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst (2 Tim 4:7-8).