Av David Smeds
David Smeds, tidigare universitetsadjunkt på Mälardalens Högskola där han undervisat i ekonomi, deltog med ett par lektioner under Maranataförsamlingens bibelskola i höstas. Han tog upp den aktuella frågan om skapelsetro eller evolutionistisk åskådning, och vilka konsekvenser det får för människans livsstil. Här publiceras ett avsnitt ur en av lektionerna..
Låt oss läsa litet om hur det var när Gud skapade människan. Jag hade litet funderingar omkring när Gud skapade den fria människan. Jag läser från 1 Mos 2:7
-Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.
Det är väldigt svårt att veta, när det gäller skapelseberättelsen, hur exakt återgiven den är. Det talas i bibeln om profetiska årsveckor och profetiska år och dagar som har helt andra mått än vad en vanlig dag innebär. Så dag och år kan betyda olika saker. För mig är det viktigast att vara övertygad om och tro på att Gud har skapat och frambringat allt. Det finns en individ som är orsaken till allt.
Om vi har en materialistisk världsbild, innebär det att vi tror bara på det fysiska, det vi kan se runt omkring oss. Vi tror bara på materia och energi. Allting ryms i en materialistisk världsbild, enligt de människor som har denna syn. Många är både evolutionister och materialister. De tror att allting, även människan, har kommit fram genom en process av evolution. Vi pratar om den själviska genen som utvecklas och tar form och som slutprodukt – om man nu anser att människan står högst – så står människan där genetiskt på en väldigt hög nivå. För en evolutionist måste det vara en total motsägelse att, det vi kan kalla ”den själviska genen” utvecklar en biologisk individ som ställer existensiella frågor. En ko frågar inte efter meningen med livet. Om du har en lycklig ko som äter gräs någonstans, så funderar den inte om det är bättre att bo i Knivsta eller Sollentuna. Den kan inte ställa den frågan. Sådana ting är likgiltigt för kossan. Men människan ställer en massa märkliga frågor. Den själviska genen har ingen själ i sig. Det finns ingen kraft och orsak till varför den skulle börja frambringa och ställa en massa underliga frågor. Den själviska genen är ute efter att vara effektiv i fortplantning, vara effektiv i att tillgodogöra sig föda och effektiv i att fly faror, effektiv i att söka skydd. Det skulle då räcka med att vi var en avancerad apa som kan äta bra, hitta föda och vid fara för regn gömma oss i någon grotta.
Varför skulle vi börja utveckla en sådan nivå att vi ställde existensiella frågor? Vi vet att evolution bygger på att den starkaste vinner över den svage. Den starkaste individens gener fortplantas, och så blir det en fantastisk fortsatt utveckling. Men vad är det som är så fantasktiskt effektivt med att ställa existensiella frågor? Eller att fundera ut evolutionsläran? Det gör inte människan på något sätt effektivare som biologisk varelse.
Den fria människan
Vi har i bibelns första kapitel läst om att jorden var öde och tom. Innan Gud skapade i den skildrade skapelseveckan, var jorden öde och tom. Det förefaller som om det finns en urskapelse, och uppenbarligen finns det ett Big Bang någonstans. När man studerar det expanderande universum, planeterna i universum, solsystemen, galaxerna rör sig från ett centrum, utåt. När du kalkylerar baklänges, så kommer du till en punkt – antag 20 miljarder år sedan – då hela universum rymdes i något som var mindre än en molekyl, som var mindre än en atom, som var mindre än en elektron – som var ingenting! Och där rymdes all energi, all massa. Och på ett ögonblick kom universum fram! Alla elektroner snurrar runt atomkärnorna, alla atomkärnor finns, elektronerna snurrar och befinner sig på rätt avstånd från atomkärnan. Och detta direkt! Alla naturkonstanter finns där med rätt inställning. I förlängningen är allting trimmat på ett sådant sätt att ett biologiskt liv är möjligt. Det finns, vad man vet, bevisat biologiskt liv bara på Tellus. Jag vet inte av något annat liv. Här finns det liv. Det som inte är liv, kallas oorganiskt. Det finns materia, men inte liv, vad man vet, på andra ställen. Den del av universum där vi bor är konstruerat så att mänskligt liv är möjligt. Dessa förutsättningar fanns i Big Bang – alltså i icke tid. Före Big Bang fanns ingen tid. Ingen materia, ingen energi, ingenting. En naturvetenskapsman kan inte förklara detta. Man blir tvungen att tillgripa en högre princip och måste helt enkelt släppa in tanken på en annan nivå. Det finns en våning ovanför min tillvaro, där jag håller på och studerar dessa fenomen. I Big Bang går de här hemmasnickrade teorierna under. Materialismen håller bara till vissa delar. Det krävs en meta-princip för att över huvud taget big bang med vårt universum skulle kunna uppstå ur ingen tid och ur ingenting.
Guds projekt
Vi brukar säga att människan spår och Gud rår. Men så är det inte. Gud har backat av. I en viss tid, i starten, utförde han allt i sin allmakt. Allt skedde utifrån Guds uttalade, kausala vilja. Gud orsakade allting. Men det fanns en tid då han i skapelsen började drömma om ett visst projekt. Jag vill kommunicera med någonting som är litet likt mig. De kan vara litet barnsliga, det gör ingenting. Du kanske har en väldigt allvarlig gudsbild, och det får du väl ha, men det är inte den bild Gud presenterar för oss i Bibeln. Det står om visheten i en psalm. Hur visheten lekte inför Gud. Det finns alltså en lek, det finns en glädje, det finns en frihet inför Gud. Gud hade ett projekt. Han tänkte: Det skulle vara kul ha en barnkrubba! Ungar som växer upp, har olika intressen. Ibland är de uppkäftiga och har frågor. Men det skulle ändå vara roligt att kommunicera och diskutera.
I 1 Mos står det om hur Gud kom i aftonen. Gud brukade komma då det började svalkas. Han var verkligen praktisk. Varför skulle han ner och svettas? Jag kommer mot eftermiddagen då solen går ner. Då pratar jag med Adam och Eva och sitter ner och har det mysigt med dem. Det var Guds plan. Men de här människorna han satte in i Tellus, jorden, var marionetter, styrda av Gud. Kodade på ett visst sätt. De tänker inte fritt, de handlar inte fritt. Det är ju Gud som styr allt då. Gud planterar då in ett träd i lustgården. Det fanns miljontals med träd. Det fanns örter, det fanns allt man kunde önska sig.
Men Gud satte in ett speciellt träd med vackra frukter, ett enda träd om vilket han sa: -Det här trädet ska ni inte äta av. Det var det enda påbud Gud gav människorna. I övrigt var de helt fria i lustgården. Det Gud menade var att människan skulle välja att inte äta av det. Det var ett positivt val att låta bli att göra fel. Om jag glömmer en tusenlapp framme, och någon hittar den, kan han välja mellan att fråga efter vem som glömt den, eller stoppa den i egen ficka. Valet är inte att göra fel, utan att göra rätt eller fel. Människan skulle ha valt att låta bli det där trädet. Trädet var insatt bara för att vi skulle vara fria människor.
Vi är inte fria, förrän vi ställs inför val. Små barn har en viss frihet när de kan krypa runt på golvet och dra ner borddukar så att vaser kraschar sönder. När de blir vuxna, sparkas de ut i tillvaron. Många människor känner sig som en stålkula i ett flipperbord. Kulan skjuter hit och dit, fram och tillbaka. Människorna känner sig på det sättet utslängda i tillvaron. Men Gud har en kallelse till alla människor. Det finns en ordning, det finns system, det finns strukturer. Dessa strukturer hittar vi i den bok Gud har valt att ge oss, nämligen Bibeln. Gud har valt att visa sig själv.
Gud gör sig synlig lika mycket som han gör sig osynlig. Det har att göra med att Gud respekterar att människan är en fri individ som ställs inför val. Om Gud skulle visa sig helt tydligt för oss – skulle vi då ha något val att tro på Gud eller inte? Tror jag på Gud av fri vilja, om han kommer in i rummet där jag är och ställer sig där? Om Gud skulle framträda i rummet, så skulle jag inte ha någon frihet att tro eller inte tro.
Men Gud blir synlig för den människa som söker honom. Då är det fantastiska att vår gemenskap med Gud kommer ur en fri relation. En kärleksrelation, då du böjer dig mot Gud och Gud böjer sig till dig. Vi kommer inte till Gud i uppror med en massa anklagelser, utan vi söker honom. Vi säger så här: Ok, det finns många saker jag inte förstår. Men jag vill söka dig. Jag tror att det finns en mening med detta liv. Det finns något människan kan grunda sitt liv på.
Den själviska genen
Ett meningsfullt liv förutsätter, enligt min åsikt, en kristen världsbild. Det blir inte mycket mening om du bygger ditt liv enbart på en materialistisk världsbild. Det blir ett vacuum. Den materialistiska, evolutionistiska världsbilden säger att materia och energi plus mängder av tid plus slump ger oss universum. På sikt framställer universum biologiska individer och så småningom människan. Det som orsakar och är grunden till att vi finns här på jorden är alltså materia, energi, tid och slump, som frambringar ett universum som på sikt blir funktionellt för biologiska varelser och frambringar människan. Det är den materialistiska, evolutionistiska världsbilden. Det är väldigt lätt att omfatta den. Man behöver inte fundera mycket på Gud och sådana här frågor, religiösa människor som sjunger och pratar om Jesus. Allt detta kan man avfärda. Det vet ju alla, vetenskapen bygger på det här. Materia, energi, tid och slump. Och så får vi en evolution som frambringar biologiska varelser och så småningom träder människan fram som en evolutionsprodukt.
Men vad grund har man för en sådan här världsbild, om man har såna här lustiga gener som utvecklar intresse för existensiella frågor? Den själviska genen utvecklar sig, tar sig fram. Den starkaste övervinner, klättrar upp och börjar ställa frågor om livets mening. Varför är jag här? Vad är meningen med att leva? Är jag på väg någonstans? Finns det något mål, finns det någon fortsättning? Det verkar som om människor i alla tider ställt dessa frågor. Om man tittar på de äldsta gravsättningarna, redan från stenåldersmänniskorna, så ser man att de tog med sig vapen och mat och lade det i graven. Men det var ju bortkastat, de var ju döda och behövde det inte längre. Jo, man trodde på en fortsättning. Det fanns hela tiden en tanke på att det här projektet fortsätter på något sätt. Därför ska vi stoppa ner litet pilar, knivar och brödkakor, så de har mat. Det här följer människornas civilisation hela tiden. Hon har alltid den föreställningen att det finns något bortom döden. Jamen, hon skulle inte ha sådana frågor. Det är ju materia, tid och slump som har frambringat allt. Varför ska det finnas sådana frågor? Nej, bort med de frågorna, vi behöver inte fråga om livets mening. Men ändå gör människor det.
Vad händer med moral? Med den här världsbilden kan du inte ha någon moral. Jamen vi måste ha moral. Vi har ju lagstiftning. Även den som förfäktar den här världsbilden vill inte att hans tonårsdotter ska bli våldtagen. Om vi frågar professor Tennsjö som har den här världsbilden – inte vill han att hans släktingar ska bli våldtagna. Men han har inget som han kan grunda sin moral på. Det är en otrevlig tanke att han själv eller någon släkting skulle bli mördad eller något sådant. Men egentligen har vi inget stöd för att söka livets mening eller tala om någon moral. Vad är moral för något, om det som sker i min hjärna är kemiska eller elektriska processer eller något annat. Om detta är sant, kan jag inte hållas ansvarig för de beslut jag fattar. Om jag slår ihjäl en människa – varför ska ni stoppa in mig i fängelse? Jag har inget ansvar. Det vore bättre stoppa in min lärare eller min familj – jag har inget med det här att göra. Jag är bara produkt av den genetiska uppsättningen jag har, jag är produkten av min omgivning och blir en ansvarslös människa.
Bibeln förutsäger profetiskt att det kommer en tid då lagen inte ska ha någon grund. Laglöshet är inte att ha en dålig lag, utan att sakna lag. Det kommer en tid då vi tappar värdena. Många filosofer idag förnekar att det finns värden. Att det finns normativa värden, att det finns föreskrivna värden, att det finns receptur för hur människan ska leva. Om du säger att vi är frambringade av en slump, vad ger dig då rätt att som en slumpprodukt ställa dig upp och kräva att någon ska åtlyda vissa normer och regler. Varför då? Man kan säga att mycket av mänskliga värden försvinner. Man kan också säga att människans ansvar till stor del försvinner. Hon har inget mandat. Det är inget utifrån som ger människan mandat. För att ta på sig ett ansvar måste man vara inplacerad med ett uppdrag. Någon måste tilldela dig ett uppdrag.
Guds plan
Den judekristna tanken är att Gud är den skapande individen. Han formar av materia och energi. Gud använder sig av tid och följer en plan. Den plan Gud skapar har en upphovsman, en kraft, en skapande individ. Då blir det helt naturligt att tala om mening. Vi är insatta här med uppdrag, vi ska förvalta den här jorden, vi ska råda över den. Vi ska ta ansvar för den här jorden. Den som läser bibeln ser att Gud har valt att kommunicera, lägga ner tankar och prata med vissa människor. De kallas profeter, och de har nedtecknat vad Gud vill ha utfört här på jorden. Vissa normer gäller för mänsklig samvaro. Vissa saker är bra, vissa saker är dåliga. Så får man en naturlig moral. Vi har ett fundament. Det finns någon som skapar alltsammans. Använder tiden – miljarder år om det behövs – en som gör allt på ett intelligent och planlagt sätt. Meningen med vårt liv – den här själviska genen som är så uppkäftig och frågar varför är jag här, varför är det si, varför är det så, får svar på frågan om livets mening. Varför, varför? Jo, jag är frambringad av en Gud, en individ som har skapat mig, en som är större än jag. En som jag inte förstår till alla delar, men av vad jag förstått så finns det en Gud, en kraft som frambringat alltsammans. Och det gör mig även ansvarig. Vi ser att en kristen världsbild löser väldigt många problem i praktiska frågor, etiska frågor, moraliska frågor. Och när det gäller livets mening, så förklarar det väldigt mycket.