Undervisning av Michael Dakwar
Vi är på väg till vårt eviga hem, som Gud förberett åt oss. En plats utan tårar, utan sorg och bedrövelse. Där ska vi alltid få vara hos Herren. Men än så länge är vi kvar i vårt tillfälliga hem på jorden. Tråkigt nog har vi många problem i vårt jordiska hem. Man öppnar tidningen och lyssnar på nyheter – det finns inget annat än problem och svårigheter. De påverkar inte bara världen omkring oss, utan också oss troende. Det faktum att vi är troende gör oss inte immuna mot problem. Livet är inte förutsägbart. Ena dagen är man frisk, nästa dag sjuk. En kollega till min hustru, som var ung och frisk, åkte ut på picnic med sin man. Plötsligt fick hon stroke och dog inom några timmar. Hur kunde det hända? Vi vet inte. Ena stunden var hon ung och frisk, i nästa ögonblick var hon i en annan värld. Sådant händer både för troende och icke troende. Job sa att människor föds till olycka. Vi har alla mött svårigheter i vårt liv. Kanske på grund av att vi handlat fel, eller gjort felaktiga val. Gud sa åt profeten Jona att göra en sak, men han valde att göra något annat. Gud måste sända en kraftig storm över hans liv för att återföra honom till det uppdrag han fått. Ibland kommer det en storm även när man är i centrum av Guds vilja. Vi ska nu läsa något som talar om att lärjungarna som gjorde vad Herren bett dem göra, ändå drabbades av en svår storm. De kom i livsfara. Vi läser här:
-En dag steg Jesus med sina lärjungar i en båt och sade till dem: ”Låt oss fara över sjön till andra sidan.” Och de lade ut. Och medan de seglade fram, somnade han. Men en stormvind for ned över sjön, och deras båt begynte fyllas med vatten, så att de voro i fara. Då gingo de fram och väckte upp honom och sade: ”Mästare, Mästare, vi förgås.” När han så hade vaknat, näpste han vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt. Därefter sade han till dem: ”Var är eder tro?” Men de hade blivit häpna och förundrade sig och sade till varandra: ”Vem är då denne? Han befaller ju både vindarna och vattnet, och de lyda honom.” (Luk 8:22-25)
Jag vet inte om någon av er varit vid Galileiska sjön. Den är mycket oförutsägbar. Jag bodde en tid vid denna sjö, och brukade gå på dess stränder. Ibland fick jag vara med om att det plötsligt blåste upp stormvindar. Den storm lärjungarna mötte, var väldigt kraftig. De var inte förberedda på den, de visste inte vad de skulle göra. Flera av dem var professionella fiskare, de kände sjön och hade tillbringat många timmar i båten. De var vana vid att möta stormar. Men bibeln säger att den här stormen var en speciellt kraftig storm, och det faktum att Jesus var med i båten, hindrade inte stormen. Med andra ord kan man säga att det skyddade dem inte från stormen. Det faktum att vi är kristna, hindrar inte att stormar drabbar oss i livet. Även när du tjänar Gud, och gör Herrens vilja, så kan du möta svårigheter i livet. Har du varit skonad från problem hittills, så tacka Gud, men det är bäst att du bereder dig att möta problem. Ibland, särskilt om Herren älskar dig, kommer du att möta lidande. Som en kärleksfull far, tuktar han sina barn. Jesus Kristus, vår Herre, har inte lovat att vi ska komma till himlen utan att möta lidanden. Låt er inte vilseföras av lärare och predikanter som säger att troende aldrig blir sjuka och aldrig behöver ha problem eller bekymmer. Ett sådant budskap kommer inte från Herren. Herren kan välsigna även de ogudaktiga. Han kan låta även de rättfärdiga drabbas av sjukdom. Om du är välsignad med materiella tillgångar, är det inget tecken på att Gud älskar dig mer än andra. Det står i Matteus femte kapitel att Gud låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.
Tråkigt nog så finns det människor som följer Herren med orena motiv. De föreställer sig att han ska ge dem ett liv utan smärta och svårigheter. Jesus talade i slutet av sin bergspredikan med en liknelse. Han talade om två män som byggde hus. En var förståndig, den andre dåraktig. Både den som var vis och den som var oförnuftig tvingades möta en svår storm. Den dåraktige mannen hade byggt sitt hus på sanden, och stormen förstörde hans hus. Men den vise mannen hade byggt sitt hus på klippan. Stormen slog mycket hårt också mot hans hus. Men det stod fast. Skillnaden består i vad husen var grundade på. Vad bygger vi vårt hus på? Bygger vi vårt hus på sand, på illusioner? Eller bygger vi vårt hus på Guds Ords fasta grund? Det har visat sig att de som byggt sitt hus på Ordets fasta grund, aldrig blir besvikna. Det har sagts att Gud bara har en son utan synd, men Han har ingen utan lidande. Alla Guds barn måste möta lidande. Det är Guds väg. Det är Hans metod att rena oss, så vi blir rena som guld. Även aposteln Paulus klagade över att han hade en törntagg i köttet. I Joh 16 säger Jesus till lärjungarna: I världen lider ni betryck. Men han säger också: var vid gott mod, jag har övervunnit världen. Gör mig till er grund! Förtrösta på mig! Bygg era liv och er framtid på mig, så blir ni inte modfällda när ni möter problem och svårigheter. För det är ett normalt liv för en kristen. Kriser och svårigheter i våra liv bygger upp vår karaktär och formar oss till vad Gud vill att vi ska vara. Han vill att vi ska bli mera lika Hans egen Sons avbild. Om Guds Son led, varför skulle inte också vi lida? Lidandet för en kristen, är alltså inget oväntat. Var skulle du hamna om livet med Herren var lekande lätt och enkelt? Jag tror att om vi hade ett bekvämt liv, då skulle ingen av oss vandra med Herren som Han vill. Klaga därför inte när du möter prövningar och svårigheter. Herren tillåter det ibland för att han vill att vi ska mogna bättre i vår tro, så att vår karaktär, vårt kristna liv byggs upp genom kriser. Det är en lektion vi lär av det som hände med lärjungarna där i Galileiska sjön.
Vi ser hur lärjungarna kämpade mot stormen, medan Jesus sov i båten. De ansträngde sig säkert till sitt yttersta för att tackla stormen, de ville inte störa Herren. Han hade haft en väldigt ansträngande dag, och de tänkte att han behövde vila, de ville inte störa honom. Herren somnade för att han var trött. Det visar att Jesus var människa som kunde känna som vi. Han kunde känna både sorg och medlidande. Vid ett tillfälle gråter han efter att ha förlorat en nära vän. Här ser vi Honom sovande, för att Han var trött. Det säger mig att han var till 100 % människa. Som människa blev han trött och somnade. Sedan lärjungarna ansträngt sig till sitt yttersta, och inte kunde göra mer, så höll de på att sjunka med båten och gå under. Då ropade de till Herren: Mästare, vi förgås! Hjälp oss, rädda oss! Det var ett uppriktigt rop. När Markus skriver den här berättelsen, står det att lärjungarna sa: Mästare, frågar du inte efter att vi förgås? Bryr du dig inte om det? Är inte det något som också vi upplever ibland. Vi kommer till en punkt i våra liv då vi tycker att Han inte bryr sig om oss. Vi har gjort vårt bästa. Vi har försökt allt vi förmådde. Vi bad om något, men fick något annat. Då sa vi: Herre, bryr du dig inte? Jag går under! Men bibeln försäkrar oss gång på gång att Herren bryr sig mera om oss än till och med våra egna föräldrar. Bibeln säger att om än min fader och moder överger mig, ska Herren inte överge mig. Vår Frälsare och Herre bryr sig mera om oss än vi tror. Vi tycker kanske att vi är ensamma i livets stormar, men det finns en hand som bär oss.
En annan praktisk lektion vi har anledning komma ihåg, är att Herren överger aldrig dem som förtröstar på honom. Han överger aldrig sina vänner. Däremot överger vi honom ofta. Vi kanske förlorar tålamodet, vi vill inte vänta längre, och prövar något som inte är efter Herrens vilja. Vi tycker vi har väntat för länge, att Herren inte bryr sig om oss mera och har glömt oss. Men Herren rättar sig inte efter vår tid. För allt under himmelen finns en tid, och även för våra liv. Även den störste troskämpe som levat på jorden, Abraham, fick vänta många år innan löftet gick i fullbordan. Han förlorade tålamodet och försökte göra tingen på sitt eget sätt. Han gjorde misstag. Men Herrens löfte var fortfarande under fullbordan. Kanske det är Herrens väg med oss ibland, han låter oss pröva våra krafter och se att vi inte kan göra något. Han vill att vi ska förlora all förtröstan på vår egen förmåga, och bara se upp till Honom. Kanske han sätter oss i en båt utan fönster. Liksom Noas ark, det fanns bara fönster att se uppåt. Vi får se upp mot bergen, varifrån vår hjälp kommer. Inte se in i mig själv, inte på någon annan människa, men vi får se uppåt. Vi måste förtrösta på Herren. Utan att förtrösta på Honom kan vi inte vara Honom till behag. Lärjungarna hade misslyckats med alla sina försök, de ropade i skräck, och Herren vaknade. Med ett ord stillade han stormen. Efteråt sa han till dem, med en vänlig tillrättavisning: var är er tro? Vid andra tillfällen sa han: varför är ni rädda? Det är normalt för en människa att bli rädd under sådana omständigheter. Lärjungarna kunde ha invänt och sagt: vad menar du? Ska vi inte vara rädda när vi håller på att dö? Det är naturligt att vara rädd när det sker katastrofer. Ändå ställde Herren frågan: varför är ni rädda? Jesus visste varför Han ställde frågan. Vid ett tillfälle sa han: var är er förtröstan, var är er tro? Tror ni inte på mig? Det var för att ni förlorade förtröstan på mig ni blev rädda. Tro, betyder fullständig förtröstan på Herren. Herren själv var tillsammans med dem i båten, och de var ändå rädda. När Jesus vaknade, stillade han stormen. De var förvånade och förundrade. De frågade: vem är han som stillar stormen, vem är han som befaller naturkrafterna så att de lyder? Ordet som används i detta sammanhang om lärjungarna, betyder skräckblandad fruktan, men mer än så, det är fråga om att frukta Herren. De var så fyllda av denna fruktan för Herren, denna förundran, så de inte visste vad de skulle säga.
De utropade: vem är denne, då vinden och stormen och sjön lyder honom? Vem är han, som kontrollerar naturkrafterna? En jude vet att enligt Gamla testamentets undervisning kan ingen ha makt eller auktoritet över naturkrafterna utom Gud. Han är världens skapare, Han är allsmäktig Gud och har auktoritet över sin skapelse. Då ser vi en annan viktig sak här. Jesus är inte bara till 100 % människa, han är också till 100 % Gud. Därför att om Han inte vore Gud, skulle Han inte kunna göra dessa ting. Men Han är Gud som kom för att bo ibland oss därför att han älskade oss och brydde sig om oss och ville inte att vi skulle förgås. Bibeln säger: ”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås” – skall icke förgås! Där ser vi hur mycket Gud bryr sig om oss. Han sände sin egen son att dö för oss med avsikt att föra oss tillbaka till honom, så att vi inte ska förgås. När lärjungarna sa: Herre, vi förgås! sa Jesus: Jag är med er! Har ni inget förtroende för mig! Herren vill vi ska veta detta, och ha denna förvissning att när han är med oss behöver vi inte frukta, för han är Gud, den allsmäktige. Därför hade lärjungarna ingen orsak att vara rädda. Som människa sov Jesus, men som Gud, säger bibeln, slumrar han inte. Hans ögon är ständigt öppna, för han ser till sina barn. Herren var i båten, det fanns ingen chans att båten skulle kunna sjunka. Herren sov, men han hade fortfarande kontrollen. Ibland, när livets stormar kommer, och det verkar för oss som om Herren sover och att han inte bryr sig – tro inte att han inte har kontroll över situationen. Om vi tror så, har vi fel. Vi är inte ensamma, vi är inte övergivna. Herren är med oss, han har full kontroll över situationen! Vad Herren vill lära oss är att det spelar ingen roll vad som sker med oss, vilka faror vi möter i livet. Vi har ingen orsak att frukta något, när vi förtröstar på Herren. Han är inte bara vår frälsare, han är också herrarnas Herre och konungarnas Konung. Han är den som har kontroll över allting. Han är auktoritet över allt. Han är den suveräne Herren, och kan göra vad han vill. Han har hela världen i sin hand, därför ska vi inte frukta. David lärde sig säga: -Även om jag vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, för du är med mig. Din käpp och stav de tröstar mig.Aposteln Paulus skriver till romarna:
Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom? (Rom 8:32)
Herren kan förse oss med det vi behöver, hans arm är inte för kort att hjälpa. Om han gett oss det dyrbaraste han hade, sin egen son, skulle han inte med honom också ge allt du behöver?Jag vet inte vilka svårigheter och lidanden du har mött eller möter. Jag kan inte säga att det blir bättre imorgon, men jag kan försäkra att han som har kontroll över morgondagen också kontrollerade gårdagen och denna dag. Han är värdig vår förtröstan. Han är inte bara vår Frälsare och Herre, han är också vår vän. Jesus sa till sina lärjungar någon dag innan han blev korsfäst: -jag kallar er inte längre tjänare, jag kallar er vänner. Vilket privilegium att få vara Jesu vän! Vår Herre är inte en Gud som vi ska vara rädda för, han befinner sig inte på distans. Han är vår vän och älskar oss mycket. Han vill hjälpa oss, han vill det bästa för oss. Jesus sa: jag har kommit för att de ska ha liv, men inte bara liv, utan ett bättre liv. Vi kanske menar att andra ting skulle vara mycket bättre för oss, men Herren vet precis vad som är bäst för oss. Han säger att allt samverkar till det bästa för dem som älskar honom. Allt – det betyder goda och dåliga ting tillsammans, till syvende och sist samverkar allt detta till det bästa för dem som fruktar och älskar Gud. De som är kallade i enlighet med hans rådslut. Därför säger Jesus: kom till mig, alla som arbetar och är betungade, ni som har svårigheter, oro och problem, kom till mig, så ska jag ge er vila. Ni finner aldrig ro i egen kraft. Men om ni kommer till mig, vandrar med mig, bär mitt ok, så kommer jag att vandra med er. Ni kommer inte att vandra ensamma, jag kommer att vandra med er. Det är ett löfte som Jesus gav sina lärjungar: -Jag ska vara med er intill tidens ände. Jag går till himlen, men jag kommer ändå att vara med er intill tidens ände. Det kan han för att han är Gud. Han kan vara där han vill. Därför sa Jesus: kom till mig, ta på er mitt ok, lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, så ska ni finna ro för edra själar.
Jesus vill inte bara hjälpa oss, han vill undervisa oss. En bra lärare är den som ser till att hans elever får erfarenhet. Jesus lät lärjungarna gå igenom olika erfarenheter i livet så att de blev bättre lärjungar. Men han säger: jag är inte bara er lärare, jag vill vara er hjälpare. Jag vill vara med er. Och ni ska få vila. Den börda ni bär ska ni inte bära ensamma längre. Jag ska bära den tillsammans med er. Vilken vän vi har i Jesus!I första kapitlet av andra Korinterbrevet skriver Paulus:
-Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd. (2 Kor 1:3-4)
Du kan fråga dig själv: är mina problem verkligen värda all min oro? Känner du dig ensam? Känner du som om Herren har lämnat dig, som om han inte bryr sig om dig? Jag hoppas de ord du här nåtts av, ska ge dig tröst och försäkran om att Gud fortfarande har kontrollen. Ingenting är för svårt och invecklat för honom. Allt vi behöver göra är förtrösta på honom. Se upp till honom, han har omsorg om oss. Han är vår Fader i himlen. Låt oss ta till hjärtat det Paulus skriver i Filipperbrevet:
-Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse. Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus. (Fil 4:6-7)
Öppna ditt hjärta för Herren! Du kan komma till nådens tron! Dörren är öppen genom Jesus Kristus, vår Herre. Om du inte är troende, så är denna dörr stängd för dig, så länge du inte tar emot Jesus som din Herre och Frälsare! Du måste genom hans blod bli renad och få förlåtelse för din synd för att kunna komma fram till nådens tron. Jesus har lovat att han aldrig kastar ut den som uppriktigt kommer till honom. Tro på honom, förtrösta på honom, han har det bästa för dig!
Michael Dakwar, som för första gången medverkar i tidningen Midnattsropet, föddes i Galiléen 1956. Föräldrarna var arabiska katoliker. Han växte upp i Haifa, och kom där i kontakt med en evangelisk församling, där han blev frälst 1976. Michael reste till en bibelskola, Emmaus college i Chicago, och fortsatte sedan på ett bibelseminarium i Toronto Kanada, där han studerade journalistik och TV-produktion på medialinjen.
Michael återvände till Israel efter tre år och kom i kontakt med OM, där han engagerade sig och även träffade en svenska, Nina, som kom att bli hans hustru. Efter bröllop i Jönköping, återvände de tillsammans till Israel och bosatte sig i Jerusalem där han under ett par år arbetade med CBN, en kristen TV-kanal. Efter första Gulfkriget, stängde CBN sitt kontor i Jerusalem. Michael fick då ett arbete som nyhetsredaktör i den största TV-kanalen i Israel där han arbetade i 15 år.
År 2004 flyttade familjen, som nu har två söner, till Stockholm. Michael hjälper till i Rinkeby internationella församling, för det mesta i de arabiska mötena, där han håller bibelstudier. Maranataförsamlingen har under bibelskolan berikats med broder Michael Dakwars trosstärkande förkunnelse.