Ledare av Berno Vidén
Nya testamentet påminner mer än trehundra gånger om att Jesus ska komma tillbaka. Det är sorgligt att ett av de mest hoppfulla budskap som överhuvudtaget existerar i Guds ord, för många har blivit en stridsfråga, eller ännu värre; en ickefråga. Bibelns absoluta huvudperson, vars utgivande kärlek är förutsättningen för vårt eviga väl, är snart här!
Konflikter inom eskatologiska synsätt kan eskalera så långt att troende syskon går skilda vägar i total oförsonlighet kring budskapet om när och på vilket sätt Jesus ska komma tillbaka. Genom sociala medier sprids inlägg i ämnet, ofta åtföljt av bitska kommentarer och motinlägg om debattörerna inte är överens. Det verkar som att samlandet kring huvudpersonen Jesus, han som ska komma, istället för att förena, verkar splittrande. Hur är det möjligt?
På Nya testamentets tid fanns det också frågetecken och ifrågasättanden kring när och hur Jesus skulle komma tillbaka. Paulus skriver exempelvis till församlingen i Tessalonika för att vägleda dem om denna stora dag:
Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren (1 Tess 4:17).
Det var en svårt prövad församling han skrev till och hoppet om att möta Jesus i skyn var något man såg fram emot.
I sitt andra brev till samma församling uppmanar han dem att inte tappa fattningen. Det fanns nämligen personer som påstod att Paulus och hans medarbetare sagt att Herrens dag redan var inne (inte att förväxla med Jesu Kristi dag). Redan i inledningen av brevet påminner han om de stora och omvälvande händelser som kommer att äga rum:
Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar … (2 Tess 1:6-7).
Petrus skriver i sitt andra brev om personer som hånande ifrågasätter att Jesus ska komma tillbaka:
Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: ”Hur går det med löftet om hans återkomst? – Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig (2 Pet 3:3-4,9).
Som vi ser så fanns det frågetecken redan då, men genomgående då Nya testamentet talar om tillkommelsen är att det handlar om något nära förestående. Påminnelserna om att vara redo, utan att spekulera i tider och stunder, är många och allvarliga. Stunden innan Jesus for upp i höjden och återvände till sin Fader, fick han en fråga av sina lärjungar: ”Herre, är tiden nu inne då du ska återupprätta riket åt Israel?” De ville veta, på samma sätt som vi idag gärna vill kunna se in i framtiden. Jesus bytte fokus och påminde om nödvändigheten av att bli döpt i den helige Ande, för att få kraft, skärpa och inte minst ett rätt perspektiv på det jordiska. Jesus lämnade lärjungarna och två änglar uppenbarade sig med det hoppfulla budskapet: “Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen” (v 11).
Jesus förklarar flera gånger att tiden är kort och att det är viktigt att vara redo:
Så ska det bli när Människosonen kommer. Då ska två män vara ute på åkern. Den ene ska tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor ska mala vid kvarnen. Den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer (Matt 24:39-42).Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen (v 44).
Han jämför också med Noas och Lots tid, om hur människorna plötsligt insåg att det var för sent att räddas:
På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig (Luk 17:30).
I Lukas evangelium undervisar Jesus om hur situationen kommer att vara på jorden, händelser vi ser äga rum i våra dagar:
Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig” (Luk 21:27-28).
Johannes evangelium låter oss få inblick i ett långt och innerligt samtal som Jesus hade med sina lärjungar, några kapitel som blivit kända som Jesu avskedstal. Hela samtalet är ödesmättat med mycket sorg och smärta, men också fyllt med glädje och hopp. Jesus talar om hur han kommer att lämna sina lärjungar men att han snart kommer tillbaka. Han påminner om hur hjälparen, den helige Ande ska ges som en kraft. Han talar också om hur han går bort för att bereda plats och sedan komma tillbaka:
Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är (Joh 14:3).
Uppenbarelseboken påminner om tidens korthet och om hur allt vi har omkring oss snart kommer att möta sitt slut. Men det finns något som består för evigt; det som är fött av Gud. Jesus både inleder och avslutar bibelns sista bok med att säga: “… vad som snart måste ske … för tiden är nära” (Upp 1:1,3). “Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona” (3:11). Flera gånger i bibelns sista kapitel upprepar Jesus sitt löfte om att komma snart. I vers 20 säger: “Han som betygar detta säger: ‘Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom Herre Jesus!”
Paulus uttrycker också han ett mycket kort perspektiv då han skriver om Jesu andra tillkommelse. Dels skriver han om att älska tillkommelsen (2 Tim 4:8), dels inkluderar han sig själv i uppryckelsen (1 Tess 4:17), men framför allt präglas Paulus brev och vittnesbörd om ett livitillkommelsen. Det man älskar lever man för. Inspirerande och uppfordrande beskriver han hur vi i ett ögonblick ska förvandlas och iklädas uppståndelsekroppen. Jesus ska förvandla vår bräckliga kropp och göra den lik hans härlighetskropp.
Johannes skriver i sitt första brev: “Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är.”
Vi ska möta Jesus och för alltid vara hos honom. Låt inte den glädjen tas ifrån dig och hoppet fördunklas genom att fastna i teologiska dispyter om tillkommelsen ska äga rum före, under eller efter vedermödan. Någon säger att Jesus inte kan komma än, att först måste olika händelser äga rum. Andra säger att först måste det bibeln beskriver som Vedermödan äga rum. Jesus sa dock att det inte är vår sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt. Vad bibeln understryker är att Jesus kommer snart!
Vänta Jesus varje stund. Låt ditt liv få vara en proklamation som bär vittnesbördet: Maranata – kom, Herre Jesus! Om han kommer idag, imorgon eller om några år, så kan vi vara förvissade om att Jesus kommer den dag Fadern i sin makt har fastställt.
Till dess; gör Jesusnamnet känt, verka och bed som hans lärjungar gjorde i Jerusalem:
“Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn” (Apg 4:29-30).
