Benen blev lika långa

Elsa-Britta Pettersson Norrköping ”Jag som förut haltat går nu normalt . . .” Till Jesu ära vill jag omtala vad han har gjort i mitt liv den sista tiden. ”Stora äro de under du har gjort Herre, min Gud. Och de tankar du har’ tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.” Ps. 40:6. Som 16 års flicka blev jag frälst, vattendöpt och andedöpt samma år. Jag har växt upp i ett troende hem. Gud kallade mig också att gå ut på fältet för att tjäna min älskade Herre och Mästare, som har utgivit sig själv, för att frälsa en i synd fallen värld. Flera år var jag då ute i tjänst för Herren. Vid fjorton års ålder fick jag polio, dock endast lindrigt. Jag var förlamad i ryggen och högra benet. Under denna tid och även medan jag var på fältet vittnade jag för andra människor att Gud gör under och botar än i dag. Men jag liksom inte trodde att detta kunde gälla mig och just denna sak. ”Är då något så underbart att Herren icke skulle förmå det.” 1. Mos. 18:14. Man kan höra Guds ord, men ändock ej höra, fatta eller förstå. Man har det i hjärnan, men äger ej hjärtats tro. ”Men tron är en fast tillförsikt om ting som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.” Hebr. 11:1. Därför är det så viktigt att predikan är baserad på ordet och att den som framför det har kraft ifrån Gud och eld i själ och sinne, så att Andens svärd, fört av kvinnor eller män griper. Det som förkunnas måste vara upplevat och icke endast tomma teorier, ty världen är full av teorier. Vad mänskligheten behöver i dag är något att lita på i sjukdom, nöd, kamp och sorg. Jesus Kristus och Honom korsfäst är Världens enda hopp i dag. Jag kom till de möten som Örebro Fria Församling började här i Norrköping. Bröderna Imsen och Bark m. fl. predikade frigörelsens härliga budskap. Mer och mer kände jag hur min bundna själ blev frigjord ur vanmaktsgreppet, som hållit mig bunden i många år. Tron började Växa sig starkare. Jag såg nya under i Herrens lag. Tron växer på Herrens vägar. Jag började få tro på att Gud kanske i denna tid skulle uppenbara sin makt, så att även jag kunde bli frisk i ryggen och benet. ”Intet är omöjligt för vår Gud.” Församlingen började en mötesserie. Broder Enoch Karlsson var* här. I ett av de sista mötena gick jag fram till förbön. Under bönen upplevde jag ej något särskilt i min kropp, men in i mitt hjärta kom en så försmältande kärlekens ande och en underbar kraft kom över mig. Jag kände att jag var helad i min rygg, och har aldrig haft något ont sedan dess. Det är* över två månader sedan. Jag har sökt många läkare och legat på Bollnäs lasarett för olika behandlingar. Men Jesus är den starke. Han har kraft och makt, ära vare Gud! I Lukas 1316 står det om en Abrahams dotter som satan hade hållit bunden i aderton år. Ett maktord av Herren löste henne. Detta ord ljöd också inom mig och undret skedde. Tack och lov! Fortfarande var dock det högra benet kortare än det andra. Broder Agne Bark bad till Gud för mig i ett bönemöte något senare. Herren kom över oss och jag kände dessa vågor av välsignelse och kraft strömma igenom mig. Ögonvittnen har sagt att broder Bark hoppade långt ut på golvet under Guds kraft. När jag sedan kom till läkaren kunde han ej finna annat än att benen var lika långa. Jag som förut haltat, går nu normalt utan att halta. Detta lyte har för mig varit en ständig plåga i tjugotre år. Nåd utöver nåd är vad Herren gör och vad jag vet att han vill göra. Stora ting har Herren tagit sig före. De stå ej till att räkna. Därför höves det oss lovsång i de rättfärdigas hyddor.