I den serie väckelsemöten som har hållits i Maranata – tältet vild Fiskaregatan i Nässjö har stora skaror samlats för att lyssna till det frigörande budskapet, kväll efter kväll. Gud har gjort stora ting. Flera har i dessa. möten blivet härligt frälsta, avfällingar har kommit åter till Herren och upplevat förnyelse. Längtande Guds barn har blivit döpta i helig Ande och prisat Gud på nya tungomål. Flera sjuka lhar bliivet underbart helbrägdagjorda. Under dessa tre veckor har fyra dopförrättningar hållits då nio stycken har döpts till Kristus. Fem döptes av Donald Bergagård andra söndagen, och fyra döptes av Erik Gunnar Eriksson. En :döptes ruorsdag, en söndagseftermiddag och två söndagskväll. Det är härligt då man kan döpa alltefter som tiden är läglig.
De bröder som har tjänat Gud i denna serie är Erik Gunnar Eriksson, Vilken har varit med hela tiden, Lars Wedin från Nässjö, som nu har ställt sig helhjärtat med oss i verksamheten, Gösta Öman, även han har nu helhjärtat tjänat Gud ibland oss en tid, och i avslutningsmötena har Henning Thulin från Solna medverkat. Broder Thulin har också nu börjat att resa till de fria vännerna. Donald Bergagård och sångare från MaranaUaförsamlingen i Jönköping har även medverkat i mötena.
För allt det som skett prisar vi Herren och honom allena giver vi ära. Det är gripande att se den längtan som finns, inte minst ’bland ungdomar från olika kristna läger. I mötena har ungdomar kommit från olika samfund, pingstvänner, baptister m. fl. och mött Gud på nytt och sedan direkt i tjänst bland den frigjorda sångarskaran. Väckelsen tilltager i styrka och sprider sig. Ingen kan stoppa Guds verk. Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss.
D. Bergagård
Nedanstående art. har vi hämtat från Smålands Folkblad.
Det har dragit fram en väckelse över Nässjö liksom skedde en gång i frikyrkornas startålder. Maranataförsamlingen som i tvåtre veckor haft sitt tält uppslaget vid Fiskaregatan i staden har varit fyllt till bristningsgränsen varje möte – på söndagen hade man sista tältmötet och döpte flera nyfrälsta människor i den transportabla dopbassängen medan man var tvungen att ta ner ena tältväggen för att alla intresserade skulle få tillfälle att se och lyssna.
– Vi är en protest mot stagnationen i den kristna verksamheten – har pastor Donald Bergagård tidigare sagt i ett uttalande. Och det märks också på mötena. Talarna lägger särskillt manken till när det gäller att tala om att den enda frälsningen är den man får genom nåd från Kristus. De traditionella gudstjänsterna ler man åt. Lektor Henning Thulin, Stockholm, tidigare komminister ti ett litet samhälle 15 mil norr om Poleirkeln gick hårdast fram och fick många skrattare med sig för sin ironi.
Men vad som mest frapperar är med vilken inlevelse som människorna deltar i gudstjänserna. Mötesformen är lösl’ig med tal av pastorerna, då och då avbrutet med jubel och sång. Det är aldrig riktigt tyst bland mötesfolket man hör hallelujarop, högljudida skratt och tungomålstalande. ”Miraklet” betonas särskilt starkt en äldre man reser sig upp och berättar hur han en kväll tidigare blivit löst från sitt diskbråck genom bön och sin nya frälsning lhan viftar med armarna, han ler, han vill riktigt Visa vad frälsningen givit honom och församlingen stämmer in med glada hallelujarop och amen hörs från många håll.
Pastorerna talar medryckande om frälsningen och flera är de som vill låta döpa sig. På söndagseftermiddagen var en ung pojke – kanske tio år – som i en fotsid vit kappa steg ner tillsammans med pastor Erik Gunnar Eriksson i dopbassängen.