Josef Granstrand
Vi är några bröder som sista åren rest vida omkring och i all enkelhet vittnat om Jesus och hans makt. Vi brukade samlas först i hemmen, sedan i en förhyrd lokal för att bedja om väckelse för oss själva, vårt land och foik. Till en början ökade skaran, vi blev ett 25-tal. Sedan minskade antalet tills det återstod fyra bröder, och det var inte som många tänkt sig.
En kväll sade en av bröderna: – ”Det är nog bäst vi ger upp för det här går aldrig. Se hur skaran minskar, vi är bara fyra gamla gubbar, och tänk, vad de som är emot oss är många och vilken makt de har.” Men i mitt hjärta hade jag fått en förvissning om, att Gud än en gång ville väckelse och att det var nödvändigt, ty Jesus skall ’inte hämta sin brud i misär, utan som en brud som gjort sig redo (Uppb. 19: 7-8).
Är då väckelsens tid förbi? Nej och åter nej, men det beror inte på tidsandan att det inte varit eller är väckelse. Läs Uppb. 3:14-22. Vakna upp och låt budskapet skaka dig min vän, ty om det inte får väcka dig nu, blir du kvar när Jesus hämtar sin brud. I dag tackar jag, och många med mig, Gud för vad som sker nu, det är vad som står omtalat hos profeten Joel 2:28-29 och Apg. 2:17-18. ”Vad jag sett och hört det vittnar jag om” (1 Joh. 1:1). Jag har haft glädjen se vad Jesus gör i Jönköping, Örebro, Nässjö, Vetlanda, Trollhättan och Göteborg, Norrköping, Värnamo och Bodafors samt många andra platser. Själar frälsas, Jesus döper i Anden, sjuka botas i Jesu namn. Lovet och äran ljuder över renade läppar och från fyllda hjärtan. Det är glädje och tacksamhet. Det är tårar av förkrosselse. Många har sagt mig: — Tänk, att jag får vara med och uppleva något så underbart. Ja, så blir det, när Jesus får sin väg bland oss och får göra vad han vill i och genom oss. Men det gäller också idag att gå utanför lägret och bära smäleken. . .
För mig personligen står det klart, att när vi blir erkända av fariseismen och världen, då bär vi inte väckelsens klara färger. I dag blåser vindar som vittnar om, att vi går härliga väckelsea tider till mötes. Ära, halleluja. Jag vill utbrista som Paulus: Jag skattar mig lyckLig, att jag av nåd blivit väckt och får vara med., Jag önskar av hela mitt hjärta att Du min vän, som bär det vackra namnet kristen förstår att det förpliktar. Du och jag skall en dag inför Gud träda fram och avlägga, räkenskap. Och du har väl klart för dig, att det inte kommer att hjälpa dig vad samfundsnamn du bär, eller vilken matrikel du tillhör? Det enda som gäller är, om du är tvagen i Lammets blod och namnet är skrivet i himlen.
Vi upplever i dag att Gud likasom fordom också använder enkla, olärda bröder och systrar i sin tjänst för att frambära väckelsens glada evangelium samt att Gud i Jesu namn stadfäster sitt ord med åtföljande tecken. Min käre läsare, se till att Du inte ställer dig vid kolelden och förnekar vad som sker i Jesu namn. Tänk på, att det är inte människor som du i första hand förnekar, utan Jesus. Kan du inte säga något positivt om vad du hör och ser i denna väckelse, så tig stilla så att du inte en dag skall stå till svars inför Honom som rättvist dömer. Till sist vill jag vädja till Dig och fråga: Ser du människor på väg att gå förlorade? Och ändå av liknöjdhet, egenrättfärdighet, feghet, partinit eller av annan orsak är likgiltig. Läs vad som står i Uppb. 21:8 – låt det väcka Dig, låt det skaka Dig. Maranata, Maranata, Maranata.