John Andreasson
Många vältaliga budskap om Jesu födelse har under århundraden framburits. Präster, diktare, sångare och konstnärer har alla på sitt sätt sökt skildra den heliga stunden, men jag har en känsla av, att trots allt står ändå många främmande för julens egentliga innebörd och förstår inte, att julbudskapet är någonting, som berör dem personligen. Jesus kom ju hit ned för att hjälpa människorna med det största av alla problem, syndaproblemet. Får en människa uppleva syndernas förlåtelse och frälsning ordnar sig också alla andra problem.
I den frälsning som Jesus kom att bringa, har .alla del. Till och med den fattigaste och ringaste. Är det inte oftast de fattiga och enkla människorna som Gud under tidernas lopp anförtrott sina stora uppdrag? Detta får naturligtvis inte tolkas som att det skulle vara synd att vara rik i och för sig, men tyvärr är det så, att rikedomar ofta är en snara till fall och ett hinder att söka frälsning.
När Jesus föddes, gavs det inte upp någOt härskri på Betlehems gator. Ingen jubelfanfar utstöttes, som tecken på att en kungason var född. Ingen kom med bud till konung Herodes palats eller till någon av de andra världsliga storheterna, att han som är konungars konung, hade kommit hit ned i människogestalt. Men det fanns de, som blev underrättade. Herdarna ute på Betlehems ängder, dessa representanter för arbete och umbäranden, fick en himmelsk hälsning, när vår Frälsare blev född.
Herodes fick senare veta om den nyfödde judakonungen genom de vise männens besök, och blev förskräckt och hela Jerusalem med honom. Själv var han inte så hemma i Skriftens profetsior, att han kunde få någon klarhet i det hela. Han måste kalla till sig överstepräster och skriftlärde., Tänk, att ett litet nyfött barn kan åstadkomma sådan förskräckelse. Herodes fruktade att han, som nu var född, och som enligt profetsiorna ,skulle bli en furste och en herde för Israel, skulle ta både krona och spira ur hans hand. Ack, om ändå den stackars lydkonungen i stilla tillbedjan och ödmjukhet tagit emot budskapet om Frälsarens födelse, skulle hans liv fått en annan utformning än vad det fick. Han sökte efter att förgöra barnet. Om han i stället låtit världens Frälsare krossa sig själv och hans hårda hjärta och ge honom frälsning, skulle hans liv tett sig annorlunda. Men Herodes insåg inte sin egen hjälplöshet och sitt behov.
Jag nämnde tidigare, att Gud under tid-ernas lopp anförtrott sina stora uppdrag åt enkla människor. Elisa, som blev kallad till Elias’ efterträdare, var bonddräng. Vi finner honom ute på åkern, där han går och plöjer med tolv par oxar, när kallelsen når honom. Denne man blev en god tjänare och en värdig efterträdare till Elia, eldsprofeten.
Vem kunde väl tro att David, den lille ljuslätte vallpojken och yngste sonen till betlehemiten Isai, skulle kunna vara en värdig aspirant till konungaämbetet i Israel, men Gud visste, vad han dugde till.
Inte vet jag, vad Elisa och David tänkte, när de fick kallelsen, men jag tror det var med bön till Gud att han skulle hjälpa dem i den ansvarsfulla uppgiften, som de mottog sina order.
Jag vet inte, min ofrälste vän, vad Gud ämnat kalla dig till för uppgift, men jag är viss om, att du är kallad till frälsning. Meningen med ditt liv är, att du skall leva det i gemenskap med Jesus. Om du tidigare inte räknat med honom och låtit ditt julfirande präglas av hans närvaro, kan du få göra det nu. Tag emot honom och den frälsning han har att giva, så skall denna högtid och hela ditt liv få en ny och skön gestalt.