Vittnesbörd av Berith Kulborg
Första gången jag mötte Maranataväckelsen var i Älvsbyn 1963. Då var jag sexton år gammal. Sedan har det hänt mycket. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess… Men det har varit fantastiskt. Och Jesus har jag aldrig lämnat. För utan honom skulle jag inte kunna leva.
De sista femton åren har jag arbetat med människor i missbruk på ett kvinnohem i Småland. Där har jag fått se hur Gud kan upprätta. Hur Gud kan frälsa, för det första. Vår slogan var bibelordet: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska också allt detta andra tillfalla dig. Det här sa vi dagligen till varandra: Sök först Guds rike! Det är så många som kommer till ett behandlingshem och vill bli fri från sitt missbruk, men man vill inte söka roten. Man vill inte ta itu med det som egentligen orsakar det dåliga i ens liv. Därför är det jätteviktigt att bli frälst. Jag sa många gånger till dessa kvinnor: Naturligtvis är det bra att bli fri från sitt missbruk, men viktigast är att ni blir frälsta. Jag är glad för denna tid, att jag har fått vittna om Jesus och vad han kan göra. Jag har sett många, många under och skulle kunna berätta mycket om hur människor blivit befriade och sedan lever ett befriat liv tillsammans med Jesus.
En kvinna jag tänker på – jag får berätta det, hon har själv berättat om det – kom till oss via kriminalvården. Hon hade fått ett och ett halvt års fängelse för narkotikainnehav och massor med annat som hon hade ställt till med. Tre månader satt hon häktad, helt ensam. Och någonstans under sin häktningstid bad hon till Gud: Finns du Gud, så rädda mig nu! Och så bad hon också till Gud att hon skulle få ett kort fängelsestraff. ”Och det fick jag”, berättade hon sedan, ”jag fick ett och ett halvt år!” Men det behövde hon. Hon behövde vara isolerad ifrån den här världen och allt vad livet kan ställa till med. Man behöver komma undan, och få matas med Guds Ord. För det är Guds Ord som helar och renar.
Den här kvinnan var ganska besvärlig i början. Jag vet att hon många gånger berättade att Gud kan få människor att tänka på ett annat sätt. Gud kan förvandla tanken. Jag har sett att om man är ödmjuk så får man stor lön; ödmjuk inför både människor och Gud för att han ska kunna verka i ens liv. Den här kvinnan var som sagt väldigt besvärlig. Hon sa: ”Jag ska aldrig mera jobba. Jag ska ha sjukbidrag!” Jag ska inte göra det och jag ska inte göra det, sa hon. Men Gud förvandlade henne, så till slut gjorde hon allt hon förut sa att hon inte skulle göra! Hon blev frälst, och sedan hände undret som är ett pågående verk. Det är ju så för oss alla, att Guds förvandlande verk i oss pågår hela livet. Hon kom ut i frihet, och jag var övervakare för henne ett år efter det. Hon fick fast tjänst och hon fick tillbaka sitt körkort. Men hon ville inte sluta röka. Men så hände en dag att det skulle utlysas en tjänst på jobbet hon var på. Då sa hon till chefen: ”Får jag den här tjänsten, då ska jag sluta röka!” Jag tror att hon egentligen inte tänkte på vad hon sa. Men så fick hon tjänsten. Och då sa hon: ”Nu är jag ju tvungen att sluta röka!” Och hon slutade direkt! Hon fick aldrig ett återfall, och hon är fortfarande befriad! Rökning är ju också en last – något jättebesvärligt om man har ett missbruk, för det är ofta inkörsporten till missbruket.
Jag skulle kunna berätta så mycket mer, men den här kvinnan kanske får tillfälle att själv berätta för er någon gång om allt vad Gud har gjort i hennes liv. Jag har som sagt arbetat i femton år på detta behandlingshem, och jag måste säga att det har varit de bästa femton åren i mitt liv! Visst har det varit tufft och jobbigt många gånger, men det finns ingenting som är så fantastiskt som när man åter möter de kvinnor som suttit på behandlingshemmet, och man ser att de fortfarande är fria och frälsta! Amen!