Vår kära syster Anna-Lisa har fått hembud. Hon kom i kontakt med församlingen redan på Gamla Bro-tiden i början av 80-talet, då hon med en väninna ibland besökte något möte.
 |
| Anna-Lisa Andersson 1928 – 2018 |
Anna-Lisa blev frälst som ung sextonåring och var flitigt med i Filadelfias strängmusik bland sångarna. Men en dag meddelades att strängmusiken skulle läggas ner och Anna-Lisa kände ett stort tomrum när hon inte längre hade en uppgift i sin församling.
När Maranataförsamlingen flyttade från city till Bällstalundsskolan i Bromma, började Anna-Lisa allt oftare komma till mötena och lärde känna syskonen. Hon upplevde ett behov av att få ha daglig gemenskap. Trots att hon vid den tiden var i sjuttioårsåldern, beslöt hon sig för att bryta upp, lämna sin lägenhet och förena sig med storfamiljen. Där trivdes hon och gladde oss med sitt glada humör. Hon hjälpte till så länge hon orkade med en del sysslor; städade och pysslade. Hon köpte varje vecka blommor till möteslokalen och bjöd ofta på godis till alla som ville ha.
Anna-Lisa tyckte mycket om barnen i storfamiljen och blev vän med dem. En treåring tillfrågades på barnavårdscentralen om vad hennes bästa kompis hette. ”Anna-Lisa” blev svaret, och mamman fick berätta att denna kompis var sjuttiofem år! Anna Lisa var troget med på så gott som alla möten i församlingen. Hon deltog så länge hon orkade i sången och med vittnesbörd ibland. Bara några månader innan hon skulle ha firat nittioårsdagen, fick hon avsluta sin vandring.
Hon lämnar ett tomrum efter sig, men vi gläds åt hennes minne och att hon är bärgad för evigheten.
För Maranataförsamlingen
Gertrud Johansson