Arne Imsen
Vad är det väsentliga i gudstjänsten? Det väsentliga är inte gåvorna, inte musiken, strängt taget inte heller predikan. Det ’väsentliga är korset. Jesus Krisrus och Honom korsfäst, där syndaren möter sin egen synd, men där han finner nåden till upprättelse och förvandling. Det är det, som är det väsentliga.
Vad skall till för att framkalla syndanöd, vad skall till för ’att framkalla frälsningsvisshet och frälsningsfröjd? Jag har varit i många olika möten, men det kan jag säga, att skall det bli verklig frälsningsglädje, så måste den föregås av syndanöd.
Endräkt är frågan om hur Vi är klädda och hur vår klädsel uppfattas utåt, uppåt och inåt. Nu finns det många former av endräkt. Det finns inga möjligheter att vinna seger i ett Guds verk om det inte är endräkt. Jag har sett hur man på vissa platser har börjat en strålande verksamhet! Gud har givit sin sanktion. Så har det uppstått något konfliktartat inbördes. Det har varit något köttsligt sinne, som inte har förstått vad Gud har velat och så har man börjat strida om helt oväsentliga ting – adiafora.
Då är satan angelägen om att det skall få väldigt stora proportioner, så att människornas intresse drages till problemen och svårigheterna, till det oväsentliga från det centrala och med detta följer, att man upphör att förlita sig på Gud och räkna med honom. Nästa steg i utvecklingen är, som regel, att man börjar bemästra Guds verk med egna händer och så småningom förvandlas man till en andlig kannibal. Man faller ur nåden och kommer in i träldomen, och så börjar man äta på varandra. Man Vill ha riktiga skrovmål. M’an äter av varandra kärleken, hoppet, hänförelsen, Visionen.
Det är fruktansvärt a-tt möta sådana andliga kannibaler. Det är nästan bättre att möta en gangster med en revolver i handen. Men vet du vad Anden gör? Den tar ur stenhjärtat och ger ett hjärta av kött, halleluja! Ett hjärta, som har förmågan att vidga sig, att taga emot mera och att giva ut. Då går man inte omkring och begär ’att få allmosror, man går inte omkring och gråter sentimentala krokodiltårar för att man inte blir uppmärksamma-d.
Det ena ögonblicket fäller man tårar, det andra ögonblicket Visar man bildlikt talat tänderna. Vet du varför? Jo, man har krokodilens natur. Det går inte i Guds verk, men Anden vill taga ut stenhjärtat och giva ett hjärta av kött, halleluja! Icke jag, icke jag, men Du skall ha äran, halleluja! halleluja! Men, när tvedräkten kommer in, då blir det en tvekluven tunga.