Kampen för barnens bästa

För 37:e året i rad var det så dags för festlig avslutning inför Pilgrimsskolans sommarlov; Pilgrimsskolan som bland annat innefattar föräldrars grundskoleutbildning av sina barn i skolpliktig ålder. Ett antal elever från skilda årskurser avslutade läsåret 2014/2015 med att sjunga och skickligt framföra olika musikstycken på de musikinstrument de lärt sig att traktera. Stunden var högtidlig, fylld av tacksägelse till Gud och glädjen tog sig många uttryck, både hos barnen och deras föräldrar som lagt ännu ett läsår med hemundervisning bakom sig. Hemundervisning är dock ingen självklar rättighet i Sverige idag. Men motståndet till trots så har familjer och föräldrar med stark övertygelse valt att kämpa vidare, även då undervisningen varit förenad med hot och förföljelse från myndigheter.

Tragiskt nog ser vi i vårt land en utveckling där flertalet hemundervisande familjer bokstavligen tvingats  till flykt från sitt fosterland. Man går bland annat i exil till våra närmsta grannländer. Flera föräldrar har dessutom dömts att betala både fem och sexsiffriga vitesbelopp på grund av att de vågar trotsa myndigheterna genom att fortsätta undervisa utanför det ordinarie skolsystemet. 

Hemundervisning är en av världens snabbast växande folkrörelser idag. Bara i våra närmsta grannländer finns det ett tusental barn som hemskolas. Störst är dock rörelsen i USA där fler än en miljon barn hemundervisas. Anmärkningsvärda undantag är Sverige och Tyskland. Sverige har i nuvarande skollagstiftning anammat en modell som Tyskland i nationalistisk anda införde redan 1938!  – året  innan andra världskriget bröt ut – och som alltjämt är gällande. I båda länderna förföljs hemundervisande föräldrar. Båda länderna har dessutom fall där barn omhändertagits och placerats i fosterhem på grund av hemundervisning. Sverige är extremt när det handlar om synen på vem som har rätt att fostra och bilda barnen. I de flesta av världens övriga demokratiska länder ses det som en självklarhet att föräldrarna ges rätt att välja utbildningsform.

Den svenska skolan har under många år drabbats av kriser. I den senaste PISA-undersökningen som handlar om att utvärdera hur 15-åriga elever kunskapsmässigt är beredda att möta livet efter avslutad skolgång, har svenska elever fått anmärkningsvärt dåliga resultat. Media lyfter den allvarliga krisen, varpå olika åtgärdspaket presenteras på både kommunal och nationell nivå. 

Landets skolelever blir ånyo utsatta för dessa återkommande skolexperiment, vars syfte är att komma till rätta med problemen, men orubbligt och genomgående krav är att statens ideologi alltid ska stå i centrum. Det verkar ingen regering kapabel eller villig att ta itu med. Enligt skollagstiftningen är skolan objektiv och ska borga för alla elevers rätt att erhålla undervisning utan att utsättas för religiös eller filosofisk påverkan. Med bland annat den argumentationen infördes en klausul i skollagen som förbjuder hemundervisning i hela landet. Regeringens proposition till nuvarande skollag säger: ”Syftet med kravet på att undervisning som anordnas av enskilda inom skolväsendet ska vara icke-konfessionell är att säkerställa en sådan objektiv, kritisk och pluralistisk undervisning som artikel 2 i första tilläggsprotokollet garanterar. Enligt regeringens bedömning är den föreslagna bestämmelsen förenlig med Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen.”

Vad säger då Europakonventionens artikel 2 i första tilläggsprotokollet?

Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Lagstiftningen utlovar objektivitet men verkligheten ser annorlunda ut. Skolans påverkan av barnen är omfattande och i flera avseenden inte heller av godo. Det finns områden i skolan där en objektiv, kritisk och pluralistisk undervisning inte ens tillåts. Ta exempelvis evolutionsteorin och gängse antagna normer i det svenska samhället som idag grundligt förmedlas till barnen. Lyfter här fram några exempel:

RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) tilldelas statliga medel för att bekosta sin skolverksamhet, vilket bland annat består i att visuellt genom film och litteratur visa minderåriga elever hur barn och ungdom har samlag med varandra. RFSU har mer eller mindre monopol på att ge sexualundervisning i landets skolor och det gör man med hjälp av exempelvis en film som heter ”Sex på kartan”. En debattör skriver i GP (21 augusti 2012): ”Våra 14-15-åringar får i RFSU och UR:s (Utbildningsradion) regi, lära sig att ha sex på minst tjugo olika sätt. Men inget om hur man vårdar och fördjupar en kärleksrelation.” 

En rektor för en kristen friskola uppmärksammades 2013 av Skolinspektionen då han visat abortkritiska filmer på lektionstid och även rivit loss sidor om sex och samlevnad ur läromedel. RFSU:s Hans Olsson förklarar: ”Det är inte en slump att det är just sex och samlevnad som får stryka på foten. Hbt-frågor, sexualitet som inte är kopplad till äktenskapet, preventivmedel, kvinnors rätt till abort, acceptans av ungas sexliv har alltid varit kontroversiella i mer konservativt religiösa miljöer. Men faktum kvarstår. Barn och unga har rätten till denna kunskap.” Genom påtryckningar på Skolinspektionen arbetar man sig steg för steg fram till ännu större styrmöjligheter i skolan och hänvisar till ”bra undervisningsmaterial”, som storsäljaren Världens viktigaste bok, en bok för mellanstadieelever med bilder och texter om kroppen, känslor och sex. ”Det är en bok med alldeles för många sidor för att de ska gå att riva ut obemärkt”, konstaterar den sakkunnige inom sexualundervisning på RFSU och söker inta position jämsides med Skolinspektionen i dessa för barn och ungdom så känsliga och för personligheten danande frågor. 

Den kommunala förskolan Hagahuset anordnar PRIDE-tåg för barn mellan ett och sex år. Medverkan är obligatorisk för skolans samtliga 120 barn. Barnens världsbild sexualiseras och de tvingas lära sig att alla familjekonstellationer är normala; eller rättare sagt, inget är normalt, inget är onormalt; man leker till exempel numera inte ”mamma-pappa-barn”, utan ”familj”.  En förskollärare säger i en debattartikel i GT (11 juni 2015) att de varje dag pratar med barnen om att det inte spelar någon roll vilken sexuell läggning eller vilken hudfärg man har. Inför förra årets Pridetåg tillfrågades förskolebarnen om vem man får älska. ”Vem de vill”, svarade alla, vilket sedan kom att bli deras slogan. Ramsor som ”vem får man älska – vem man vill” tränas in hos de små, vilket inte kan ses som annat än övergrepp på barn som befinner sig mitt i könsidentitetens daning, och så långt bort från objektiv pedagogik man kan komma. ”Det pågår 365 dagar om året” enligt förskollärarens egen utsago. Även i förskolan är RFSU aktivt: ”Vårt mål är att frågor om genus, normer, hbtq, könsroller och barns medfödda sexualitet ska tas upp, diskuteras och reflekteras kring på förskolorna och skolorna.”

Barn i skolan ska lära sig att tänka kritiskt, men inte när det gäller evolutionsteorin. Trots att det är en teori och trots att motsättningar mellan forskarnas resultat och bibelns skapelseberättelse minskar allt eftersom nya rön upptäcks, så presenteras Big Bang som odiskutabel fakta. Denna evolutionistiska tanke och teori ligger till grund för hela skolväsendets läroplan, och är en idag självklar bas i all läromedelsproduktion. Något annat tillåts inte undervisas om i svenska skolan; då griper Skolinspektionen in. Kunskapsstoffet om en Gud som skapat himmel och jord förpassas till sagornas och legendernas värld. 

Indoktrineringen av barnen i frågor som har som mål att upphöja och normalisera homosexuellt samliv och torpedera familjen vittnar om ett totalhaveri i skolväsendet. Barn i treårsåldern tvingas ta ställning till hbtq-frågor. Att däremot sjunga en psalm eller att för eleverna i klassrummet lära ut vad Bibeln har att säga i samlevnadsfrågor är mer än vad Skolverket kan tillåta. Tilltaget kan räcka för att hela skolan kan utsättas för utredning från Skolinspektionen och hotas med stängning.

Under senare tid har olika kristen media reagerat över RFSU’s fräcka och förföriska skolverksamhet. Flera röster höjs för att skydda barnen från denna påverkan. Det ena efter det andra förslaget på åtgärder ges, som exempelvis att ringa rektorn, skriva insändare och liknande. En hel del vassa och allvarligt varnande ord ges. Men skolapparaten rullar vidare i takt med utvecklingen, med skolplikten som ett maktmedel. Vill du rädda dina barn från dessa makter bör du överväga alternativ undervisning och ta dem ut ur det offentliga skolväsendet.

Redan idag skickas ungefär 95 procent av alla barn till dagis och förskola. Trots det så förbereds en ny lag som ska tvinga återstående 5 procent till en obligatorisk förskoleklass från sex års ålder. Alla ska in i anpassningen och föräldrar omyndigförklaras i sin roll som uppfostrare. Hela det svenska synsättet på mannens och kvinnans roll bidrar starkt till att splittra och försvaga familjer. Alla ska ut i förvärvsarbete och barnen ska tidigt lära sig att växa upp på institutioner.

Att själv välja undervisningsform för sina barn är en mänsklig rättighet, lika mycket för föräldrar som för barn, något de flesta demokratier accepterar. Enligt Jonas Himmelstrand, ordförande för ROHUS – Riksorganisationen för hemundervisning i Sverige, finns det ett tiotal internationella konventioner som klart uttrycker att undervisning är föräldrarnas ansvar och inte statens och därmed ger laglig möjlighet till hemundervisning. Himmelstrand skriver vidare på My News Desk: FN:s särskilde rapportör om rätten till utbildning bekräftar detta i sin kritik av Tyskland och säger explicit att ”hemundervisning är en giltig utbildningsform och att rätten till utbildning inte får tolkas som att endast innebära skoltvång”. Många svenska kommuners tolkning av den nya skollagen bryter idag mot samtliga dessa konventioner. 

Oavsett skäl – religiösa eller filosofiska – så måste var och en vara fri att få värna om rätten och barnens rättigheter att få en fostran och bildning utifrån ansvars- och omsorgsfulla föräldrars val av skolform. Hemundervisningen är en sådan rättighet! Kampen för våra barn går vidare.